torsdag 18 november 2010

Ja, jag vet.
Så mycket som jag klagar på radio P1 så borde jag förstås inte lyssna alls.
Men jag vill höra.
Får för mig att jag missar något annars.

Nu försöker jag tillgodogöra mig ett program om jordbruk och fiske.
Det är omöjligt.
Kossor råmar så till den grad att de överröstar de medverkande.
Intervjuerna och inslagen spelas förstås in i en ladugård, nära kossorna och strax innan mjölkning, så de är ljudligare än annars.
Kossorna har en slags peak.
Säkert över hundra decibel.
Efter en stund vill intervjuobjektet, som är människa, gå in på sitt kontor.
Jag antar att hon vill kunna prata utan att behöva skrika.
Det är tröttande att bli överröstad.
Inspelningsutrustning och människor flyttas in till en tyst miljö.

Ett ögonblick av nåd.
Jag kan koncentrera mig på att lyssna.
Människan börjar prata.
Underbart är kort.
Teknikern har spelat in kossorna.
Separat och i stereo.
Teknikern klipper in detta i intervjun.
I varje andningspaus brölar kossor.
Högt.
Omotiverat.
Omotiverat högt.

Det uppstår en tillfällig lättnad, när handlingen och reportern förflyttar sig till ämnet Marulk.
Marulkar råmar inte.
De låter inte överhuvudtaget.
Vemodigt värre.
Teknikern kompenserar den mutistiska marulken med att spela upp får.
Får som bräker.
Jaha?

Finns det någon pedagogisk tanke med det?
Djur som djur?
Blir det bättre radio?
Är det inte för nåt särskilt?
Kanske bara för att det ska bräka?
Eller bröla?
Jag kan inte urskilja vad som sägs om marulken.

Nästa mening jag kan uppfatta handlar om räkor.
Åtminstone tror jag det.
Svårt att uppfatta något, eftersom intervjun görs intill en båtmotor på högvarv, ute på en räktrålare.

Jag tycker om räkor.
Får och kossor också.
Och den tysta marulken.

Det är inte det.

lördag 13 november 2010

Tänk att vi sa JA.
Tänk om vi hade sagt NEJ.
Då hade vi hamnat i utanförskap.
Jag pratar om EU.

Att vi kan röra oss fritt.
Att vi inte är kontrollerade.
Att vi inte har det som i Ryssland.
Köer.
Fattigt.
Korruption.
Att vi har en fri marknad.
Köer är destruktiva.
Att vi kan köpa biljetter på nätet.
Att vi har dator.

Min mamma har ingen dator men hon får ändå åka tåg.
Jag köper biljetter till mamma, på nätet.

En gång skulle jag också åka tåg.
Till Skövde, som ligger i Europa.
Då blev det som i Ryssland.

-Du heter Barbro, sa konduktören.
-Nej, sa jag.
Han granskade min legitimation.
-Då är det nåt fel, sa han och försvann.
Med min legitimation.

Jag satt kvar med en stark känsla av oro.
Deportation?
Folk och boskapsräkning?
Barbro?

Konduktören kom tillbaka med en lapp som han läste ifrån.
Han uppgav min mammas fullständiga namn.
- Det står här, sa han, att du ska heta så.
- Nej, sa jag. Det är min mor.
-Din mor, hur kan det vara din mor?
Jag hade inget bra svar på det, så jag teg.

Misstänksamheten i hans röst.
En bra bit kvar till Skövde.

Jag berättade lite om min mamma för konduktören,
att hon inte har någon dator men att hon brukar åka tåg i alla fall
och att jag köpt biljetter till henne på nätet.
-Då måste det vara nån bugg, sa konduktören.
-Bug, sa jag.
Han kliade sig i nacken.
-Vi kan säga så här,sa han, att din biljett är giltig ändå.
-Tack, sa jag.
Jag fick tillbaka min legitimation och kom ända fram till Skövde.
Återresan:
För att slippa reda ut släktrelationer och identitetsförvecklingar beställde jag biljetten via sms.
Den kom som den skulle.
Segervisst höll jag upp mobilen framför näste konduktör.
Han viftade avvärjande.
- Ja, ja, jag ser att du har mobil, sa han, jag kan inte läsa så liten stil, det stämmer säkert.
Sen gick han.

Jag behövde inte ens visa legitimation!
Är detta verkligen lagligt?
Anar vi en förflackning?
En spricka i marknadsmuren?
Tänk om jag hade varit någon helt annan, som plötsligt och oförhappandes bestämt sig för att lämna Skövde.
En avhoppare fast omvänt?
Ett påhopp?
Om jag hade varit min mamma?
Var hade jag då varit idag?
Tur att jag har körkort.

tisdag 2 november 2010

Har du och dina arbetskamrater gjort knepiga grejer på jobbet?
Kanske misshandlat någon?
Kommer media att få reda på det?
Då har vi några standardsvar att ta till.

Läs, repetera och upprepa:

Utifrån den information vi hade anser vi att vi gjort en korrekt bedömning.
Vi anser att vi agerat korrekt utifrån den situation vi bedömde.
Vi hänvisar till pågående utredning.
Det här är ny information för oss och vi ska lägga till den informationen i pågående
utredning.

Vi kan inte kommentera pågående utredning.

Det här är en enskild företeelse som vi inte kan kommentera.
Det här är ett enskilt ärende.
Vi kan inte kommentera enskilda ärenden.


Vi valde att informera om att vi anser att vi handlat korrekt i den situation vi
inte kan kommentera men med den information vi hade vid det tillfället och utifrån
den anser vi att vi agerat korrekt och bedömer att vår bedömning var riktig eftersom
vi då inte hade anledning att ifrågasätta att den information vi fått bedömts som
riktig och i övrigt hänvisar vi till pågående utredning som vi inte kan kommentera
men är det så att vi agerat fel så har vi ändå agerat utifrån den bedömning som
gjordes vid det tillfället och är det så att den bedömningen visar sig vara felaktig
kan vi inte kommentera pågående utredning utan vi får vänta på vad pågående
utredning visar men i nuläget gör vi ingen som helst annan bedömning
än att vi handlat korrekt utifrån den information vi hade vid tillfället
som vi inte kan kommentera.

Börja om från början.

Tills preskribtionstiden gått ut.