onsdag 14 december 2011

Felaktig placering i grundskola

I dagens DN står följande att läsa:

"Minst 100 barn kan i dag vara felaktigt placerade i särskolan i Sverige. Den bedömningen gör Skolinspektionen efter att omfattande brister avslöjats i ett slumpmässigt urval kommuner.
– Det är väldigt upprörande, säger Ann-Marie Begler, generaldirektör för Skolinspektionen."

Jaha.
Dags igen, alltså.
Nu ska det tyckas.

Är det för dåliga utredningar som ligger till grund?
Är det fråga om överinskrivning?
Överdiagnosticering?
Fel på läkarna?
Familjer "som utnyttjar systemet"?
Fel på mammorna?
Skolan.
Är det fel på lärarna?

Så länge jag minns har den här märkliga diskussionen förts, i tidningar, radio, lärarrum och på mingelpartyn.

Nu vill jag fråga:
Hur många barn är felaktigt placerade i grundskolan?

Hur många barn berövas därigenom sin rätt till adekvat undervisning?
Hur många barn och föräldrar får dagligen leva med konsekvenserna av att barnen felaktigt satts i vanlig grundskola?

Hur många barn går miste om den specialkompetens och de extraresurser som en särskoleplacering skulle kunna innebära?
Många.
Många är också de elever som lämnar grundskolan utan att kunna läsa, skriva eller räkna.
Vem frågar dem?

Tidningar letar upp elever som kan vittna om hur de, enligt egen utsago, hamnat i särskola , på felaktiga grunder.
Det är givetvis tråkigt i de fall där det förekommer.
Att dessa barn inte tycker sig ha blivit sedda.

Det sägs att en elev blir stämplad för livet av att gå i särskola.
Så behöver det inte vara.
Stämplade blir de bara om någon stämplar dem.

Det är möjligt att särskolan är ett utmärkt alternativ.
Att eleven därigenom också kan få en gedigen gymnasieutbildning utifrån sina förutsättningar.
Det är tänkbart att elevens självförtroende kan stärkas.

Det är inte givet att en särskoleplacering är livslång.
Det förekommer att ett barn går sina första år i särskola och senare kan flyttas till grundskolan.
Det förekommer dessvärre också att ungdomar helt enkelt sitter av sina 9 år i grundskola.
Att de går miste om hela sin utbildning på grund av odiagnosticerade inlärningssvårigheter, neuropsykiatriska funktionshinder,andra
hälsoskäl och eller psykosociala problem.

Det är troligt att kommunernas ekonomi är avgörande.
Att det blir för dyrt att se till varje barns bästa.
Att elever därför felaktigt placeras i grundskolan och därför inte får det de enligt svensk lag har rätt till.


Hur många är de?








fredag 2 december 2011

Förtroende

Socialdemokratin är i kris.
Det har den varit länge.
Media spekulerar i orsakerna.
Nu är de ganska ense om att det handlar om huruvida partimedlemmarna har förtroende för en gubbe från Oskarshamn eller om de inte har det.

Några har det.
Andra inte.
Folk på gatan får samma fråga:

Har du förtroende för Juholt?

Juholt får frågan:
Kan du sitta kvar?
Det säger han att han kan.

Och?

Vi lever i ett hårt högerstyrt land.

Skattesänkningarna och inskränkningarna i arbetsrätten är kännbara.
Arbetslösheten stiger.
Försäkringskassan fungerar inte.
Järnvägen fungerar inte.
Aktörerna vill inte laga.

Staten lånar ut pengar.
Staten betalar pågatåg.

Jag har förtroende för staten.

Apoteken säger att de fungerar men att de på grund av olika datoromständigheter inte kan inte lämna ut receptbelagda preparat.
Då fungerar inte apoteken.

Äldrevården fungerar inte.
Sen 2006 har antalet platser på äldreboende dragits ner med en fjärdedel.
Sahlgrenska minskar personalen med över tusen anställda.
Över tusen personer.
Psykiatriska vårdavdelningar ska hålla stängt över jul och nyår.
Skolorna fungerar inget vidare.
Segregationen och klassklyftorna ökar.

Vi skickar dagligen iväg asylsökande,arbetsföra vuxna, barn, unga gamla och sjuka, till ovärdiga levnadsförhållanden i instabila "hemländer".

Men vi har inget förtroende för Juholt.
Är det väsentligt?

Jag tror att socialdemokratin, under alldeles för lång tid, dragit så långt åt höger att många S-väljare inte längre ser någon skillnad på Moderaterna och Socialdemokraterna.

Att Moderaterna tillförskansat sig Sossarnas vokabulär och argument tror jag är av mindre betydelse.
Väljarna vet.
Vet att V är det enda politiska parti i Sverige som inte är socialliberalt.
Vissa väljare är rädda för V.

De är besvikna.

Därför sviker de S, och det alldeles oavsett vem som leder partiet.
Det spelar mindre roll.

Vad som däremot spelar roll är att vi saknar opposition.
Det är allvarligt.

Nästan lika allvarligt som Eken.
Ja.
Det värsta har hänt.
Det har sågats ner en ek utanför radiohuset i Stockholm.
Trots massiva protester.
Nu är den borta!
Så tomt det blev.

Tills idag.

Dagens Eko, (som vi, enligt färska undersökningar har mest förtroende för) rapporterar att Eken förflyttats till Skansen.
Nu står den inne hos babianerna.
Babianerna sägs särskilt uppskatta den färska barken.
De klättrar och gnager.
På så sätt fortsätter eken att sprida glädje, sägs det.

Där ser man.

Grenarna då?
Grenarna är nedgrävda.
Men var?

Någonstans på Djurgården.
Ekens grenar har grävts ner någonstans på Djurgården.
Ekot säger inte exakt var, det kommer säkert mer om det i senare sändningar.

Så slipper vi undra.