onsdag 20 oktober 2010

Malmö

Inte en gång till.
Så tänkte jag när brunskjortorna i SD kom in i riksdagen.
Minns alltför väl turerna kring Ny Demokrati.
Ian och Bert, populism, högerkrafter och Lasermannen.
Nu är vi där.
Igen.

Gellert Tamas skrev en bok om Lasermannen.
Han skrev en bok till,"De Apatiska", om hur flyktingbarn behandlas i Sverige.
En mycket angelägen bok.

Bert har aldrig varit borta från rampljuset.
Han förekommer i media nästan varje dag.
Tillsammans med andra högerextremister.

Media, inte minst P1, har gett orimligt mycket utrymme åt sverigedemokraterna.
Före och efter valet.
SD har fått tala ut länge och väl,utan att bli emotsagda eller kritiskt granskade.
Kritisk journalistik?
Antikt.
Kändisar.
Saker som är inne.
Stockholmssaker.
Eller Bert.
Svensk, heteronormativ, narcissistisk, mediatränad medelklass ska det vara.
Gärna populister och högerextremister.
Studio Ett.
Jerzy Sarnecki säger idag att skjutningarna i Malmö kan ha ett direkt samband med det nuvarande politiska klimatet.
Så var det sist det begav sig.
Så är det nu.



Dagens radio P1 och tv-nyheterna rapporterar om
"de oförklarliga skjutningarna" i Malmö.
Polisen håller presskonferens.
De tror sig ha hittat ett motiv för skjutningarna.
"Så gott som alla offren är invandrare."
"Invandrare måltavlor i Malmö" står det på text-tv.
Är det ett motiv?
Om det skulle vara det, är skjutningarna ändå "oförklarliga"?
Är det bara Jerzy Sarnecki som ser ett samband?
Kanske finns det fortbildningskurs för journalister?
Kanske vore det läge?

Invandrarna är subjekten.
Ok.
Måltavlorna förstås.
Inte förövaren.
Det är viktigt med subjekt och predikat.
Prejudikat.

Angela Merckel skanderade häromdagen, till åhörarnas ohöljda förtjusning:
"Det multi-kulturella samhället har misslyckats."
Det låter särskilt illa på tyska.

Svenska politiker, med Sabuni i fronten, pratar om "en misslyckad integration".

Är det på grund av "misslyckad integration" som någon eller några bestämt sig för att avrätta människor i Malmö?
Hur kan det vara det?

Är förövarna inte integrerade?
Är de kanske redan svenska?

Får "måltavlorna" skylla sig själva, eftersom de är just måltavlor?
Vem vill vara en måltavla.
Bättre då att vara svensk.
Eller?

söndag 17 oktober 2010

Tågen är sönder.
Det kanske är lika bra.
Rälsen är också sönder.
Nåt med is.
Eller snö.
Eller regn.
Eller löv.
Eller sol.
Ingen som vill laga.
Varför skulle någon vilja laga?
Man tjänar inga pengar på att laga saker.

Det måste löna sig att arbeta.
De som arbetar med att laga rälsen riskerar livet.
Det är riskfyllt att åka tåg, särskilt när de är sönder.
Vilken tur att vi sålde SJ, medan det fortfarande fungerade?
Det var i grevens tid.
Så dyrt det hade blivit att åka tåg annars?
Om vi hade fått betala för reparationerna?

Ändå är det billigare att flyga.
Vi flyger som örnar i luften.
Klimatet?
Vi vet.
Känns inget vidare.
Vi gör en vindkraftspark av Norrland, så känns det bättre!
Norrland är ju redan exploaterat av Vattenfall.
Uranbrytning.
Vi säljer Norrland.
Vi kan inte ha.
För dyrt.
För lite konkurrens.

Telefonerna är också sönder.
Nåt med ledningarna.
Nåt med antennerna.
Nåt med träd.
Eller is.
Eller storm.
För dyrt.
Kan inte hålla på och ha.
Vilken tur att vi sålde Televerket, i grevens tid!
Medan det fortfarande?

Minns ni Apoteket?
Så trist det var där!
Så antikt.
Massa sjuka som hostade.
Tungt.
Vi kan inte hålla på.
Vi vill inte veta hur sjuka de är.
Vi vill veta hur mycket de kan arbeta!

De döda?
De döda hamnar definitivt i ett utanförskap.
Sossetjafs.
Som död kan man ställas mot en del av arbetsmarknaden.
Som lik till exempel.
Det vimlar av döda.
I deckare.
På film och teater.
Inga talroller.
Enkelt.
Inga större löneanspråk.
Billig arbetskraft.
Döda kan vi ha.
Ett tag.

Som död kan man arbeta ihop till sina egna begravningskostnader.
Man måste våga tänka nytt.
Det måste löna sig.
Det är dyrt att dö.
Det kostar skjortan.
Vi säljer skjortan.

Snart har vi sålt allt.
Utom kungahuset.
Kungahuset kan vi ha.
För att.
För att det är lönsamt.
För att det fungerar.
I snö som sol, i grevens tid.

Vi håller kalas för hertigen av Västergötland.

Det måste få kosta.

torsdag 7 oktober 2010

72 glas vin

Vetenskapsradion meddelar idag:
En gravid kan dricka två glas vin i veckan!
Det visste jag redan.
En gravid kan dricka mycket mer vin än så.
Jag har träffat rätt många som gjort det.

Jag har också träffat rätt många barn som fått livslånga konsekvenser av föräldrars drickande.
Dessa barn har lidit av exempelvis:
ångest,
kontrollbehov,
depressioner,
ätstörningar,
fobier,
otrygghet,
brist på rutiner,
brist på tillit,
minnesstörningar,
inlärningssvårigheter,
koncentrationsproblem,
sömnstörningar,
vredesutbrott,
permanenta specifika och ospecificerade hjärnskador.

Så är det.

Hur mycket "kan" man dricka?
Mycket.
Nu kan man dricka vetenskapligt.

Hur kommer man fram till att två glas i veckan är en rimlig mängd?
Beror det inte på vem som dricker dem?

En graviditet är plus minus 36 veckor.
Två glas vin i veckan blir således 72 glas vin.
Mycket vin blir det.
Vem håller räkningen?
Hur stora glas kan man ha?
När börjar en vecka?
Hur mycket hasch kan man röka under en graviditet?
Hur mycket amfetamin kan man ta?
Är det bättre att snorta eller är det sprutor som gäller?
När barnet är fött?
Om man inte har några barn?
Hur mycket kan man då?