tisdag 6 april 2010

"Starka reaktioner", tycks vara veckans nyhetstema i svensk media.
Jag ligger i feber. Ingen stor nyhet.
En förklaring kan det dock vara, en förklaring till att jag inte förstår de starka reaktionerna, det är gott att kunna skylla på något och det kan jag nu.
Feber.
Vi förväntas bli upprörda och förvånade över att amerikanska militärer avrättar människor i Irak.
Det visste jag redan.
"Civila och journalister" skriker de i Aktuellt.
Vad är det som är nytt?
Att militärerna uppfört sig "som om de spelat dataspel" och inte som om de är i krig?
Att de visar "sällsynt grymhet"?
Begår "krigsbrott"?
Som om Irak-invasionen från början skulle ha varit laglig och moraliskt försvarbar?
Som om kriget hittills varit OK?
Bara de inte sköt just de här civila, på det här sättet, inför den här kameran?
Bara inte filmen läckt ut till allmänheten.

Starka reaktioner rapporteras också från Landskrona.
En äldre kvinna har dött efter att ha misshandlats av en man på en parkeringsplats.

Vi måste ut och manifestera, att vi inte tycker att det är rätt att mörda.
Tända ljus. Man ur huse.
Kyrkor och kulturföreningar: Vi kan inte ha det som vi har det i Landskrona.
Alla är där.
Radio, TV, nätet,tidningar, alla eldar på.
"Integrationen har misslyckats", orden upprepas i media hela dagen.
Kan detta vara en dödsorsak?
Huruvida någon av de inblandade varit integrerad eller inte?
Offrets etnicitet?
Gärningsmannens?
Jag tycker snarare att det verkar röra sig om en konflikt kring en parkeringsplats.
En kommunal angelägenhet, alltså.
Det var tydligen inte något mord.
Inte enligt Tingsrätten och polisen.
Det verkar snarast som en olycka, säger de.
Vad ska vi göra nu då?
Vad ska vi nu reagera starkt emot?
Tända ljus?

1 kommentar:

  1. Oj! Hade inte Spotify funnits hade jag ALDRIG hittat dej! Vad glad jag blir!
    Du är superduktig.
    Vilka härliga texter, och skön röst!

    Hälsningar
    Christina

    SvaraRadera