torsdag 4 februari 2010

Att planera är stort. Att slippa är större.
Jag hör till de där som anmäler mig till minst en ny kurs varje terminsstart.
En guldgruva för studieförbund och aktivitetscentra.
Det är såna som jag som finansierar deras verksamheter.

Jag betalar in avgifterna och kommer i god tid till det första sammanträffandet.
Sen är det stopp.
Det finns alltid en liten sidodörr som står vidöppen...

Om jag fullgjort mina plikter skulle jag kunnat titulera mig tolvspråkig esperantist,anarkosyndikalist,marxist-leninist,motorcyklist,boxare,litteraturvetare, kulinarisk,idehistorisk, fallskärmshoppande svampexpert,filmvetare,keramiker, myntsamlare, flugfiskare, croupier och storviltjägare.
Med taxikort.

Intet av dessa stordåd fullbordades.
Stora hål i plånboken har det blivit.
Men lättnaden!
Att, snöiga tisdagskvällar såväl som våriga onsdagsdito och höstgula torsdagar slippa maka sig iväg till en unken kurslokal.
Att bli hemma i soffan, sängen,på balkongen.
Eller ännu hellre, att vara ute i skog och mark, på fri fot, utan sällskap av komplicerade kurskamrater och ambitiösa och underbetalda ledare.
Jag tycker inte om grupper.
Tycker inte om mig själv i grupper.
Tycker inte om deltagare.
Tycker inte om gruppledare.
Betalar gärna en bra slant för att slippa.
I kväll slipper jag gå på filmfestivalfilm.
Biljetterna ligger i jackfickan...

3 kommentarer:

  1. igenkänningsfaktorn är mycket hög!

    SvaraRadera
  2. Jag vill så gärna kommentera med något smart, fyndigt o trevligt här. Får inte till det, så helt enkelt;
    I lavv your blogg !!
    Jag vill ge ut allt o ge i julklapp till alla som ska ha sånt sen.
    Kram o tack, nu är jag lite gladare igen.
    Annalena

    SvaraRadera
  3. Åh, samma egendomligt sköna känsla som jag just har - som tvingats hoppa över det mesta av filmfestivalen på grund av influensa. Men det är lite mysigt att småynka i soffan!

    SvaraRadera