Att skotta snö.
Är det nån idé?
Kanske.
Om man sitter fullständigt fast i en snödriva kan det vara av nöden att försöka skotta sig fri.
På med varma kläder. Vira en sjal runt ansiktet, sådär som Emil i Lönneberga gjorde, när han körde Alfred på släden till Mariannelund.
På med mössan och vantarna.
Vinterskorna. Kängorna. Inte tal om annat.
Fram med snöskyffeln.
Ut i kylan.
Flyttar snö.
I barndomslandet Jämtland satte man en ära i att ha jämna fina snökanter.
Inget slarv.
Bra känsla i början. Det verkar möjligt att fullfölja.
Blir varm.
Fina kanter.
Det snöar. Stormar.
Flyttar snö.
Tänker på Emil. Hur han somnade på släden, fast i en driva, med en döende Alfred.
Väcktes av bjällrorna från snöplogen.
Saved by the bell.
-Är det plogad väg ända fram till Mariannelund?
-Om du skynner dej,om en halvtimme är det samme elände igen.
Emil fick nya krafter och kunde fortsätta sin sisyfosfärd.

Om en halvtimme.
Flyttar och flyttar snö.
Kallt nu.
Undrar när plogen tänker komma.
Kommer jag att ångra mig om jag sliter i onödan?
Om plogen inte tänker komma idag.
Kommer jag att ångra mig om jag inte skottat?

Och snön.

Det måste väl sluta snöa nån gång?
Förr eller senare kommer plogen.
Så måste det vara.
Förr eller senare.