Månadsbesvär

Oktobermåndag.

Tre forskare från Karolinska Institutet meddelar "...att mer än hälften av befolkningen över 77 år, är oförmögna att välja sin vårdform."

De är för gamla.
För dementa.
För sjuka.
Hör för dåligt.
Ser klent.
Orkar inte.

Bara en av tio motsvarar något så när bilden av en s.k. idealkonsument.
En sådan kännetecknas enligt följande:
"Idealkonsumenten ska ha adekvat förmåga att hämta in och tolka information, ha god hörsel och bra syn.
Idealkonsumenten ska också kunna ta sig fram utomhus och får inte lida av psykisk ohälsa."

En av tio.

Jag känner ett gammalt par som vårdas på demensboende.
Detta kostar dem tillsammans ca 16.000 kronor i månaden.
Om de hade fått välja hade de varit friska.

Månadskostnader.

Jag ser lite knackigt men i övrigt tar jag mig fram rätt bra.
Utomhus också.
"Adekvat förmåga" är en subjektiv definition som jag värjer mig emot.
Diskrepansrisk föreligger således och därvidlag,men jag hör förbannat bra.
Borde alltså vara en hyfsad konsument.

Tänker att i 35 år har jag köpt bindor.
Kalkylerar.
Kommer fram till att jag hittills betalat närmare 30.000:- för bindor.
Då har jag inte räknat med merkostnader i form av sjukdagar och paracetamol.
Regleringen, sa min mormor, om menstruationen.

Det vimlar av apotek.
Avreglerade.
Jag är en ringräv när det gäller bindor.
Jag vet vad jag behöver.
Det står inte att finna.

Idag har jag varit på tre ställen.
En före detta (manlig) viselev arbetade på ett av dem.
Det är inte honom jag vill pressa på den specifika produktinformationen.
Ändå gör jag det.
Har inget val.

Efter att han nagelfarit hyllsektionerna suckar han och skakar på huvudet.
-Nej. Vi har bara de här, säger han och visar på de diskreta och jungfruliga småpaketen.
Jag läser:
Ultratunn.
Mini.
Super-ultra-light.
Invisible!
Super-ultra-invisible.
Extra-super-ultra-light-invisible-mini.

Som näsdukar.
Eller frimärken.
Vad ska jag säga?
Ska jag fråga om de har nån Super-makro-heavy-hardcore-metal-jävla dunderbinda?
Det vore att ta i.
Jag vill bara ha en gängse.
Problemet är att det vill tydligen ALLA bind-konsumenter.
Apotekspersonalen urskuldar sig.
-Vi brukar ha, men de är slut.

Alltid.
Kvar finns bara ultra-light-in-absurdum, i obegränsade upplagor, fast i samma format.
Ingen vill ha dem.
Jag skulle kunna välja dem.
Men det gör jag inte.
Ingen idealkonsument.

Jag är en sökare.