måndag 11 januari 2010

Västerut.
Kan man köra landvägen längre västerut än Göteborg?
Ja.
Det finns alltid en liten bit till.
Har ägnat större delen av dagen åt att köra till Arvika.
En av Sveriges längsta sträckor.
Först den sanslöst dryga biten mellan Göteborg och Trollhättan, väg 45.
När man, matt och utsvulten passerar Skepplanda, känns det som om man råkat köra ner i en tidslucka.
Ett slags landsvägs-limbo, sakta, säkert, segandes i max sjuttio, bakom nåt kollossalt och traktorliknande, krypkör man, via Stallbackabron, en bro som, i sig, upphäver alla kända lagar kring perception och avstånd,en konvex svacka i tid och rum, styr vidare norrut mot och förbi självaste Åmål och när man kommer till Säffle har man blivit några år äldre.
Då är det 7 mil kvar till Arvika...
Det är alltid en liten bit till.
Likadant är det om man får för sig att åka så långt österut det bara går. Sträckan Göteborg-Västervik är märkvärdig. Efter en hel dags körning, när ortsnamnen börjar innehålla oroväckande många Z och X,när man börjar snegla efter Baltikum och tvivla på sina sinnen, när man i Vimmerby tvingas inse att det är 6 mil kvar till Västervik.
Alltid en liten bit kvar.
Undrar om det är så med alla sträckor?
Att det alltid är åtminstone en raksträcka kvar, en liten kurva att ta sig igenom och ut ur.
Ibland hoppas jag det.
Bara en liten bit till...

3 kommentarer:

  1. Det går att matematiskt bevisa att man aldrig kommer fram till Arvika. Vägens utsträckning genom tiden gör det omöjligt och om man nu till äventyrs skulle komma fram så inser man att även detta är en illusion

    SvaraRadera
  2. Men jag vet en som är född i Säffle...Och sen åkte hon västerut därifrån ganska så lätt.

    SvaraRadera
  3. Riktigt roligt skrivet! Både jag och Mathias skrattar högt. /Mimi

    SvaraRadera