Jag tycker om Varberg.
Varför?
Av många skäl.
Främst för att där finns ett nakenbad för damer, mitt i stan.
Jag stannar alltid till där och tar ett dopp.
Livgivande, skoj och dessutom gratis.
I Göteborg är det i princip omöjligt att komma ner till vattnet.
Helst ska man ha bil, kontanter och gott om tid.
Idag slog jag på stort och for till Hovås kallbadhus.
Förr var det damavdelning där.
Herravdelning också och ett obligatoriskt och trivsamt litet bögberg i bakgrunden,sammantaget en plats för kontemplation och samvaro, där man kunde simma naken och fullständigt ifred, för trettio kronor.
Så är det inte längre.
De Bemedlade Barnfamiljerna har köpt små ljusblå fågelholkar som de ställt på rad vid vattnet.
Hela området är avspärrat.
Fullt badklädda,leker rosa flickor och små blåbyxade pojkar på den glest bemedlade sanden, regisserade av straighta, stenrika och uttråkade stekar-föräldrar i brunt och blont.
För att få tillträde till vattnet måste man betala.
50 kronor för en heldag.
Vem står ut där en heldag?
Som tur var kom jag lagom till kl 16 och kom därmed undan med att "bara" betala 35 kronor.
För vad?
Simmade håglöst fram och åter, de ljusblå holkarna var tillslutna och raka.
Inga nakna tanter.
Inga herrar.
Bögberget var öde, som en plötsligt övergiven fågelkoloni.
Jag önskade att jag haft en vuvuzela.
Då skulle jag ha simmat på rygg och tutat i den.
Högt.
Jag skulle ha annekterat hela luftrummet.
Nu blev det inte så.
Istället åkte jag hem och i trappan mötte jag min utarbetade granne.
Hon hade jobbat 28 timmar i sträck.
- Sovande jour, sa hon.
Jag minns.
När man tillbringar dygn i sträck, på sin arbetsplats.
Det som facket, av outgrundlig anledning, inte kallar för "arbetstid."
-Det har jag också gjort,sa jag, året var 1979 och då tjänade vi 12.50 i timmen.
- Nu får vi 35 kronor i timmen, sa grannen, men det är ingen pensionsgrundande inkomst, eftersom det inte räknas som arbetstid.
En löneutveckling.
På trettioett år har lönen stigit med 22 kronor och femtio öre.
Jag önskar att jag hade en vuvuzela.

Om alienation och att dansa

Stadsfestivaler.
Öltält.
Folk, folk, folk.
Ansiktsmålning,smycken, hög mainstreammusik och såna där plastsnurror på pinnar, som man bör ha på barnvagnar med barn eller barnbarn i,ballonger,pliktkännande kommunalråd, kyrkans obligatoriska tält och socialdemokratiska aktiviteter för hela familjen.
Alienerad.
Kan inte uppföra mig i masskulturer.
Saknar jämnåriga.
Har inte sett jämnåriga på flera år, har de avrättats allihop?
I ett fåfängt försök att känna samhörighet, gick jag en gång på en konsert med Nationalteatern i Göteborg.
Jag kände inte en människa i publiken, eftersom min Nationalteatern-era utspelades i en annan stad, en annan tid...
Alienerad.
Nu sommarturné.
Sommarstäder. Festivaler. Karnevaler.
Ikväll är det Landskrona.
Efter utförd spelning, på väg till hotellet,stannar jag och köper en älg-kebab, en sensationellt god liten sak, samtidigt äntras scenen av gamla bandet Torsson.
Vet inte hur det går till men snart står jag längst framme vid scenen.
Fem farbröder med pinnsmala punkben och glesa kalufser gungade loss med sina karaktäristiska låtar.
Jag kunde flera.
Jag sjöng och klappade i händerna.
Bredvid mig, dansade en egendomlig flock, en egendomlig dans.
De sjöng. De söp. De regredierade.
Jämnåriga.
Mina jämnåriga.
Är det här de har hållits hela tiden?
Med skvimpande ölburkar och fimpar i mungiporna, fuskblondinerna med handväskorna och pumpsen, killarna med attityden, ölmagarna, polisongerna, rörelsemönstren.
Stela överkroppar, vaggande fram och tillbaka, sjungande för fulla, fulla halsar:
"Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid."
En stor grupp med glada men troligen och rättmätigen förvånade nysvenskar, tittade lika mycket på publiken som på Torson.
Vi dansade och sjöng.
Överlevarna.
Jag har aldrig förut varit i Landskrona.
Aldrig sett Torsson tidigare.
Ändå.
Inte längre alienerad.
"Det spelades bättre boll..."

Idag ringde det en till.
Den här gången var det en kvinna i Borås.
Det brukar vara män.
Män i alla åldrar, från världens alla hörn.
Man kan tro att jag är populär.
Det är inte sant.
Det är min bil de är ute efter.

Jag äger en Toyota Corolla, årsmodell 96 tror jag att det är?
Den har gått precis hur långt som helst.
Rosten breder ut sig för varje dag som går.
Jag tänker att den får gå så länge som den går.
Den vet det.
Den går och går och nu är vi så samkörda att jag har svårt att tänka mig ett liv utan den.
Särskilt som den verkar vara en av de mest efterfrågade bilarna i Sverige?
Det senaste året har jag fått brev, handskrivna, maskinskrivna, rättstavade, felstavade,firmabrev, privata brev, telefonsamtal och sms från mer än 50 personer, som mig veterligen, oberoende av varandra, beslutat sig för att försöka köpa min Toyota.
"Det har kommit till vår kännedom att Ni är ägare till en Toyota...vi undrar om Ni vill sälja den till oss?"
Vad värre är, när jag stannar för att tanka eller krypkör genom en kranskommun eller parkerar bilen eller stannar för rött ljus, så sitter det lappar på rutan från folk som vill ha min bil.
Det har hänt att jag faktiskt blivit förföljd av främmande män, som åkt efter mig långt och länge, män som bara vill en sak.
Köpa min gamla Toyota.
En erbjöd mig 20.000 kr kontant.
Då var det nära.
Tur att jag är den trofasta typen.
Och jag undrar så.

Jag har försökt fråga männen om varför de vill ha min bil, varför så många lägger ner så mycket tid, pengar och energi på detta.
De säger att de vill sälja bilen till Afghanistan.
Afghanistan?
Har de inte nog med problem där?

Kvinnan i Borås sa att hon också ville sälja bilen till Afghanistan.
"Eller till Afrika" sa hon.
Hon sa också att hon ringde från "en riktig firma med F-skatt" och hon sa att jag skulle vara försiktig om jag skulle sälja bilen "...för det finns så många fula fiskar som handlar med bilar."
Jaså.
Hur då?
Jag måste få veta.

I går tillkännagavs årets sommarpratare i P1.
Någon däremot?
Massor, tydligen.
Hela dagen har det dryftats i P1 huruvida det är passande att låta Annika Östberg-Deasy vara sommarvärd. Kritiken har varit massiv.
Allt ifrån vältaliga debattörer till mer blodtörstig pöbel har ringt, mailat och sms:at.
"...om jag också mördar några, får jag också vara sommarpratare då...?"
"Ska en som är dömd för dubbelmord finnas på SR:s hemsida,finklädd och med blomsterkrans i håret?"
"Vad säger brottsoffrens anhöriga om hennes medverkan i sommar?"
"Har redaktionen verkligen tänkt igenom det här??"

Herregud.

Vad står dessa röster för?
Vilka känslor är det som väcks?
Själv är jag mycket glad över att hon tackat ja till uppdraget.
Hoppas att hon känner något av den värme och av välkomnandet hem, som jag och många fler velat förmedla till henne.
Hon har suttit i fängelse i 28 år, för något som hennes pojkvän gjorde.
Man kan säga att hon åkte i fel bil.
Det har jag också gjort. Många gånger.

Jag ser fram emot Annikas sommarprogram den 8 augusti.
På Cornelis Vreeswijks födelsedag.
Han åkte också i fel bil då och då.
En gång knivskar han två transsexuella personer.
Han dömdes för det.
Sen skrev han en "rolig" låt om det.
Om hur det är att "få något i handen, som man inte har beställt..."

"Man" får ta det med jämnmod.
Sommaren är kort.
Ett sommarprogram är ännu kortare.
Särskilt om man suttit inne i 28 år.

Håll avståndet. Fortsätt framåt!

Håll avståndet. Fortsätt framåt!

Så står det på de roterande glasdörrarna i det stora köpcentret.
Det gäller livet.
Att vi inte kan lära oss hålla avstånd.
Att vi inte ska glömma att fortsätta framåt.
Idag behövde jag köpa en flaska Vademecum.
Ägnade förmiddagen åt att försöka tänka ut var man kan tänkas köpa en sån flaska.
Om det fortfarande säljs?
Vademecum.Det är latin och betyder väl ungefär "Kom med mig?"
Om det är den vetskapen som gör mig generad vet jag inte men jag är generad inför mitt inköp. Vill inte fråga någon.Vill inte verka antik och akterseglad. Vill vara inkognito.
Är det också latin?
Smög in i den gigantiska affären, där precis allting finns.
Förutom alla varianter av livsmedel och hushållsartiklar finns också hyllmetrar med sexhundra sorters tandkräm.Fotkräm. Krämer för kropp och själ, hallonkrämer, hudkrämer, krämer För Honom, krämer För Henne, krämer att ta bort krämer med, vätskor,flaskor, burkar, påsar, små jävla snoddar, klämmor,såpor, tvålar, balsam, schampo, lotion, sprayer,Listerine total dental mental care, profylax,after during cleaning all including meaning SB tusen turbo plus allt.
Allt utom Vademecum.
Jag håller avståndet. Fortsätter framåt.
Det gör inte två plitar, som tar tillfället i akt och försöker fostra en fånge som är där och socialtränar i kassakön.
Jag har mycket liten erfarenhet av plitar. Mest fragment från svenska B-filmer där håglösa och frustrerade män med skitigt hår är elaka mot fångar. De här plitarna var som hämtade ur en sån film. De ville markera för fången, kassörskan och oss andra att de minsann inte var fångar utan plitar. Därigenom visade de också tydligt vem som var fånge.De fällde tråkiga kommentarer om killen, om att han gjorde fel i kassakön. Det verkade viktigt att vi alla skulle höra det.
Generad. Men inte fånge. Inte plit.
Håller avståndet. Fortsätter framåt.
Hittar Vademecum.
Kom med mig.

Det finns många facebookgrupper.
Många är harmlösa eller konstiga.
Andra angelägna, aktuella,nördiga, roliga, kreativa.
Sen finns det grupper som, enligt mitt förmenande, är a true waste of cyberspace.
"Jag är ingen rasist men uppför dig ordentligt eller dra."
Så heter en grupp som har 24.095 medlemmar.
Tjugofyratusennittiofem personer ställer sig bakom budskapet, som går ut på att invandrare är skattesmitare, arbetsvägrare, våldsamma och oärliga människor som inte passar in i Sverige.

Jag är inte heller någon rasist, men jag ställer mig frågan om svenskar är annorlunda än andra?
Är vi mindre våldsbenägna per capita? Betalar vi tillräckligt med skatt? Är "vårt svenska" rättspatos eftersträvansvärt och enhetligt?
Naturligtvis inte.
Jag blir bara förvånad (igen) över att så många (igen) är så blåsta (igen) och engagerar sig (igen och igen) i frågor de inte vet något om.
Det enda som jag med säkerhet vet är "svenskt" är allemansrätten.

"I Sverige har vi den stora förmånen att kunna vistas i och bruka naturen på alldeles unikt sätt. Naturen i vårt land står öppet för alla och du kan med rent samvete promenera runt och njuta av dofter, syner och intryck. Men det finns vissa restriktioner och naturen med allt vad den erbjuder är trots allt bara till låns. Du är besökare och måste vara varsam och visa hänsyn mot både människor, växter och djur."

Jag är egentligen en människovän. Tycker att vi är ganska rörande i våra strävanden att försöka förstå oss själva och varandra.
Tycker om skilda referenser.
På grund av bostadssegregationen i Göteborg, ser jag alltför sällan till annat än vita medelklasspersoner utom i servicesektorn.

Personalen på restaurang Yokohama är jag glad för, inte bara för att de gör fantastisk sushi 6 dagar i veckan utan för att vi absolut inte har någonting att säga till varandra, trots att jag sedan länge regelbundet äter där.
Vi delar inte referenser.
Det är jag mycket tacksam för.
Jag törs svära på att ingen i personalgruppen bryr sig om vare sig Jan Guillo eller Yrsa Stenius.
Jag avskyr att skriva dessa namn men jag gör det ändå.
Jag kan inte laga sushi.

Amir jobbar nere på Statoil, som har öppet dygnet runt, sju dagar i veckan.
För att jag ska kunna glömma köpa mjölk på Konsum Mariaplan, där mjölkpriserna snart är tresiffriga.
Amir har aldrig sett Pecka Langer och han har nog väldigt lite att säga om Birgitta Stenberg.
Jag tycker om den egenskapen hos honom.

Vårdcentralen Majorna har försökt gömma sig nere i Fiskhamnen.
Ändå är vi rätt många som hittar dit, så det står väl inte på förrän de försvinner någon annanstans.
Det är mycket länge sen man kunde ringa dem.

Idag är jag där, en mycket gammal man med rullator har också tagit sig ända fram och upp till 6:e våningen, i en anonym byggnad, som för tankarna till något ur milleniumtrilogin.

Den Gamle är andfådd och har svårt med balansen och tydligen också med hörseln.
I receptionen sitter en Ung Man.
Den Gamle säger:
-Jag vill beställa en tid.
Ung Man svarar:
-Du kan beställa tid eller komma på Drop In.
Den Gamle:
-Va?
Ung Man:
-Du kan beställa tid eller komma på....vi har DROP IN OCKSÅ!
Den Gamle:
-Jag vill beställa en tid.
Ung Man:
-Då är det nästan bättre att de ringer dig.
Den Gamle:
-Va?
Ung man:
-Vi har så mycket folk här.
Den Gamle:
-Jaså?
Ung man:
- Ja.
Den Gamle:
-Ja, jag skulle beställa TID.
Ung man:
-Då är nog det bättre att de ringer hem till dig.
Den Gamle:
-Vilka då?
Ung man:
-Ja...den som du ska prata med.
Den Gamle:
-Va?

Här lämnar jag männen.
Det finns en sannolikhet att de står kvar i exakt samma position ännu.
Den sannolikheten tycks mig större än att Den Gamle lyckas beställa en tid på Vårdcentralen i Majorna.
Imponerande att han tog sig till receptionen i alla fall.
Han är nog frisk.
Jag önskar honom ett långt och lyckligt liv.