söndag 14 februari 2010

När man vill vara ifred

När man vill vara ifred med sin bästa vän i lugn och ro,kan det vara läge att åka ut i skärgården.I går var det en sån dag.
Vi mötte upp på Saltholmen.Det var inte särskilt många människor där, men jag la märke till en man som bar på en stor såg.
Man och såg skulle med samma färja som vi.
Vi kom fram till rätt ö och i god ordning.
Där gick vi iland. Mannen med sågen också.
Vi promenerade en bra stund med sågmannen i hälarna, innan min vän bjöd mig på en fantastisk lunch på ett värdshus. Därefter bestämde vi oss för att gå över isen till en intilliggande och öde ö.
Vi gjorde så.
Där var det ännu tystare.
Snö och is,inte en människa syntes till.
Jag tänkte skriva "Inte ett spår" men det vore att ljuga.
Ett spår syntes.
Vi följde detta spår.
Det tog oss ut i en vild och vacker natur, ända ut till kanten på den öde ön.
Där satt mannen med sågen.
Vi bytte några ord.
Han hade sågat ner några buskar, sa han.
Han pekade på en hög med kvistar och höll upp sågen i luften.
Vännen och jag gick vidare,väglöst, vind för våg i ett par timmar.
Sen skulle vännen åka åt ett annat håll och vi följdes åt ner till färjeläget. Mannen med sågen var där och vi log igenkännande där vi satt, tre på rad, i ett litet vindskydd.
En färja kom. Jag och mannen med sågen klev ombord.
Vi gick av på fastlandet. Jag försökte skynda mig lite, det var kallt och jag var trött efter en lång promenad.
Gick på spårvagn 11. Den rörde sig inte ur fläcken.
Först när mannen med sågen klivit på, kunde vagnen skramla iväg.
Mannen med sågen satte sig på sätet bakom mig, jag hörde hur han andades.
Vi gick av vid Mariaplan.
Sida vid sida, sneddade vi över torget.
Jag försökte gå riktigt fort, han var med på noterna och vi tog sikte på den långa trappan som går uppför hela Gråberget. Jag låg i täten nu, men var väldigt trött.
Mannen med sågen hade flera utmärkta lägen att gå upp jämsides och sen dra ifrån, men det ville han inte.
Kanske var det vanans makt.
Kanske var det sågen.
Kanske var han också trött.
Kanske tyckte han också att det var skönt att komma hem.
Att få stänga in sig.
Att få vara ifred.

2 kommentarer:

  1. Kanske undrade han var det var för två läskiga typer som förföljde honom?

    SvaraRadera
  2. Eller rent av VAD det var för läskiga typer.

    SvaraRadera