tisdag 2 februari 2010

När man lär sig att cykla.
Den där känslan.
När man fått upp farten och plötsligt funkar det.
Balansen är där och koordinationen.
Självförtroendet.
Händerna på styret, man kan styra.
Man kan bromsa om man vill men man vill inte, man behöver inte bromsa.
Man kan cykla.

Kanske håller någon i pakethållaren,kanske inte.
Man vill inte vända sig om, man vågar inte riskera att bli rädd, om det inte skulle vara någon som håller i.
När man cyklar själv,utan skyddsnät.
Man vrider inte på huvudet, man cyklar.
Man väljer att tänka att någon springer efter och håller i.
Väljer att vara trygg.

Det är så länge sen jag vågade vända mig om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar