Köpa sig fri

Jag går in på Hemköp i Majorna.
Bär en brun papperskasse med tomma PET-flaskor.
Pantautomaten finns i entrén.
Jag går in genom dörrarna och tar sikte på pantmaskinen, när två unga killar rusar fram, hälsar på mig och säger "Välkommen".
Jag blir förvånad.
Dels för att jag blir så bryskt välkomnad redan innan jag gått in i affären men mest för att de två killarna är en så udda konstellation.
Den ene har stripigt okammat hår, svarta metalkläder,dödskalletröja, nitbälte och piercingar.
Den andre ser ut som en tecknad figur, som en försäljare i Simsons, med randig stärkt skjorta,slips, vax i håret, svettpärlor i pannan och en rabiat stirrande blick.
Påtänd eller religiös, tänker jag, möjligen både och.
Men det förklarar inte samröret med hårdrockspojken, som ser livrädd ut.
Finns det någon förklaring till att dessa två slagit sig samman för att välkomst-attackera folk vid pantautomaterna på Hemköp?
De skulle kunna vara från scientologikyrkan, tänker jag, men inte ens Ron L Hubbard skulle få för sig att foga ihop de här ytterligheterna och ställa dem där.
Ingenting stämmer med de här personerna.
Jag kommer liksom av mig i flaskpanteriet.
Det lilla kyffet där vi trängs stinker av avslaget folköl, golvet är klibbigt av läskeblask och annat onämnbart, allt i en stekande sommarhetta.
-Vad gör ni?
Min fråga är uppriktig. Jag vill veta.
Framgångsteolog-typen går omedelbart i försvarsposition.
-Vi försöker bara vara trevliga.
Hans röst är som ett skrik.
Hårdrockskillen bryter in.
Diplomaten, tänker jag, innan han börjar sitt korsförhör.

-Äter du Omega 3?
Åklagaren, tänker jag och svarar så fort jag kan.
-Ja det gör jag.
Lika bra att erkänna.
Han står helt nära mig nu.
Om jag räcker ut tungan kan jag slicka honom i örat men det tänker jag inte på.
Jag hinner inte tänka alls.
-Vad äter du då?
Jag greppar en PET-flaska, som för att återgå till verkligheten.
Automaten surrar, trafikljuden utifrån gatan överröstar Åklagaren, han ropar sin fråga igen.
-VAD ÄTER DU DÅ?
- Omega 3, säger jag.
Försöker stoppa in tomflaskorna samtidigt som jag försöker avvärja fara och hot. Tittar inte Åklagaren i ögonen.
Försöker med hundspråket.
Tittar lite vid sidan av honom,undviker samtidigt den påtände skjortslipskillen, han är den mest aggressive av de två.
Åklagaren skrattar.
Hastigt och olustigt.
-JAG MENAR VILKEN SORTS MAT ÄTER DU?
Nu gäller det att vara skärpt.
Min framtid kan avgöras.
-Fisk, säger jag.
-FISK?
-Ja.
-MEN HUR OFTA DÅ?
Hur ofta?
Nu handlar det om sekunder.
Jag vill inte dö.
Inte så här.
Om jag säger varje dag kommer de inte att tro mig.
Varannan?
För ofta.
Tvångsmässigt.
-Tre gånger, säger jag.
-VA?
Automaten tuggar ljudligt.
Jag matar in PET.
-TRE GÅNGER.
-I VECKAN?
-JA.
Åklagaren tvekar.
Ett noll till mig, hinner jag tänka innan han hittar en ny infallsvinkel:
-MEN VILKEN SORTS FISK?
Jag petar in den sista tomflaskan, automaten rosslar ur sig ett kvitto på 14.95.
Jag tvingas ta ett snabbt beslut.
En motfråga.
-Vad menar du, säger jag.
Den piercade läppen darrar.
-Ja, om du äter mycket fryst fisk.
Det är här jag sätter in stöten.
-Jag fiskar själv, säger jag, allt jag äter har jag fiskat själv.
-Det var värst!
Jag nickar.
-Jo.
-Ja då får du ju i dig massor med Omega 3.
-Ja.Hej då.
-Hej då, ropar Piercingen.
Vi är lättade, jag och han.
Jag har ljugit.
Han också.
Vi vet det.
Den serietecknade ser rakt igenom oss.
Ser oss inte.
Han spanar in nästa offer.

Jag går in på apoteket.
Läser ett anslag där:
INGEN KAN TVINGA DIG ATT SÄLJA SEX.
Tänker att det är ett riktigt, viktigt och bra påstående.
Vem tvingar dig att sälja OMEGA 3?
Vem tvingar oss att köpa?