onsdag 4 maj 2011

Könsneutrala omklädningsrum

Omklädningsrum.
Ordet ger mig kalla kårar.
Minns en gymnastikpåse(!)
En blå gymnastikdräkt(!)
En blommig liten handduk som de större barnen snodde och kastade mellan varandra.
Minns skammen.
Blickarna.
Barn kan stirra.

Jämförandet av kroppar.
Skratten.
Kommentarerna.
Rädslan.

Flickorna.
Sammanhållningen.
Pojkarna.
De som ryckte i låsta dörrar, kikade i nyckelhål,tog sig in, bröt upp dörrar för att få en skymt av nakna flickor.
Gapandet.
Skratten.
Kommentarerna.
Rädslan.

Kanske är det dessa minnen som gjort att jag väntat ända till medelåldern innan jag börjat träna ordentligt.
Jag vet att det är därför jag har svårt för Filip och Fredrik.
Känslan är densamma.
Att vara i riskzonen på oklara grunder och på obestämd tid.

Jag är vuxen nu.
Simmar regelbundet.
Omklädningsrum.

Kvinnorna.
Morsorna.
Jag har funderat över om en del skaffar barn bara för att kunna ta dem med till kommunala simhallar så fort som möjligt.
Det vimlar av spädbarn där.
De skriker ihållande och neonatalt.
Jag förstår dem.

Knappt har de lämnat moderlivet förrän de ska till simhallen.
De kan möjligen känna igen sin mor,fast påklädd och på nära håll.
Jag tror att spädbarn blir överstimulerade i badet.

Ljuden.
Ljuset.
Lukterna.
Vattnet.
Kylan.
Den plötsliga värmen.
Omklädningsrummen.
Duscharna.
Rösterna.
Kropparna.
Simhallen.
Bassängerna.
Spädbarnen ska dit.
De har månasdskort vid födseln.
Kanske är de födda i en bassäng.

Morsorna håller barnen framför sig, som små sprattlande sköldar.
Skyler sig.
Jämför.

De större barnen stirrar.
Flickorna.
Pojkarna.
Ja,de får också vara i damomklädningsrummen.
I ganska många år.
Sen får de inte vara där längre.
Oklart när gränsen är nådd.

Jag arbetade en gång i en särskoleklass, vi skulle simma med eleverna.
Några av eleverna var pojkar i tolvårsåldern.
De var alltså för stora för damavdelningen.
På herravdelningen "kunde de råka illa ut och bli utnyttjade", dessutom behövde de hjälp med ombyte och dusch.
Eftersom det här var på den tiden då det fanns låglöneyrken, arbetade det bara kvinnor i klassen.

Vi hade två alternativ:
1.Att pojkarna fick stanna hemma.
2.Att "någon" följde med pojkarna in på herrarnas.
Som ni förstår, föll det på min lott att gå in på herrarnas.
-Blunda nu pojkar, sa jag i dörren, för nu kommer jag.

Redan då funderade jag på om det inte vore bra att ha ett tredje omklädningsrum.
För oss som inte platsar i traditionella herr- eller damsammanhang.
För oss som inte vill befästa sin eventuella könsidentitet i kommunala inrättningar.
För oss som inte behöver upprätthålla en könsmaktsordning när vi badar.
För oss andra.
För oss som vill vara i fred, för oss som vill slippa stirrande, jämförelser,andningsprofylaxer,uppfostringssituationer, mellanmål, sociala psykodramer i större och mindre omfattning, för oss som bara vill bada.
Ett tredje omklädningsrum.
Vi betalar.
Är det för mycket begärt?
















3 kommentarer:

  1. Det här var fantastiskt, så vi citerade den på vår blogg Smaskigt Fakta!

    SvaraRadera
  2. Underbart
    Underbart när någon med formuleringsförmåga
    Använder ord
    Kommunicerar
    Och faktiskt har något att säga

    Som Du

    Tack.

    SvaraRadera
  3. Könsneutrala omklädningsrum, gärna.
    Könsneutrala toaletter, gärna.
    Könsneutrala pronomen, gärna.
    Könsneutral hjärna, gärna.

    SvaraRadera