Majornas Vanvårdscentral i Värsta Götalandsregionen

För ungefär tre år sen började jag få riktigt ont i höft och rygg.
Känselbortfall i höger ben.
Detta hindrade min träning, så jag gick till naprapat.
Några dyra besök och ett par digra träningsprogram senare kunde naprapaten inte göra mer.
Hon rekommenderade sjukgymnastik men först, som hon sa:
En grundlig utredning.

Jag ringde Majornas Vårdcentral.
De har ingen tidsbeställning utan hänvisar till drop-in.
Jag gick till drop in.
Den förste läkaren sa att jag hade skolios och ett ben som var för långt.
Eller ett som är för kort. Tänkte jag. Sa det inte.
Han föreslog sjukgymnastik "men det var extremt lång väntetid" till sjukgymnasten.
Jag vände mig under väntetiden till en mycket dyr privatpraktiserande kiropraktiker som kombinerade kiropraktik med akupunktur.
Inget hjälpte.

Jag vände mig på nytt till Majornas Vårdcentral.
Droppade in.
Sa till näste läkare att jag ville veta varför jag har ont.
Att det väl borde ligga även i deras intresse att söka orsaken till smärtorna?
Att jag borde göra en röntgen?
Eller, rättare sagt, inte jag, utan kanske någon kunnig och utrustad röntgensköterska skulle utföra en röntgenundersökning.
Ingen respons.
Inget resultat.

Sex månader senare fick jag, efter upprepade påstötningar, börja hos sjukgymnasten, en trappa under Vårdcentralen.
Sjukgymnasten hade ingen information om orsakerna till min värk och hans möjligheter att behandla var därför, som han sa,begränsade.
Jag fick en TENS-dosa med mig hem.

Jag gick tillbaka till Majornas Vårdcentral.
Sa till läkare nummer tre att jag krävde att få göra en röntgenundersökning.
Han var ganska irriterad över mitt önskemål men skrev efter viss övertalning ut en remiss till Frölunda Sjukhus.
Några dagar senare åkte jag till Frölunda och röntgade ben, knän och rygg.
Kanske också höft, jag minns inte.
Sen hände ingenting.


Jag ringde till Majornas Vårdcentral.
De visste inget om mig.
De sa att om jag var missnöjd med något skulle jag ringa till deras vårdchef.
Jag ringde deras vårdchef.
Det är två år sen nu.
Jag har fortfarande inte fått något utlåtande.

När jag för fjärde gången återvände till Majornas Vårdcentral var det för att jag hade svårt att klara mitt arbete på grund av svår värk.
Naturligtvis är jag också orolig över vad det kan finnas för orsaker till smärtor och tilltagande trötthet.
Vid detta fjärde besök remitterar läkaren till magnetröntgen av ländrygg.
När jag sa att jag även ville röntga höften sa han att det inte var nödvändigt.
Att mina besvär kom från ryggen.
Jag fick en kallelse i maj i år och jag fick utfört en magnetröntgen av ländrygg.
Sen hände ingenting.

Jag har ännu inte fått ett professionellt utlåtande.
Jag kontaktade Majornas Vårdcentral efter ytterligare några månader.
De visste inget om mig men sa att om jag var missnöjd skulle jag prata med deras vårdchef.
Vi pratades vid. Igen.
Hon var irriterad.
Ingen läkartid.
Hon lovade förmedla att jag begärt en läkarremiss till ortoped.
Sen hände ingenting.
Värk. Trötthet. Irritation och försämrad kondition.
- Du ska gå till en osteopat, sa vännerna.
Det gjorde jag.
Behagligt men dyrt.
Värken gav inte med sig. Tvärtom.

I augusti gick jag för femte gången till drop-in.
Då fick jag veta att ingen remiss skickats någonstans.
Röntgenresultaten?
Inga bilder.Ingen visste var de fanns.
Dubbla diskbråck. Skolios. Artros.
Höften?
Nej. Inte höften. Absolut inte höften. Höften är bara som jag tror.

I september fick jag ett brev från Sahlgrenska:
"Vi har mottagit din begäran om vårdgaranti."
I oktober kom ett nytt brev :
"Vi meddelar att vi inte kan uppfylla din vårdgaranti.
Du kan däremot välja att besöka vår klinik i Spenshult."

Spenshult?
OK.
I november fick jag, samma dag, två kallelser till två olika ortopeder, två olika dagar, i sagda Spenshult.
Jag ringde.
De beklagade att det "blivit fel" i kallelserna och att jag skulle "glömma" båda dessa brev.
De skulle istället skicka ett tredje.
Det kom en kallelse.
Kära Vanja! Du är bokad på besök hos ortoped idag, lördag 1 december.
Jag kommer nyss därifrån.

En tuff bilresa för rygg och höft.
Närmare 30 mils körning.
Inne hos ortopeden fick jag ta av mig kläderna och lägga mig på en brits.
Han gjorde en snabb fysisk undersökning och sa det jag hela tiden har sagt.
Höften är mitt problem.
Inte ryggen.
Några röntgenbilder hade han inte sett.
Han kunde dock inte behandla eller gå vidare i detta mitt fall "...eftersom min remiss gällde rygg och inte höft. Tyvärr."
Tyvärr.
Jag måste göra en röntgenundersökning av höften först.
Jag måste alltså gå till Majornas Vårdcentral för att få ett remiss till en röntgen av höften.
Sen hamnar jag i en ny vårdkö, till nya ortopeder, kanske i andra Spenshult än detta.
På måndag ska jag gå till Majornas Vårdcentral.
Orsakerna till värken.
Rent hypotetiskt skulle jag kunna ha en tumör i bäckenet.
Ingen har kollat det.
Ingen har tagit några som helst prover.
Ingen har ställt någon diagnos.
Ingen är ansvarig.

Jag pratar bra svenska.
Har en utmärkt språkförståelse.
Bor centralt, är bilburen och har flexibla arbetstider.
Jag har gjort exakt det jag blivit ombedd att göra.
Jag vet inte varför jag har ont.
Däremot vet jag att jag helt förlorat förtroendet för Majornas Vårdcentral och för de bristande sjukvårdsrutinerna i detta Värsta Götaland.

Det ofantliga rummet.

Jag undrar om det kan finnas någon som avskyr reklam lika mycket som jag.
Så mycket som jag avskyr reklam, borde jag akta mig för teveapparater.
Ändå.

Åt var och en efter behov

Vaknar till Nyhetsmorgon i P1.
Jag hör ett inslag om det som kallas Framtidens förskola.
Framtidens förskolor erbjuder extratjänster till barnens föräldrar.
Föreståndaren Jenny Folkinger: "Vi vill ge det där lilla extra, så att föräldrarna ska bli överraskade".
Kocken Patrik Karlsson lagar frukost, lunch, mellis, middag och vardagsmiddagar till barn men också frukostmackor, kaffe, lunchlådor och middagar till föräldrarna.
De hinner tydligen inte äta annars.
-Sen har vi det som vi kallar för Fredagspåsen.
Patrik berättar att i den påsen brukar det ligga färdigmarinerat kött.
- Så är det bara att lägga på grillen när de kommer hem.
Så kan de börja direkt med Fredagsmyset.

Det finns också ett eget rum för föräldrarna på förskolan.
I rummet finns två teveskärmar, där kunderna (som personalen föredrar att kalla föräldrarna för) kan följa trafiktätheten och anpassa sitt bilåkande därefter. Så slipper de hamna i bilköer.
Medan de väntar kan de förstås koppla upp sin dator i kundrummet och arbeta därifrån.
En del av barnen är på Framtidens förskola mellan 06.30 och 18.30 på dagarna.
Då behöver de inget fritids.


Nu när jag i några decennier tvingats träna mitt vinsttänkande och lärt mig ord som humankapital, livspussel, valfrihet, avdragsbidrag och upphandling, känner jag mig redo för ett tankeexperiment.
Det allra bästa vore väl om alla i familjen flyttade in på Framtidens förskola?
Om de somnar och vaknar där så spar vi tid, pengar, resor, miljö och skattemedel.
De skulle då kunna få full (och förmodligen avdragsgill) service 24 timmar om dygnet.
Kanske också tid att leva upp till det kommersiella jippo som ett regelrätt Fredagsmys innebär.
Hardcore-varianten, med chips, alkohol, marinerat kött och läsk.
Om de bodde på förskolan kunde de också spara in personalutgifter. Föräldrarna kunde kanske rentav hjälpa till eller alternera matlagning och städning.
Så förskollärarna fick ägna sig åt sin profession och barnen fick det bästa av förskolan och mer så kallad kvalitetstid med föräldrarna.
Många skulle säkert också kunna arbeta hemifrån.
Teveskärmarna kunde sitta kvar, som påminnelse om den rusningstrafik de nu slipper.

Men om de inte vill bo på förskolan?
Det är mycket man inte vill.
Jag vill inte att någon ska vara hemlös.
Idag tog jag en kopp kaffe i en kyrka här i stan.
En kyrka som härbärgerar många hemlösa.
Där kan de få gratis bröd och kanske en varm kopp.

Idag sprang en liten kille runt där, jag kunde omedelbart se att han var ett barn med, som det kallas, särskilda behov.
Lillkillen satte sig i mitt knä.
Någon sa att pojken och hans mamma var hemlösa.
Mamman hade inte tid att se till killen, eftersom hon höll på att dammsuga kyrkan.
Killen skulle ha behövt en förskola.
Jag funderade över mammans livspussel.
Över det där lilla extra.

Killen ropade, han tyckte det var kul att ropa.
Det är kul att ropa, särskilt i en kyrka.
Jag ropade också.
Vi satt och såg en stund på varann och ropade.

Det var det enda vi kom på att vi kunde göra.

En alltför vanlig dag

Vaknade.
Tvättade tre maskiner.
Torktumlaren.
Detta kretslopp.
Aldrig riktigt på noll.

Kom posten.
Fakturor i retur.
Bristfälliga uppgifter.
Arbetsköpare vill ha ny faktura.
Trött på arbetsköparen!

Jag var lite tvehågsen redan förra veckan, när uppdraget utfördes.
Som om jag låtsades.
Skulle väl ändå ta betalt.
Faktura på snigelpost.
Köpte kuvert på Baloos livs och frimärken i kiosken på hörnet, som sällan är öppen.
Letade rätt på en sällsynt gul brevlåda.
La brevet med fakturan där.

Idag kom det alltså tillbaka.

Satte mig vid datorn, letade upp sagda faktura under "Fakturor" under "Företag".
Formulerade om fakturan.
Skrev ut den men det var nåt fel på Skrivaren.
Texten försvann och då blir det liksom meningslöst att skriva ut nåt.
Andefattigt.
Hade ett samtal med Skrivaren, som faktiskt kom på bättre tankar och skrev till och med ut fakturan i god ordning.

Kuverten?
Var har jag lagt dem?
Letar.
Kommer på att jag har tappat bort biljetter och kontaktuppgifter till Bokmässan.
Ringde bokmässan.
De ska skicka nya papper.
Med snigelposten.
Hittar kuverten.
Frimärken?
Inga frimärken.
Vill inte gå till Baloos livs.
Inte till kiosken nere på hörnet, den som sällan är öppen.

Kommer på att jag kanske har ett frimärke i bilen.
Tar kuvertet och bilnycklarna med mig ut.
Går till bilen.
Hittar ett frimärke!
Klistrar fast det på kuvertet.
Går mot brevlådan.
Förnimmer en viss lättnad.
Slappnar av.
En fiskmås flyger över mitt huvud.
Splatt.
Ja.

Mitt på kuvertet.
Nånstans måste den ju släppa sitt träck.
Varför inte på kuvertet?
Jag försökte torka bort det värsta.
Fåfängt.
Torkade.

La kuvertet i den gula lådan.
Förlåt mig,arbetsköparen.
Jag brukar inte.

Gick in på Gråbergets seniorcenter.
Hittade en personaltoalett inne på Dagvårdsavdelningen.
Där kunde jag tvätta av mig.
Tack Dagvården.
Gick hem.
Tog tvätten ur torktumlaren.

Det känns som om någon försöker säga något till mig.
Jag kommer inte riktigt undan den känslan.
Kommer inte riktigt undan.