Socialdemokratisk härdsmälta

Morgonens huvudnyhet i ekot:
Folk som varit långtidsarbetslösa tvingas nu till att jobba gratis.
Deras så kallade arbetsgivare får, förutom fri arbetskraft, femtusen kronor per gratisarbetare, i någon slags ersättning.
För vad? Av vem?
Moderaterna ökar i poularitet.
SD ökar.
Socialdemokraterna fortsätter att sjunka i opinionsmätningar.
Nu är de nere på ca 29 %.
Vad ska de göra nu då?
Vem ska nu avgå?

Vad vill dagens sossar?
Vi måste lyssna på vad människorna tycker, säger Tomas Östros.
Vi måste sänka ersättningsnivån på A- Kassan.
Sätta en bortre gräns för hur länge man ska kunna få A- kassa.
Så det blir som "människorna" vill.

S förlorar väljare till moderaterna.
Och till sverigedemokraterna.
Säg inte det till Östros!
Då kommer han och partitoppen att högeranpassa resten av S:s partiprogram.
Bli mer som SD.
Man måste ju veta vad folk vill ha.
Så sa SkaraBert.
Så säger Östros.

Politik är att vilja, sa Olof Palme, som var socialdemokrat.
Det känns mycket länge sen.

Ja, jag vet.
Så mycket som jag klagar på radio P1 så borde jag förstås inte lyssna alls.
Men jag vill höra.
Får för mig att jag missar något annars.

Nu försöker jag tillgodogöra mig ett program om jordbruk och fiske.
Det är omöjligt.
Kossor råmar så till den grad att de överröstar de medverkande.
Intervjuerna och inslagen spelas förstås in i en ladugård, nära kossorna och strax innan mjölkning, så de är ljudligare än annars.
Kossorna har en slags peak.
Säkert över hundra decibel.
Efter en stund vill intervjuobjektet, som är människa, gå in på sitt kontor.
Jag antar att hon vill kunna prata utan att behöva skrika.
Det är tröttande att bli överröstad.
Inspelningsutrustning och människor flyttas in till en tyst miljö.

Ett ögonblick av nåd.
Jag kan koncentrera mig på att lyssna.
Människan börjar prata.
Underbart är kort.
Teknikern har spelat in kossorna.
Separat och i stereo.
Teknikern klipper in detta i intervjun.
I varje andningspaus brölar kossor.
Högt.
Omotiverat.
Omotiverat högt.

Det uppstår en tillfällig lättnad, när handlingen och reportern förflyttar sig till ämnet Marulk.
Marulkar råmar inte.
De låter inte överhuvudtaget.
Vemodigt värre.
Teknikern kompenserar den mutistiska marulken med att spela upp får.
Får som bräker.
Jaha?

Finns det någon pedagogisk tanke med det?
Djur som djur?
Blir det bättre radio?
Är det inte för nåt särskilt?
Kanske bara för att det ska bräka?
Eller bröla?
Jag kan inte urskilja vad som sägs om marulken.

Nästa mening jag kan uppfatta handlar om räkor.
Åtminstone tror jag det.
Svårt att uppfatta något, eftersom intervjun görs intill en båtmotor på högvarv, ute på en räktrålare.

Jag tycker om räkor.
Får och kossor också.
Och den tysta marulken.

Det är inte det.

Tänk att vi sa JA.
Tänk om vi hade sagt NEJ.
Då hade vi hamnat i utanförskap.
Jag pratar om EU.

Att vi kan röra oss fritt.
Att vi inte är kontrollerade.
Att vi inte har det som i Ryssland.
Köer.
Fattigt.
Korruption.
Att vi har en fri marknad.
Köer är destruktiva.
Att vi kan köpa biljetter på nätet.
Att vi har dator.

Min mamma har ingen dator men hon får ändå åka tåg.
Jag köper biljetter till mamma, på nätet.

En gång skulle jag också åka tåg.
Till Skövde, som ligger i Europa.
Då blev det som i Ryssland.

-Du heter Barbro, sa konduktören.
-Nej, sa jag.
Han granskade min legitimation.
-Då är det nåt fel, sa han och försvann.
Med min legitimation.

Jag satt kvar med en stark känsla av oro.
Deportation?
Folk och boskapsräkning?
Barbro?

Konduktören kom tillbaka med en lapp som han läste ifrån.
Han uppgav min mammas fullständiga namn.
- Det står här, sa han, att du ska heta så.
- Nej, sa jag. Det är min mor.
-Din mor, hur kan det vara din mor?
Jag hade inget bra svar på det, så jag teg.

Misstänksamheten i hans röst.
En bra bit kvar till Skövde.

Jag berättade lite om min mamma för konduktören,
att hon inte har någon dator men att hon brukar åka tåg i alla fall
och att jag köpt biljetter till henne på nätet.
-Då måste det vara nån bugg, sa konduktören.
-Bug, sa jag.
Han kliade sig i nacken.
-Vi kan säga så här,sa han, att din biljett är giltig ändå.
-Tack, sa jag.
Jag fick tillbaka min legitimation och kom ända fram till Skövde.
Återresan:
För att slippa reda ut släktrelationer och identitetsförvecklingar beställde jag biljetten via sms.
Den kom som den skulle.
Segervisst höll jag upp mobilen framför näste konduktör.
Han viftade avvärjande.
- Ja, ja, jag ser att du har mobil, sa han, jag kan inte läsa så liten stil, det stämmer säkert.
Sen gick han.

Jag behövde inte ens visa legitimation!
Är detta verkligen lagligt?
Anar vi en förflackning?
En spricka i marknadsmuren?
Tänk om jag hade varit någon helt annan, som plötsligt och oförhappandes bestämt sig för att lämna Skövde.
En avhoppare fast omvänt?
Ett påhopp?
Om jag hade varit min mamma?
Var hade jag då varit idag?
Tur att jag har körkort.

Har du och dina arbetskamrater gjort knepiga grejer på jobbet?
Kanske misshandlat någon?
Kommer media att få reda på det?
Då har vi några standardsvar att ta till.

Läs, repetera och upprepa:

Utifrån den information vi hade anser vi att vi gjort en korrekt bedömning.
Vi anser att vi agerat korrekt utifrån den situation vi bedömde.
Vi hänvisar till pågående utredning.
Det här är ny information för oss och vi ska lägga till den informationen i pågående
utredning.

Vi kan inte kommentera pågående utredning.

Det här är en enskild företeelse som vi inte kan kommentera.
Det här är ett enskilt ärende.
Vi kan inte kommentera enskilda ärenden.


Vi valde att informera om att vi anser att vi handlat korrekt i den situation vi
inte kan kommentera men med den information vi hade vid det tillfället och utifrån
den anser vi att vi agerat korrekt och bedömer att vår bedömning var riktig eftersom
vi då inte hade anledning att ifrågasätta att den information vi fått bedömts som
riktig och i övrigt hänvisar vi till pågående utredning som vi inte kan kommentera
men är det så att vi agerat fel så har vi ändå agerat utifrån den bedömning som
gjordes vid det tillfället och är det så att den bedömningen visar sig vara felaktig
kan vi inte kommentera pågående utredning utan vi får vänta på vad pågående
utredning visar men i nuläget gör vi ingen som helst annan bedömning
än att vi handlat korrekt utifrån den information vi hade vid tillfället
som vi inte kan kommentera.

Börja om från början.

Tills preskribtionstiden gått ut.

Malmö

Inte en gång till.
Så tänkte jag när brunskjortorna i SD kom in i riksdagen.
Minns alltför väl turerna kring Ny Demokrati.
Ian och Bert, populism, högerkrafter och Lasermannen.
Nu är vi där.
Igen.

Gellert Tamas skrev en bok om Lasermannen.
Han skrev en bok till,"De Apatiska", om hur flyktingbarn behandlas i Sverige.
En mycket angelägen bok.

Bert har aldrig varit borta från rampljuset.
Han förekommer i media nästan varje dag.
Tillsammans med andra högerextremister.

Media, inte minst P1, har gett orimligt mycket utrymme åt sverigedemokraterna.
Före och efter valet.
SD har fått tala ut länge och väl,utan att bli emotsagda eller kritiskt granskade.
Kritisk journalistik?
Antikt.
Kändisar.
Saker som är inne.
Stockholmssaker.
Eller Bert.
Svensk, heteronormativ, narcissistisk, mediatränad medelklass ska det vara.
Gärna populister och högerextremister.
Studio Ett.
Jerzy Sarnecki säger idag att skjutningarna i Malmö kan ha ett direkt samband med det nuvarande politiska klimatet.
Så var det sist det begav sig.
Så är det nu.



Dagens radio P1 och tv-nyheterna rapporterar om
"de oförklarliga skjutningarna" i Malmö.
Polisen håller presskonferens.
De tror sig ha hittat ett motiv för skjutningarna.
"Så gott som alla offren är invandrare."
"Invandrare måltavlor i Malmö" står det på text-tv.
Är det ett motiv?
Om det skulle vara det, är skjutningarna ändå "oförklarliga"?
Är det bara Jerzy Sarnecki som ser ett samband?
Kanske finns det fortbildningskurs för journalister?
Kanske vore det läge?

Invandrarna är subjekten.
Ok.
Måltavlorna förstås.
Inte förövaren.
Det är viktigt med subjekt och predikat.
Prejudikat.

Angela Merckel skanderade häromdagen, till åhörarnas ohöljda förtjusning:
"Det multi-kulturella samhället har misslyckats."
Det låter särskilt illa på tyska.

Svenska politiker, med Sabuni i fronten, pratar om "en misslyckad integration".

Är det på grund av "misslyckad integration" som någon eller några bestämt sig för att avrätta människor i Malmö?
Hur kan det vara det?

Är förövarna inte integrerade?
Är de kanske redan svenska?

Får "måltavlorna" skylla sig själva, eftersom de är just måltavlor?
Vem vill vara en måltavla.
Bättre då att vara svensk.
Eller?

Tågen är sönder.
Det kanske är lika bra.
Rälsen är också sönder.
Nåt med is.
Eller snö.
Eller regn.
Eller löv.
Eller sol.
Ingen som vill laga.
Varför skulle någon vilja laga?
Man tjänar inga pengar på att laga saker.

Det måste löna sig att arbeta.
De som arbetar med att laga rälsen riskerar livet.
Det är riskfyllt att åka tåg, särskilt när de är sönder.
Vilken tur att vi sålde SJ, medan det fortfarande fungerade?
Det var i grevens tid.
Så dyrt det hade blivit att åka tåg annars?
Om vi hade fått betala för reparationerna?

Ändå är det billigare att flyga.
Vi flyger som örnar i luften.
Klimatet?
Vi vet.
Känns inget vidare.
Vi gör en vindkraftspark av Norrland, så känns det bättre!
Norrland är ju redan exploaterat av Vattenfall.
Uranbrytning.
Vi säljer Norrland.
Vi kan inte ha.
För dyrt.
För lite konkurrens.

Telefonerna är också sönder.
Nåt med ledningarna.
Nåt med antennerna.
Nåt med träd.
Eller is.
Eller storm.
För dyrt.
Kan inte hålla på och ha.
Vilken tur att vi sålde Televerket, i grevens tid!
Medan det fortfarande?

Minns ni Apoteket?
Så trist det var där!
Så antikt.
Massa sjuka som hostade.
Tungt.
Vi kan inte hålla på.
Vi vill inte veta hur sjuka de är.
Vi vill veta hur mycket de kan arbeta!

De döda?
De döda hamnar definitivt i ett utanförskap.
Sossetjafs.
Som död kan man ställas mot en del av arbetsmarknaden.
Som lik till exempel.
Det vimlar av döda.
I deckare.
På film och teater.
Inga talroller.
Enkelt.
Inga större löneanspråk.
Billig arbetskraft.
Döda kan vi ha.
Ett tag.

Som död kan man arbeta ihop till sina egna begravningskostnader.
Man måste våga tänka nytt.
Det måste löna sig.
Det är dyrt att dö.
Det kostar skjortan.
Vi säljer skjortan.

Snart har vi sålt allt.
Utom kungahuset.
Kungahuset kan vi ha.
För att.
För att det är lönsamt.
För att det fungerar.
I snö som sol, i grevens tid.

Vi håller kalas för hertigen av Västergötland.

Det måste få kosta.

72 glas vin

Vetenskapsradion meddelar idag:
En gravid kan dricka två glas vin i veckan!
Det visste jag redan.
En gravid kan dricka mycket mer vin än så.
Jag har träffat rätt många som gjort det.

Jag har också träffat rätt många barn som fått livslånga konsekvenser av föräldrars drickande.
Dessa barn har lidit av exempelvis:
ångest,
kontrollbehov,
depressioner,
ätstörningar,
fobier,
otrygghet,
brist på rutiner,
brist på tillit,
minnesstörningar,
inlärningssvårigheter,
koncentrationsproblem,
sömnstörningar,
vredesutbrott,
permanenta specifika och ospecificerade hjärnskador.

Så är det.

Hur mycket "kan" man dricka?
Mycket.
Nu kan man dricka vetenskapligt.

Hur kommer man fram till att två glas i veckan är en rimlig mängd?
Beror det inte på vem som dricker dem?

En graviditet är plus minus 36 veckor.
Två glas vin i veckan blir således 72 glas vin.
Mycket vin blir det.
Vem håller räkningen?
Hur stora glas kan man ha?
När börjar en vecka?
Hur mycket hasch kan man röka under en graviditet?
Hur mycket amfetamin kan man ta?
Är det bättre att snorta eller är det sprutor som gäller?
När barnet är fött?
Om man inte har några barn?
Hur mycket kan man då?