Ordagrant

Lokalnytt från Stockholm

2012-01-15T06:43:00.000-08:00

Om man upprepar en sak tillräckligt många gånger så blir den sann.
Särskilt om man får tillgång till rikstäckande media.
I morse försökte jag lyssna på Godmorgon världen men tröttnade efter tio minuter.
Det blev för mycket.
Eller för lite.
Mer därom senare.

För mycket av att ännu en mediamänniska från Stockholms innerstad, upprepar mantrat: "Högern går mot vänster och vänstern går mot höger, så ALLA liksom hamnar mer i mitten och det är ju LOGISKT nu när ALLA har råd med en iPhone..."
Det här har jag hört i flera år.
Det är fel.

Jag börjar bakifrån:
Jag vill påstå att de flesta svenskar inte har någon iPhone.
En del vill inte, andra har inte råd med en, kunskap om eller ens behov av en.
Innehav av iPhone är hursomhelst ingen indikator på hur det politiska klimatet ser ut i Sverige.
Sen undrar jag:
På vilket sätt har vänstern gått mot höger?
I så fall, hur yttrar sig det?

Jag vill också veta i vilka avseenden högern har gått åt vänster.
I vilka frågor?
Hur ser det ut?

Är kulturarbetare stränga vänstermänniskor?
Hur kommer det sig?
Är det ett globalt fenomen eller är det bara i Europa?
Sverige?
Är det en kille som heter Bengt som tycker så om några specifika personer han har träffat i en del av Stockolm?
För kanske femton år sen läste jag en debattartikel av Bengt Ohlsson i DN.
"Vänstermänniskor är de strängaste som finns. Vänstermänniskor på Söder."
Bengt har gjort vissa framsteg i sin jakt på "de strängaste som finns."
Inte bara Söder, alltså.
Kulturarbetare finns ju i hela landet!
Undrar hur många han har träffat.
Kanske lika många som de på Söder.
Kanske är det rentav samma?
DN är i alla fall samma.

DN är en lokaltidning som handlar om Stockholm.
Därstädes aktiva kulturpersonligheter ges stort utrymme i lokaltidningen.
Artiklarna sprids via sociala medier och innehållet i DN kan lätt uppfattas som riksangelägenheter.
Det är det inte.

Jag vet att det finns radiostationer nästan överallt i Sverige.
Malmö, Kalmar, Halmstad,Växjö,Örebro, Karlstad, Östersund, Umeå, Luleå, Kiruna.
Där bor det folk.
I dessa städer finns också journalister,kulturpersonligheter,politiker,akademiker,morsor,debattörer,ungdomar,pensionärer, metallarbetare, hundförare,arbetssökande...
Över hela Sverige görs radio, teve och tidningar.
Det märks inte.
Kanske anses det sakna allmänintresse?
Kanske är det inte särskilt intressanta saker som händer utanför Stockholm.

Kanske är det viktigare med Tomas Nordengren som bjuder in Louise Epstein som bjuder in resten av SR:s personal ute på Gärdet som SIDEKICKS dag efter dag efter dag efter dag, personalen i SR:s hus på Gärdet är snart sagt de enda som förekommer i radio.
Undantagsvis tar sig nån ambitiös intervjuare ända ut till Midsommarkransen men oftast samtalar de på Söders caféer eller stannar inne i SR:s hus.
Alla är ändå där, varför ska man åka nånstans?

Eken, minns ni Eken?
Vad hände egentligen med grenarna?
Stammen åkte till Skansen.
Men grenarna?
Grävdes de verkligen ner på Djurgården?
Åt höger eller vänster, från Radiohuset sett?

Kanske i mitten?

Felaktig placering i grundskola

2011-12-14T04:03:00.000-08:00

I dagens DN står följande att läsa:

"Minst 100 barn kan i dag vara felaktigt placerade i särskolan i Sverige. Den bedömningen gör Skolinspektionen efter att omfattande brister avslöjats i ett slumpmässigt urval kommuner.
– Det är väldigt upprörande, säger Ann-Marie Begler, generaldirektör för Skolinspektionen."

Jaha.
Dags igen, alltså.
Nu ska det tyckas.

Är det för dåliga utredningar som ligger till grund?
Är det fråga om överinskrivning?
Överdiagnosticering?
Fel på läkarna?
Familjer "som utnyttjar systemet"?
Fel på mammorna?
Skolan.
Är det fel på lärarna?

Så länge jag minns har den här märkliga diskussionen förts, i tidningar, radio, lärarrum och på mingelpartyn.

Nu vill jag fråga:
Hur många barn är felaktigt placerade i grundskolan?

Hur många barn berövas därigenom sin rätt till adekvat undervisning?
Hur många barn och föräldrar får dagligen leva med konsekvenserna av att barnen felaktigt satts i vanlig grundskola?

Hur många barn går miste om den specialkompetens och de extraresurser som en särskoleplacering skulle kunna innebära?
Många.
Många är också de elever som lämnar grundskolan utan att kunna läsa, skriva eller räkna.
Vem frågar dem?

Tidningar letar upp elever som kan vittna om hur de, enligt egen utsago, hamnat i särskola , på felaktiga grunder.
Det är givetvis tråkigt i de fall där det förekommer.
Att dessa barn inte tycker sig ha blivit sedda.

Det sägs att en elev blir stämplad för livet av att gå i särskola.
Så behöver det inte vara.
Stämplade blir de bara om någon stämplar dem.

Det är möjligt att särskolan är ett utmärkt alternativ.
Att eleven därigenom också kan få en gedigen gymnasieutbildning utifrån sina förutsättningar.
Det är tänkbart att elevens självförtroende kan stärkas.

Det är inte givet att en särskoleplacering är livslång.
Det förekommer att ett barn går sina första år i särskola och senare kan flyttas till grundskolan.
Det förekommer dessvärre också att ungdomar helt enkelt sitter av sina 9 år i grundskola.
Att de går miste om hela sin utbildning på grund av odiagnosticerade inlärningssvårigheter, neuropsykiatriska funktionshinder,andra
hälsoskäl och eller psykosociala problem.

Det är troligt att kommunernas ekonomi är avgörande.
Att det blir för dyrt att se till varje barns bästa.
Att elever därför felaktigt placeras i grundskolan och därför inte får det de enligt svensk lag har rätt till.

Hur många är de?

Skäms Åbybadet!

2011-12-09T05:26:00.000-08:00

Det sägs att det finns sex grundkänslor som människan har och som sägs visa sig likadant oavsett vilken kultur vi växer upp i: glädje, sorg, ilska, förvåning, avsky och rädsla.
Jag vill lägga till en: Kissnödighet.
Det blir sju.
Idag gick jag igenom sex av dessa.

Det är ett fantastiskt oväder i Göteborg.
Klass 2-varning, vind och regn.
Älvsborgsbron är helt avstängd.
Flera trafikleder översvämmade.
Jag kör ut till Åbybadet för simning med bastu.

Kommer fram dit kl. 11.20
Utanför badet står en frusen kille.
-De öppnar inte förrän tolv, säger han.
-Oj då?
-Jag var här före elva, säger killen.
Det är kallt.

Vi tittar in genom glasdörrarna.
Därinne rör sig fem arbetsklädda personer i ultrarapid.
Några står bakom disken.
En talar i telefon.
De dricker kaffe.
Pratar och skrattar.
Därinne finns toaletter.
I receptionen finns några cafébord och stolar.
En personal tänder små värmeljus på borden.
Jag tänker på flickan med svavelstickorna.
Vi fryser på utsidan.
Jag funderar på om jag ska erbjuda killen att följa med till min parkerade bil och sitta där men vi har inte riktigt en sån relation.
Inte än.
Dessutom har vi hoppet.

Ni som varit på Åbybadet vet att det ligger ganska ocentralt.
Det finns ingen direkt bebyggelse i närheten.
Ingenstans att gå in.
Ingen toalett.
Om travbanan varit öppen hade vi kunnat gå dit.
Det är den inte.

Klockan blir 11.32
Det kommer fler som vill bada.
Mammor med barn.
Sammanlagt är vi kanske tio stycken.

En kille som heter Ante är också kissnödig.
Ganska tunga saker blåser förbi oss där vi står.
Jag tänker på Barnen från Frostmofjället.
En liten flicka är ledsen och ganska blå om läpparna.
Killen som stått sen före elva är rätt lik en get fast jag är äldst.
Jag inser att alla dessa inte får plats i min bil.
Jag skulle behöva välja och jag avskyr att välja.

Det är kallt nu.
Vi är ingen påflugen hord som till varje pris vill ner i stängda bassänger.
Vi är ungefär tio frusna människor.
Några är väldigt små.
Vi säger till varandra att vi bara vill komma innanför dörrarna.
Att vi givetvis respekterar deras öppettider men att vi inte visste att de öppnar kl 12.00 på en fredag.
Att vi planerat fel.
Att vi är ledsna.

Vi försöker påkalla uppmärksamhet från personalen inne på badet.
De ignorerar oss.
När regnet kommer 11.45 försöker jag ringa in till receptionen.
Ingen svarar.
En hurtig pappa trollar fram en boll och håller cirkulationen igång på pojkarna.
Flickor med blå läppar spelar inte boll.

Mammorna försöker skydda de minsta från förbiblåsande föremål och slagregn.
Geten börjar tappa ansiktsfärg.
En personalkvinna kommer mot oss.
Tar fram en nyckel och börjar reglera nåt med innerdörrarna.
Hon ser oss!
Vänder på klacken och går tillbaka in.
Jag iscensätter en tidslek med flickorna.
-Nu är det bara si och så många minuter kvar...

Klockan 11.55 kommer en stressad man som ska med bussen och bara ska lämna in en nyckel.
Det har han inget för, han får vackert sälla sig till flocken.
När jag ser hur nära gråten han är, erbjuder jag mig att lämna nyckeln i hans ställe.
Han litar inte på mig.

Ante frågar om han får kissa i en buske.
Mamman säger nej.
-Nu är det bara en minut kvar, tjoar jag och berömmer de duktiga, duktiga barnen som finner sig i detta klasstvå-limbo.

Klockan blir tolv.
Vi på utsidan enas om att Geten ska få gå in först.
Som en hedersgest från oss.
Vår hjälte och Get, som stått där i långt mer än en timme.

12.02 öppnas portarna.
Först Geten.
Sen Ante och mamman och småsyskonen.
Flickor med blå läppar.
Sen den stressade med nyckeln.
Därefter går jag.
Sist pappan och bollpojkarna.
Vi har klarat oss.

Jag går fram till receptionen och vill veta namnet på dem som arbetar.
De vill inte uppge sina namn.
När jag frågar hur de tänkt under den senaste timmen går de i försvar.
-Om du går till en ICA-affär, fräser en kvinna, om du går till ICA så öppnar de inte bara för att det står folk utanför, vi måste hålla tiderna!
När jag frågar om de inte förstår hur det känns att stå ute i oväder och bli nonchalerad, har de inget att säga.

Jag frågar om det hade gjort någon skillnad, om nån av oss på utsidan varit i en nödsituation.
-Nödsituation, säger en kvinna, man hoppas ju att folk som är i en nödsituation inte är här ute och springer.
-Du kan inte skylla på oss, säger hon, vi har våra regler.

Jag säger att jag visst kan skylla på dem.
Jag säger att de saknar civilkurage.
Att de har uppfört sig dåligt.
De säger att jag ska prata med deras chef, som så lämpligt är där just då.

Jag och chefen sätter oss vid cafébordet.
Han påminner om en despot från filmen Pelle Erövraren.

Han tycker att personalen har gjort rätt i sak.
Han säger att vi kunde ha gått någon annanstans.
När jag frågar var vi kunde ha gått pekar han och säger att det finns ju ett Hotell Ibis längre bort.

Han säger inget om stallarna.
Att vi kunde sökt skydd i stall och strå.

När jag påtalar de extrema väderförhållandena som råder, ser jag hur han kalkylerar: "Ska jag argumentera om huruvida det verkligen är klass två väderlek eller kanske bara klass ett.." men kastvindarna viner utanför fönstret och det regnar som om ingen himmel fanns.
Han säger istället att vädret inte är hans personals ansvar.
Det trodde jag inte heller.

Jag berättar för chefen om förra veckan jag var där, när jag kom stod en tjej med Downs syndrom, ensam och ledsen, utanför badhuset och när jag simmat och bastat i nära två timmar, stod hon kvar där.
Jag gick fram till henne och sa att hon skulle gå in och sätta sig i värmen.

När jag kom hem på kvällen kunde jag inte släppa detta med tjejen.
Jag ringde till simhallen.
Sa vad jag sett och frågade hur det gått.
-Ja just det, svarar en kvinna i receptionen, den tjejen var visst här i flera timmar och var väldigt ledsen.
När jag frågade vad som hänt sen, visste hon inte det.
Jag tyckte att det var konstigt att ingen i personalen visste det.
Det tycker jag inte längre.

När jag berättar det här för chefen säger han att det är vårdnadshavaren för tjejen med Downs som bär ansvaret.
Att, i sak, har hans personal gjort rätt.

Det sägs att det finns sex grundkänslor hos människan:
glädje, sorg, ilska, förvåning, avsky och rädsla.
Sorgen,förvåningen, ilskan och avskyn gick jag igenom utanför Åbybadet.
Jag kan lämna dem därhän.
Men rädslan?

Vad ska jag göra med rädslan?

Förtroende

2011-12-02T07:04:00.000-08:00

Socialdemokratin är i kris.
Det har den varit länge.
Media spekulerar i orsakerna.
Nu är de ganska ense om att det handlar om huruvida partimedlemmarna har förtroende för en gubbe från Oskarshamn eller om de inte har det.

Några har det.
Andra inte.
Folk på gatan får samma fråga:

Har du förtroende för Juholt?

Juholt får frågan:
Kan du sitta kvar?
Det säger han att han kan.

Och?

Vi lever i ett hårt högerstyrt land.

Skattesänkningarna och inskränkningarna i arbetsrätten är kännbara.
Arbetslösheten stiger.
Försäkringskassan fungerar inte.
Järnvägen fungerar inte.
Aktörerna vill inte laga.

Staten lånar ut pengar.
Staten betalar pågatåg.

Jag har förtroende för staten.

Apoteken säger att de fungerar men att de på grund av olika datoromständigheter inte kan inte lämna ut receptbelagda preparat.
Då fungerar inte apoteken.

Äldrevården fungerar inte.
Sen 2006 har antalet platser på äldreboende dragits ner med en fjärdedel.
Sahlgrenska minskar personalen med över tusen anställda.
Över tusen personer.
Psykiatriska vårdavdelningar ska hålla stängt över jul och nyår.
Skolorna fungerar inget vidare.
Segregationen och klassklyftorna ökar.

Vi skickar dagligen iväg asylsökande,arbetsföra vuxna, barn, unga gamla och sjuka, till ovärdiga levnadsförhållanden i instabila "hemländer".

Men vi har inget förtroende för Juholt.
Är det väsentligt?

Jag tror att socialdemokratin, under alldeles för lång tid, dragit så långt åt höger att många S-väljare inte längre ser någon skillnad på Moderaterna och Socialdemokraterna.

Att Moderaterna tillförskansat sig Sossarnas vokabulär och argument tror jag är av mindre betydelse.
Väljarna vet.
Vet att V är det enda politiska parti i Sverige som inte är socialliberalt.
Vissa väljare är rädda för V.

De är besvikna.

Därför sviker de S, och det alldeles oavsett vem som leder partiet.
Det spelar mindre roll.

Vad som däremot spelar roll är att vi saknar opposition.
Det är allvarligt.

Nästan lika allvarligt som Eken.
Ja.
Det värsta har hänt.
Det har sågats ner en ek utanför radiohuset i Stockholm.
Trots massiva protester.
Nu är den borta!
Så tomt det blev.

Tills idag.

Dagens Eko, (som vi, enligt färska undersökningar har mest förtroende för) rapporterar att Eken förflyttats till Skansen.
Nu står den inne hos babianerna.
Babianerna sägs särskilt uppskatta den färska barken.
De klättrar och gnager.
På så sätt fortsätter eken att sprida glädje, sägs det.

Där ser man.

Grenarna då?
Grenarna är nedgrävda.
Men var?

Någonstans på Djurgården.
Ekens grenar har grävts ner någonstans på Djurgården.
Ekot säger inte exakt var, det kommer säkert mer om det i senare sändningar.

Så slipper vi undra.

Göteborgstrafik

2011-11-21T09:17:00.001-08:00

Jag har bott i Göteborg i nästan 30 år.
Mycket har hänt.
Mycket är samma.

Nu ska jag berätta vad som är nytt.

Bilarna är fler.
Många fler.
Långtradarna är fler.
Längre.
De måste fortfarande in till centrala stan för att kunna köra ombord på färjorna.
Ingen verkar vilja ändra på det.
Kanske är det bara jag som stör mig.
Typiskt mig att gnälla.

En annan sak som är ny:
Det spelar inte någon roll längre om det är grönt, gult eller rött ljus.
Våra bilar står blickstilla oavsett.
Om trafikljusen är sönder och har fastnat på grönt kan det hända att vi får rulla framåt, på ettan.
Förr kunde man ibland köra på trean inne i stan och det hände att vi kom upp i hela 50 km/h.
Nu är det ettan som gäller.
Ibland blir det motorstopp ändå.
Så sakta åker vi.

Alla fordon har en styrfart.
Om en cykel rullar för sakta så välter den.
En bil har fyra hjul och välter inte, den bara stannar.
Stadstrafiken är tät, konstant och stillastående.
Vi måste över Masthugget.
Förbi Järntorget.
Korsvägen.
Tingstadstunneln.

Vägbulor, kullerstenar, stora hål och skarvar gör att du kan max köra på ettans växel om du vill undvika att skada andra, dig själv och bilen.

Varför stänger man inte av vissa delar av stan helt och hållet, istället för att bygga puckelpistar på de vägar du MÅSTE köra för att ta dig dit du ska?

En tredje sak som är ny:
Alla som ska ut ur Göteborg medelst bil, hänvisas till ett tvåfiligt körfält förbi
Gasklockan.
Vi måste förbi den, oavsett vi vill mot Oslo, Stockholm,Borås, Trollhättan eller kontinenten.
Om vi inte tar färjan och det gör vi inte.

Vem åker med Stena?
Varför inifrån city?

Nyhet nr 4:

Att ställa ifrån sig bilen är inte längre möjligt.
I Majorna får du i genomsnitt stå i max 2 timmar.
I undantagsfall får du stå i 4 timmar men oftast bara i 10 minuter.

Vem vill stå i Majorna i två timmar?

Nyhet nr 5:

Parkeringsvakterna har bytt skepnad.
De som förut var lapplisor, som både kunde och ville informera om lediga platser, har bytts ut.
Nu är det det tunga gardet.
Män.
Många.
Anabola.
Uniformer.
Säkra västar.
Rambobälten.
Kommunikationsradio.(Liknar de som förekom i Palmeutredningen)

De här killarna vill inte informera.
De vill tjäna pengar.
Bemanningsföretag?
Jag är skiträdd för dem.
Rädd när jag kör på ettan, rädd för att de ska tro att jag står still, rädd för att jag de facto står still fast jag inte vill.
Jag läste någonstans att de nu har börjat bära filmkameror i sina kepsar, eftersom de så ofta hamnar i konflikter.

Jag kan förstå det.
Jag vill inte vara med på bild.

I exempelvis Stockholm, får du stå gratis Söndagar och alltid efter kl 18.00
Framför allt så finns det faktiskt gator att parkera på, du får ofta stå i flera dagar!
Där finns också en snabb och bra tunnelbana.

I Paris är det enkelt att åka kollektivt.

I Göteborg är det mycket svårt.
Du vet aldrig om det ska komma någon vagn.
På nätterna vet du att det inte kommer någon vagn.
Om du är rörelsehindrad kan du snart inte åka någonstans överhuvudtaget.

Det är svårt att köpa biljetter.
Biljetterna är dessutom dyrare i Göteborg än i Paris.

Varför är det inte gratis?
Va?

2011-10-16T12:55:00.001-07:00

Ideologi

Minns ni folkomröstningen om kärnkraft?
Linje 1 var för.
Linje 2 var för och emot: "avveckla kärnkraften men med förnuft".
Linje 3 var emot.
Min mormor röstade på linje 2.
Eller, rättare sagt, hon röstade på Olof Palme.
Det var vad hon sa:
-Jag röstar på Palme.
Det var nog rätt många som gjorde just så.
Palme var liksom trygg.
Socialdemokratin var stark.
Det är den inte längre.
Av många orsaker.

Den senaste veckan har präglats av mediadrev och misstroende mot partiledaren Juholt.
Media rapporterar om sjunkande väljarsympatier.
Juholt har räknat fel och opinionssiffrorna rasar.

Jag förstår inte det.

Jag röstar visserligen på ett annat parti men om partiledaren för det parti som jag röstar på skulle räkna fel skulle inte det spela någon roll för mig.
Inte alls.
En talesperson är en människa.
Ett parti grundar sig på ideologi.
Om partiledaren för det parti som jag röstar på skulle begå ett brott som rån, misshandel, våldtäkt eller mord?
Det skulle resultera i många personliga tragedier och jag hoppas förstås att det aldrig sker.
Men jag skulle inte rösta annorlunda för den sakens skull.
Jag skulle ha min ideologi intakt även om ledaren förbrukat sitt förtroende.

Det gäller även i omvänd riktning.
Om exempelvis Carl Bildt vore en svart lesbisk kulturarbetande transperson från arbetarklassen.
Jag skulle ändå inte rösta på honom.
Inte så länge han är moderat.
Inte ens om hans politik skulle vara lönsam för just mig.
Politik handlar om ideologi.
Det börjar där.
Och slutar.

2011-10-13T11:51:00.000-07:00

Minns en bild från barndomen, en affisch med två tecknade kor samt texten:
Socialism: Du har två kor och ger den ena till din granne.
Kommunism: Du har två kor, regeringen tar båda och ger dig mjölk.
Byråkrati: Du har två kor, regeringen tar båda, skjuter den ena, mjölkar den andra och häller bort mjölken.
Fascism: Du har två kor, regeringen tar båda och säljer din mjölk.
Nazism: Du har två kor, regeringen tar båda och skjuter dig.
Enkla sanningar som inte tål några följdfrågor.

Jag minns också ett argument som Gösta Bohman med flera högermän använde så ofta att även det fäste sig i barnaminnet.

"Socialister vill hellre att alla ska ha det sämre, än att några ska ha det bra."
Det argumentet har jag hört från höger i hela mitt liv.
Sjuttiotalet.
Åttiotalet.
Nittiotalet.
Tjugohundratalet.
Igår hörde jag det igen.
Den här gången var det kristdemokraten Mats Odell som sa det.
Han la till ett knastrande litet skratt efteråt, så att vi skulle förstå det orimliga i ett sådant tankesätt.

Jag tänkte en stund.
Om det nu vore så, att politik skulle handla om att välja mellan dessa två möjligheter:
1.Att alla får det sämre.
2.Att några får det bättre.

Då skulle jag faktiskt välja ettan.

Det vore inte roligt om alla skulle få det sämre.
Men det vore mer rättvist.

Och kanske skulle alla få det bättre i sinom tid?

Tänk om några skulle få det bättre på bekostnad av att andra får det sämre.
Det vore nog det värsta scenariot.
Så mycket konflikter.
Obalans.
Vrede.
Avund.
Är det verkligen någon som vill ha det så?
Ja.
En majoritet av de svenska väljarna.
Det är så svårt att acceptera det.

Månadsbesvär

2011-10-10T15:15:00.000-07:00

Oktobermåndag.

Tre forskare från Karolinska Institutet meddelar "...att mer än hälften av befolkningen över 77 år, är oförmögna att välja sin vårdform."

De är för gamla.
För dementa.
För sjuka.
Hör för dåligt.
Ser klent.
Orkar inte.

Bara en av tio motsvarar något så när bilden av en s.k. idealkonsument.
En sådan kännetecknas enligt följande:
"Idealkonsumenten ska ha adekvat förmåga att hämta in och tolka information, ha god hörsel och bra syn.
Idealkonsumenten ska också kunna ta sig fram utomhus och får inte lida av psykisk ohälsa."

En av tio.

Jag känner ett gammalt par som vårdas på demensboende.
Detta kostar dem tillsammans ca 16.000 kronor i månaden.
Om de hade fått välja hade de varit friska.

Månadskostnader.

Jag ser lite knackigt men i övrigt tar jag mig fram rätt bra.
Utomhus också.
"Adekvat förmåga" är en subjektiv definition som jag värjer mig emot.
Diskrepansrisk föreligger således och därvidlag,men jag hör förbannat bra.
Borde alltså vara en hyfsad konsument.

Tänker att i 35 år har jag köpt bindor.
Kalkylerar.
Kommer fram till att jag hittills betalat närmare 30.000:- för bindor.
Då har jag inte räknat med merkostnader i form av sjukdagar och paracetamol.
Regleringen, sa min mormor, om menstruationen.

Det vimlar av apotek.
Avreglerade.
Jag är en ringräv när det gäller bindor.
Jag vet vad jag behöver.
Det står inte att finna.

Idag har jag varit på tre ställen.
En före detta (manlig) viselev arbetade på ett av dem.
Det är inte honom jag vill pressa på den specifika produktinformationen.
Ändå gör jag det.
Har inget val.

Efter att han nagelfarit hyllsektionerna suckar han och skakar på huvudet.
-Nej. Vi har bara de här, säger han och visar på de diskreta och jungfruliga småpaketen.
Jag läser:
Ultratunn.
Mini.
Super-ultra-light.
Invisible!
Super-ultra-invisible.
Extra-super-ultra-light-invisible-mini.

Som näsdukar.
Eller frimärken.
Vad ska jag säga?
Ska jag fråga om de har nån Super-makro-heavy-hardcore-metal-jävla dunderbinda?
Det vore att ta i.
Jag vill bara ha en gängse.
Problemet är att det vill tydligen ALLA bind-konsumenter.
Apotekspersonalen urskuldar sig.
-Vi brukar ha, men de är slut.

Alltid.
Kvar finns bara ultra-light-in-absurdum, i obegränsade upplagor, fast i samma format.
Ingen vill ha dem.
Jag skulle kunna välja dem.
Men det gör jag inte.
Ingen idealkonsument.

Jag är en sökare.

2011-09-12T14:09:00.000-07:00

Vart är vi på väg?

Jag minns året 1982.
Jag bodde i Östersund.
Jag tyckte att det var trist.
En gång om året var det stadsfestival.
Storsjöyran.
En gubbe som hette Evert Ljusberg var nån slags president för (det som skämtsamt kallades)"Republiken Jämtland".

Presidenten hade skägg.
Det hade Cornelis också.
Han hade en stor plats i media oavsett han spelade eller inte.
Hans ansikte.
Ögonen.
Rösten.
Skägget.

Det slogs mynt av myten kring att ett slags odjur varit synligt i Storsjön.
Odjuret och presidenten avbildades i olika former och såldes till turister.
T-tröjor.
Smycken.
Jag tyckte att det var pinsamt, både med presidenten och Storsjöodjuret.

Älgjakten.
Som Åsa-Nisse.
Filmerna i tv.
Nisse och Klabbarparn tjuvsköt med gevär och trakasserade (en klart fjollig) Sjökvist i handelsboden.

Dessa återkommande ämnen.
Yran.
Presidenten.
Odjuret.

Älgen.
Älgskånkskastning.
Folk tävlar.
Kastar ett avhugget älgben.
Det finns herr- och damklass.
Åsa Nisse.
Cornelis sjöng i en folkpark.

Jag ville flytta därifrån.

Jag flyttade till Göteborg.
Det är snart 30 år sen.

Några ganska gamla gubbar skulle spela på Ullevi 1982.
Rolling Stones.
Mick Jagger hade tights.
Pinsamt.
Cornelis hade inga tights.
Aldrig att Cornelis.
Det behövdes inte.
Cornelis sjöng på Kåren.
Han var full.
Skägget.

Det är nu 2011.

I övrigt är allting sig likt.

Cornelis dominerar stadsbilden.
Reklam för filmen om Cornelis finns överallt på bussar, spårvagnar,väggar, affischplatser,tidningar, annonssidor.
Det offentliga rummet är bräddfyllt av Cornelis.
En skådespelare som liknar Cornelis, spelar rollen som Cornelis i filmen om Cornelis.
Cornelis.
Skägget.

Stadsbildens ljudmiljöer domineras av Rolling Stones.
Dressmans reklamkampanj.
Låtarna.
T-tröjor med tryck.
Biografier, böcker,smycken, skvallerpress.
Nya gamla skivor med Rolling Stones.
Mick Jagger.

Åsa-Nisse har regelbundet repriserats i tv genom alla dessa år.
Härom året gjordes en storsatsning med Kjell Bergqvist.
Nu ska det spelas in nya filmer med Åsa- Nisse.

Storsjöodjuret heter Cryptosporidium och förgiftar dricksvattnet.
Folk tillverkar smycken med den avbildade bakterien.
Säljer smycken.

Evert Ljusberg är fortfarande nån slags president för (det som fortfarande skämtsamt kallas för) Republiken Jämtland.
Varje år talar presidenten till folkmassorna på Stortorget i Östersund.
Storsjöyran.
Presidenten har kvar sitt skägg.
Härom året fick han Cornelisstipendiet.

Älgskånkarna ska kastas.
Cornelis ska sjungas.
Skägg.

Det sägs ofta att Sverige har kommit långt på vissa områden.
Att vi är ett föregångsland i många avseenden.
Att det märks att mycket har hänt.
Att vi är på väg någonstans.

Vart är vi på väg?

Visioner

2011-08-31T10:39:00.000-07:00

Idag presenterades Centerns framtida ledare.
Annie Lööf heter hon och är mediatränad.
Hennes idol sägs vara Margaret Thatcher.
Det låter nåt det.
En järnlady i den svenska mediamyllan!

Studio Ett försöker ställa frågor till Annie Lööf.
Det går sådär.
Annie är som sagt mediatränad och redan vid 28, en rutinerad ringräv i rådande retorikklimat.
Hon suger tag i en fras, låter den vobbla som ett skeddrag några varv i munnen och "levererar", liksom strör ut frasen, fragmentariskt, sövande och upprepande ljudar hon sen,medan klockan går och ingen orkar höra mer,jag uppfattar ord som "bredd", "bredare", "bredda" och "brett".
Lööf kommer att gå mycket långt.
Eller brett.

Studio Ett upprepar sig också.
De pratar om "Centerns katastrofsiffror."
Katastrofsiffror?
Det låter det.
Nåt för en järnlady att sätta tänderna i.
Partikollegan Abir Al-Sahlani är i gasen.
Hon vet vad Centern vill åstadkomma i framtiden.
Hur ska Centern få tillbaka väljarna från (den så kallade) landsbygden?

"Vi vill att varje människa ska kunna förverkliga sina drömmar oavsett var de bor någonstans."

Det vill jag också.
En fantastisk vision.

Hur ska det gå till?

"Genom en sänkning av restaurangmomsen."
Det låter det.

Vilket spring det kommer att bli på landsbygdsrestaurangerna av de ystra och hungriga landsbygdsväljarna!

Jag ser fram emot det.

Urskiljningslöst?

2011-07-26T13:30:00.000-07:00

I helgen var jag ute och plockade hallon.
Femton mil ifrån mitt hallonsnår pågick ett politiskt massmord.
Först en bomb i regeringsbyggnaden i Oslo.
Sen massakern på Utöya.

När det stod klart att ett AUF-läger varit måltavla, så anade jag att det här var ett verk av högerextremister.
Det var det också.
Svensk media rapporterar att "Norge nu mist sin politiska oskuld."
Egendomligt uttryck.

Visserligen ockuperades Norge av nazisterna under andra världskriget men det är kanske så länge sen att svensk media har glömt det?

Bilden av gärningsmannen i Oslo klarnar i takt med att svensk media alltmer talar om honom som en ensam galning.
En högerextrem.

Fredrik Reinfeldt säger att gärningsmannens dåd är "fegt" och "urskiljningslöst".
Vad menar han med det?
Finns det modigare sätt att begå politiska massmord på?
Hur då?

"Urskiljningslöst"?
Massakern var planerad sen flera år.
Gärningsmannen åkte inte till Utöya av en slump.
Han åkte dit för att mörda medlemmar i Arbeiderpartiets Ungdomsförbund.
Han lyckades dessvärre.

Han ville med denna vidriga gärning sprida sitt s.k.manifest till omvärlden.
Det lyckades också.

Vidare önskade han sig att Norges folk skulle söka sig till kyrkan.
Även där fick han sin vilja fram.
Hans partikamrater satt bredvid kungaparet i Storkyrkan under minneshögtiden som hölls för de många offren.

Visserligen fick han, under rättegångsförhandlingarna, inte själv förkunna sitt budskap till världen men istället sköter hans advokat om rapporteringen.
Kvällstidningarnas löpsedel visar en leende gärningsman.
En högerextremist.

Jag har följt nyhetsrapporteringen noggrant under veckan.
Inte en enda högerpolitiker har sagt något om att detta terrordåd inte får förknippas med högerpolitik.
Ingen har sagt nåt om att åsikter som ligger till grund för Breiviks agerande inte är förenliga med högerpolitik.
Kanske beror det på att det är just högerpolitik.
Kanske ligger svaret där.
Att de högerpopulistiska partier som vinner mark över hela Europa tycker som Breivik.
Att hans rädsla för islam är typisk för högersympatisörer.
Om det inte var så skulle väl någon ha sagt det?

Den enda jag har hört säga något om humanitet är Jens Stoltenberg.
Det hade sett snyggt ut om någon högerpolitiker sagt nåt om just humanitet.

Beatrice Ask vinnlägger sig om att framhålla att "det finns extremister BÅDE till höger och till vänster."
Jo.
Såvitt jag vet har hittills ingen vänsterextremist mördat eller skottskadat en enda högerpolitiker i Norden.

Ådalen 1931.(Media:Att detta kunde hända i Sverige)
Olof Palme.(Media: Att detta kunde hända i Sverige)
Lasermannens offer.(Media: Att detta kunde hända i Sverige)
Anna Lindh.(Media: Att DETTA kunde hända i Sverige)
Malmöskyttens offer.(Att detta kunde hända i Malmö)
Lägger vi till offren från Norge-massakern är vi uppe i ett hundratal politiska mord på socialdemokrater.(Att detta kunde hända i Norge)

Socialdemokrater brukar bli mördade i Norden.
Nu är det sagt.

När Fredrik Reinfeldt talar om islamsk fundamentalism, säger han att "vi måste "värna om vår öppenhet" och "stå upp för allt vi håller kärt."

Det finns inget "vi" Fredrik Reinfeldt.
Jag blir aldrig "vi" med er.

Köpa sig fri

2011-07-09T12:10:00.000-07:00

Jag går in på Hemköp i Majorna.
Bär en brun papperskasse med tomma PET-flaskor.
Pantautomaten finns i entrén.
Jag går in genom dörrarna och tar sikte på pantmaskinen, när två unga killar rusar fram, hälsar på mig och säger "Välkommen".
Jag blir förvånad.
Dels för att jag blir så bryskt välkomnad redan innan jag gått in i affären men mest för att de två killarna är en så udda konstellation.
Den ene har stripigt okammat hår, svarta metalkläder,dödskalletröja, nitbälte och piercingar.
Den andre ser ut som en tecknad figur, som en försäljare i Simsons, med randig stärkt skjorta,slips, vax i håret, svettpärlor i pannan och en rabiat stirrande blick.
Påtänd eller religiös, tänker jag, möjligen både och.
Men det förklarar inte samröret med hårdrockspojken, som ser livrädd ut.
Finns det någon förklaring till att dessa två slagit sig samman för att välkomst-attackera folk vid pantautomaterna på Hemköp?
De skulle kunna vara från scientologikyrkan, tänker jag, men inte ens Ron L Hubbard skulle få för sig att foga ihop de här ytterligheterna och ställa dem där.
Ingenting stämmer med de här personerna.
Jag kommer liksom av mig i flaskpanteriet.
Det lilla kyffet där vi trängs stinker av avslaget folköl, golvet är klibbigt av läskeblask och annat onämnbart, allt i en stekande sommarhetta.
-Vad gör ni?
Min fråga är uppriktig. Jag vill veta.
Framgångsteolog-typen går omedelbart i försvarsposition.
-Vi försöker bara vara trevliga.
Hans röst är som ett skrik.
Hårdrockskillen bryter in.
Diplomaten, tänker jag, innan han börjar sitt korsförhör.

-Äter du Omega 3?
Åklagaren, tänker jag och svarar så fort jag kan.
-Ja det gör jag.
Lika bra att erkänna.
Han står helt nära mig nu.
Om jag räcker ut tungan kan jag slicka honom i örat men det tänker jag inte på.
Jag hinner inte tänka alls.
-Vad äter du då?
Jag greppar en PET-flaska, som för att återgå till verkligheten.
Automaten surrar, trafikljuden utifrån gatan överröstar Åklagaren, han ropar sin fråga igen.
-VAD ÄTER DU DÅ?
- Omega 3, säger jag.
Försöker stoppa in tomflaskorna samtidigt som jag försöker avvärja fara och hot. Tittar inte Åklagaren i ögonen.
Försöker med hundspråket.
Tittar lite vid sidan av honom,undviker samtidigt den påtände skjortslipskillen, han är den mest aggressive av de två.
Åklagaren skrattar.
Hastigt och olustigt.
-JAG MENAR VILKEN SORTS MAT ÄTER DU?
Nu gäller det att vara skärpt.
Min framtid kan avgöras.
-Fisk, säger jag.
-FISK?
-Ja.
-MEN HUR OFTA DÅ?
Hur ofta?
Nu handlar det om sekunder.
Jag vill inte dö.
Inte så här.
Om jag säger varje dag kommer de inte att tro mig.
Varannan?
För ofta.
Tvångsmässigt.
-Tre gånger, säger jag.
-VA?
Automaten tuggar ljudligt.
Jag matar in PET.
-TRE GÅNGER.
-I VECKAN?
-JA.
Åklagaren tvekar.
Ett noll till mig, hinner jag tänka innan han hittar en ny infallsvinkel:
-MEN VILKEN SORTS FISK?
Jag petar in den sista tomflaskan, automaten rosslar ur sig ett kvitto på 14.95.
Jag tvingas ta ett snabbt beslut.
En motfråga.
-Vad menar du, säger jag.
Den piercade läppen darrar.
-Ja, om du äter mycket fryst fisk.
Det är här jag sätter in stöten.
-Jag fiskar själv, säger jag, allt jag äter har jag fiskat själv.
-Det var värst!
Jag nickar.
-Jo.
-Ja då får du ju i dig massor med Omega 3.
-Ja.Hej då.
-Hej då, ropar Piercingen.
Vi är lättade, jag och han.
Jag har ljugit.
Han också.
Vi vet det.
Den serietecknade ser rakt igenom oss.
Ser oss inte.
Han spanar in nästa offer.

Jag går in på apoteket.
Läser ett anslag där:
INGEN KAN TVINGA DIG ATT SÄLJA SEX.
Tänker att det är ett riktigt, viktigt och bra påstående.
Vem tvingar dig att sälja OMEGA 3?
Vem tvingar oss att köpa?

Ryggont

2011-06-20T02:16:00.000-07:00

Jag bor i Göteborg.
Jag har telefon.
Jag pratar bra svenska.
Jag har ont i ryggen.

I mars 2011 ringer jag Sahlgrenska sjukhuset.
Kö till växeln.
Väntar.
Kopplas till ortopeden.
Kö till ortopeden.
Lång kö.
"Det är många som ringer, du behåller din plats..."
Min plats är 12.
Jag väntar i telefon i 45 minuter.
Jag har då avancerat till plats 2.
Där bryts samtalet.

Jag ringer upp igen.
"Det är många som ringer, din plats i kön är 19..."
Jag lägger på.

Försöker nästa dag.
Då har jag plats 4.
Den här gången känns det mer lovande.
Jag har nyss ätit frukost och har en ledig dag.
Efter en halvtimme har jag hamnat på plats 1.
Då bryts samtalet.

Det blir april.
Jag har ont i ryggen.
Går till naprapat.
Går till kiropraktor.
Får akupunktur.
Jag har ont i ryggen.
Höfterna.
Knäna.
Googlar på ortopeder.
Googlar på Sahlgrenska.
Ringer Ortopeden.
Hamnar i växeln.
Kopplas till ortopeden.
Plats 7 i kön.
Väntar.
Plats 1.
En människa svarar!

Jag säger att jag har ont i ryggen och vill beställa en tid.
-Det kan du inte, säger kvinnan i telefonen.
-Då måste du ha en remiss eller fylla i en vårdbegäran.
Jag frågar vad en vårdbegäran är och får till svar att det är en blankett där jag skriver att jag vill ha en tid.
Jag beställer en sån blankett.

Jag ber min husläkare om ett remiss.
Han säger att han har skrivit den.
Har han skickat den?

Jag fyller i min vårdbegäran.
Den har jag skickat.

Maj månad.
Jag har ont.
Ringer privatpraktiker.
Carlanderska.
Sysslar inte med rygg.
De är inte säkra på att de kan hjälpa mig och har heller "ingen aning" om vart jag skulle kunna vända mig.

Juni.
Försöker ringa ortopeden.
Får plats 10 i kön.
Väntar 45 minuter till plats 2.
Där bryts samtalet.

Jag ringer växeln.
Får, utan att begära det, ett direktnummer till "Klagomålsärenden".

En Anette svarar direkt.
Hon tar mina uppgifter och säger att personalen på ortopeden snart kommer att ringa upp mig!

Anette har tumme med ortopeden.
Hennes nummer är 031-343 08 76.

Jag har ont i ryggen.

Heteronorm och homofobi

2011-05-17T07:25:00.000-07:00

Programmet heter "Nya Vågen" och sänds i P1.

"I Stadsteaterns Angels in America, spelar flera namnkunniga heterosexuella skådespelare gaymän.
Men omvänt går inte, enligt Rikard Wolff som tröttnat på att aldrig få spela heterosexuell.
Är teatervärlden lika heteronormativ som elitfotbollen?

Så står det på SR:s hemsida.
Jag hörde inslaget.

Programledaren Jenny Aschenbrenner, kritiker Lars Ring, teaterchef Birgitta Englin, chefen för radioteatern Stina Oscarsson pratar om "det eftersatta genustänket inom scenkonsten".
Rikard Wolff kunde inte vara med, vilket alla var ledsna för, dock citerades han
och hyllades av samtliga medverkande, för att han kan spela både hetero och homoman.
Att han är bred.
Tom Cruise fick också vara med i programmet.
För att han inte vill bli kallad för bög.
Bögar har svårt att få roller, sägs det.
Publiken vill kunna identifiera sig och en skådespelare måste vara trovärdig. Den synen tros ligga bakom heteronormen inom scenkonsten.
Alla medverkande tycker att det är illa.
De efterlyser en bättring på genustänket.
En av kvinnorna säger att "...Carl Iwar Larssons rollprestation som Willy Strid (Hem till byn) snarare förstärks av Larssons homosexualitet."
Hur och på vilket sätt rollprestationen skulle förstärkas går hon inte in på.
Det behövs heller inte,de medverkande är eniga.
De medverkande enas om att svarta också är diskriminerade.
Och rullstolsburna skådespelare.
I tjugo minuter pratar de.
Om manlighet.
Genus.
Om heteronorm.
Inte en enda gång sägs ordet "lesbisk".
Inte en enda kvinnlig referens förekommer i programinslaget.
Jag ringer upp redaktionen och påtalar det.
De tackade för att jag ringde och sa "...att de inte hade tänkt på det och att de nog skulle ha tänkt på det."
Ja.
Men de gjorde de inte.
Så fungerar osynliggörande.
Så upprätthålls heteronorm.
Modern homofobi.

På Nya Vågens fråga: "Är teatervärlden lika heteronormativ som elitfotbollen?" vill jag svara:
1. Elitfotbollen är inte heteronormativ. Den har i decennier dominerats av lesbiska.
2. Jag vet inte mycket om "teatervärlden".Däremot vet jag att Nya Vågen har en heteronormativ redaktion och att dagens inslag präglas av regelrätt homofobi.

2011-05-09T04:55:00.001-07:00

Media larmar om den barnfattigdom som råder i Sverige.
Jag tycker inte att det är något konstigt med det.
Barn arbetar ju inte i Sverige,åtminstone inte i tillräcklig omfattning.

I Sverige är det arbetslinjen som gäller.

Vill man klara sig så måste man arbeta och det måste löna sig att arbeta.
Barnen i Sverige gör inte ett dugg.
Jo, de går i skola.
Länge.
En del går längre än nio år.
Det lönar sig inte.

Om barnen istället gick i ett eller högst två år skulle de kunna börja arbeta mycket tidigare och tjäna egna pengar och slippa vara fattiga.
Det säger sig självt.
Lär de sig inte att arbeta i skolan?
Om vi införde lärlingsutbildning redan i årskurs ett?
Eller i förskolan.
Då skulle de lättare få jobb.

Som det är nu rullar de omkring på brädor, skridskor, cyklar och mopeder i stället.
Eller hoppar studsmatta.
En tydlig bild av utanförskap: ett fattigt barn som studsar på en blå matta.
Har de inga ambitioner?
Ingen egen energi?
Jag saknar viljan hos de fattiga barnen.
Det håller inte, att stå och hoppa på samma ställe och förvänta sig tak över huvudet, mat och service.
De kan inte räkna med att andra ska stå för deras försörjning.
Det finns så mycket de kan arbeta med.
Det handlar om att engagera sig.
Att matchas mot rätt nisch.
Inte stå och hoppa.
Inte rulla planlöst.

Pensionärerna.
De rullar också.
Långsamt och håglöst.
Rullatorer.
Rullstolar.
Trist.
Fattigt.

De skulle jobba så de fick mer pengar så de kunde åka taxi.
De vill säkert ha mer pengar, om man frågar dem vill de säkert jobba längre och längre.
Inte begränsas.

Om man frågar barnen och pensionärerna så kommer de säkert att säga att de vill jobba och tjäna pengar och åka taxi.
I alla fall rätt många procent av de som tillfrågas.
Det gäller att fokusera på den procenten, som vill åstadkomma något.
De som förstår att om man inte arbetar så blir det inga pengar i plånboken.

Inget jobb = inga pengar.

Arbetslinjen.

Jag tycker att det är lätt.
Det är högerpolitik.
Som vi röstat fram.
Så vill vi ha det.
Barnen och pensionärerna får skärpa upp sig.
Om de vill integreras i samhället.
Det här håller inte.

Könsneutrala omklädningsrum

2011-05-04T05:55:00.000-07:00

Omklädningsrum.
Ordet ger mig kalla kårar.
Minns en gymnastikpåse(!)
En blå gymnastikdräkt(!)
En blommig liten handduk som de större barnen snodde och kastade mellan varandra.
Minns skammen.
Blickarna.
Barn kan stirra.

Jämförandet av kroppar.
Skratten.
Kommentarerna.
Rädslan.

Flickorna.
Sammanhållningen.
Pojkarna.
De som ryckte i låsta dörrar, kikade i nyckelhål,tog sig in, bröt upp dörrar för att få en skymt av nakna flickor.
Gapandet.
Skratten.
Kommentarerna.
Rädslan.

Kanske är det dessa minnen som gjort att jag väntat ända till medelåldern innan jag börjat träna ordentligt.
Jag vet att det är därför jag har svårt för Filip och Fredrik.
Känslan är densamma.
Att vara i riskzonen på oklara grunder och på obestämd tid.

Jag är vuxen nu.
Simmar regelbundet.
Omklädningsrum.

Kvinnorna.
Morsorna.
Jag har funderat över om en del skaffar barn bara för att kunna ta dem med till kommunala simhallar så fort som möjligt.
Det vimlar av spädbarn där.
De skriker ihållande och neonatalt.
Jag förstår dem.

Knappt har de lämnat moderlivet förrän de ska till simhallen.
De kan möjligen känna igen sin mor,fast påklädd och på nära håll.
Jag tror att spädbarn blir överstimulerade i badet.

Ljuden.
Ljuset.
Lukterna.
Vattnet.
Kylan.
Den plötsliga värmen.
Omklädningsrummen.
Duscharna.
Rösterna.
Kropparna.
Simhallen.
Bassängerna.
Spädbarnen ska dit.
De har månasdskort vid födseln.
Kanske är de födda i en bassäng.

Morsorna håller barnen framför sig, som små sprattlande sköldar.
Skyler sig.
Jämför.

De större barnen stirrar.
Flickorna.
Pojkarna.
Ja,de får också vara i damomklädningsrummen.
I ganska många år.
Sen får de inte vara där längre.
Oklart när gränsen är nådd.

Jag arbetade en gång i en särskoleklass, vi skulle simma med eleverna.
Några av eleverna var pojkar i tolvårsåldern.
De var alltså för stora för damavdelningen.
På herravdelningen "kunde de råka illa ut och bli utnyttjade", dessutom behövde de hjälp med ombyte och dusch.
Eftersom det här var på den tiden då det fanns låglöneyrken, arbetade det bara kvinnor i klassen.

Vi hade två alternativ:
1.Att pojkarna fick stanna hemma.
2.Att "någon" följde med pojkarna in på herrarnas.
Som ni förstår, föll det på min lott att gå in på herrarnas.
-Blunda nu pojkar, sa jag i dörren, för nu kommer jag.

Redan då funderade jag på om det inte vore bra att ha ett tredje omklädningsrum.
För oss som inte platsar i traditionella herr- eller damsammanhang.
För oss som inte vill befästa sin eventuella könsidentitet i kommunala inrättningar.
För oss som inte behöver upprätthålla en könsmaktsordning när vi badar.
För oss andra.
För oss som vill vara i fred, för oss som vill slippa stirrande, jämförelser,andningsprofylaxer,uppfostringssituationer, mellanmål, sociala psykodramer i större och mindre omfattning, för oss som bara vill bada.
Ett tredje omklädningsrum.
Vi betalar.
Är det för mycket begärt?

Skattelättnad...?

2011-04-17T13:30:00.001-07:00

Nu har Trafikverket räknat ihop slutnotan för årets snöröjning.
Notan för årets snöröjning blir "dyrare än man bugeterat för".
Den blev tydligen en kvarts miljard dyrare än beräknat.
Trafikverket meddelar att planerat vägunderhåll och broreparationer nu kommer att "skjutas på framtiden".

Där ser man.

Det var samma sak ifjol.
Jag bor rätt centralt, i en storstad.
Min gata har i stort sett varit oplogad hela vintern.
Vi som bor här har fått köpa varsin spade och sen har vi själva, efter förmåga, skottat fram våra bilar.

Jag kör en del i jobbet.
Flera gånger i vinter har jag kört helt oplogade sträckor, på upp till 15-20 mil, längs vägar som E6 och E20.
Ingen plogbil i sikte.
Då jag försökt meddela stora störningar på dessa våra största vägar, har det helt enkelt inte gått att komma fram till Väg-och Trafikverk.
Maskinella svarare som meddelar: "...det är många som ringer nu, på grund av att det har snöat..."
Ja.
Det har snöat i vinter.
Det kommer att snöa igen.
Nästa vinter.
Kälskador.
I Göteborg har vi, förutom vägbulorna, så allvarliga kälskador att ingen bil kan köra fortare än 15 km i timmen.
Vi kör på tvåan.
Gasar.
Skulle vi råka få in treans växel, äventyrar vi både vår egen hälsa och bilens.
Skulle vi försöka ställa ifrån oss bilarna, får vi åka till en annan kommun.
Här får vi bara stå still i ca 10 minuter.
Minns ni P-lisorna?
Det gör jag.
Nu är det anabola uniformer med reflexvästar och kommunikationsradio i Rambo-stil.
De gömmer sig.
De slår till när du kör på ettan.
De förföljer hemtjänstens utryckningsfordon.
Det lönar sig.
Men det är inte det jag ska blogga om, utan om Trafikverkets budget.
Vilken vinst det måste vara att budgetera lägre och lägre!
På så sätt slipper de ju se till trafiksäkerheten och kan bortse helt från underhållsarbetena.
Att snöröjningen och underhållet ska ha samma konto.
Då lönar det sig att det snöar.
Särskilt som ingen plogar på vintern.
Det är billigare att inte.
Att aldrig.

Det måste löna sig att arbeta.
För det kan väl inte ha med skattesänkningarna att göra?
Hur skulle det se ut?

Quantum satis

2011-04-08T11:57:00.000-07:00

Quantum satis.
Det är latin och betyder "Den mängd som behövs".
Antar att "satis" syftar till det som behövs.
Quantum är mängden.
Jag vill gärna ha det jag behöver när jag kan få det.
Därför åker jag till ICA Kvantum.

Fredag eftermiddag.
Alla är där.
Jag missar precis den sista lediga shoppingvagnen och får istället hasa fram med två små röda korgar, en i var hand, frestas att plocka varor med munnen men avhåller mig.
Häst är jag inte.
Inte än.
Parerar och passerar så gott det går mellan hyllorna, undviker med en hårsmån att bli överkörd av en enorm 500-liters vagn med vidhängande morsa.
Tacklar en farbror, som studsar in i kvisttomatavdelningen med ett litet rop.
Lyckas inte undvika en före detta kollega.
Hej hej.
Hej.
Fyller de röda korgarna, med saker jag inte behöver.

Går mot kassorna.
- Hej!
Jag vänder mig om, en kvinna står bakom mig.
-Hej, svarar jag.
Jag känner inte igen henne.
I ena handen har hon en blå flaska som hon håller upp framför mig.
I andra handen en gul rakhyvel.

Hon ser förväntansfull ut.
Ett gåtfullt leende.
-Använder du rakhyvel?
-Nej, svarar jag.

Leendet försvinner.
Hon sänker armarna.
Den blå flaskan hänger i handen och rakhyveln slokar som en stukad hästhovsört.
-Nehej, säger hon,då vet jag.

Då vet jag?

Varför ville hon veta?
Hur länge har hon undrat?
Vad hade hänt om jag sagt ja?
Får man raka folk hur som helst?
För hon nån slags statistik?
Borde jag använda rakhyvel?
Kan min uppriktighet komma att ligga mig i fatet?

Vem var hon?

Jag måste få veta!

Rubrikernas härdsmälta

2011-03-16T07:34:00.000-07:00

I ett land där rubrikerna brukar överträffa varandra,
där innovativa nybildningar som:
"Snökaos", "Nakenchock", "Köldattack" och "Skräckhalka" är vardagsmat,
tycks nu en partiell härdsmälta ha drabbat rubriksättarna.
Tog orden slut?

Olägligt, eftersom det i dessa dagar utspelas en katastrof,som kan vara den värsta mänskligheten upplevt.
Japan.
Förödelsen efter jordbävning och tsunami är total.
Dessutom ser vi bilder på hur kärnreaktorer exploderar, hur kärnavfall brinner och hur Japans försvarsdepartement fåfängt försöker helikopterflyga och hälla vatten över härdsmältorna.
En talesperson från samma försvarsdepartement säger:
- Vi vet hur man släcker en skogsbrand men inte hur man släcker ett kärnkraftverk.
Det kanske är den bästa sammanfattningen som getts under veckan.

Svensk media frågar svenska experter, som tycks ha enad hållning:
Har man tillräckligt mycket kunskap så ser man sansat på situationen.
Men vi ser bilderna!
Vi ser och förstår.
Det är inte under kontroll.

Lunchekot rapporterar idag med "en hoppfull nyhet".
Att "strålningsnivåerna runt kraftverket sjunkit tillräckligt" för att 180 arbetare, "dessa nationens hjältar" kan återgå till sina jobb.
Ska vi tro på det?

Text-tv:s rubriker är idag:
"Vattenkanoner till Fukushima 1"
"Problem med kylningen"
Det skulle kunna röra sig om uttalanden från ett valla-team inför en längdåkningstävling.
Det är det inte.

Vad är det vi inte ska få se, som ingen inte redan sett?
Är det roligare att komma med roliga nyheter?
Blir det börsras av för mycket trist?

Kan den märkliga rapporteringen ha att göra med dagens svenska kärnhändelse?
Att en oenig SKB- styrelse faktiskt lämnat in en ansökan om att Sverige, som enda nation, ska ansvara för slutförvaring av kärnbränsle?
Är det det som gör att vi får gladare rapporteringar om Japan?
Det skulle i så fall betyda att media är köpt.
Och så illa kan det väl inte vara i Sverige?
Här, som det är så säkert?

Vi ser och vi hör.
Vi försöker förstå.

Only an expert

2011-03-12T04:08:00.000-08:00

Japan.
Sendai.
En katastrof.
Inte mindre.

Bilderna.
Al Jazeera och CNN visar bilder.
En direktsänd jordbävning.
Svensk media har bara en fråga:
-Hur allvarlig är jordbävningen?

Vem ska svara på det?
Seismolog Reynir Bödvarsson i Uppsala.
Han gör så gott han kan.
Vi har fått en siffra på Richterskalan.
Det räcker inte.
-...men HUR allvarligt är det?

Tsunami.
Det är allvarligt.
Bilder från Al Jazeera och CNN.
Svensk media är på hugget.
- Hur allvarlig är den här tsunamin?

Meterologer förklarar i TV 4.
Visar en grafisk skiss på hur en tsunamivåg uppför sig i ett kuperat landområde och i ett långgrunt.
Det är värre när det är långgrunt, som i Sendai.
Vi ser det.
-...men HUR allvarlig är tsunamin?
Om man jämför med andra tsunamikatastrofer?
Vi frågar meterologerna.
Vi frågar Reynir Bödvarsson.

En kärnreaktor exploderar i direktsändning.
Det är allvarligt.
-Hur allvarlig är den här explosionen?
Vi frågar Svenska Strålskyddsinstitutet.
De säger att det är allvarligt men att det kanske ändå inte är så allvarligt.
Det behöver inte vara allvarligt.
Inte?
Höga strålningsvärden, förekomst av cesium, jod, utsläpp av radioaktiv ånga.
Evakuering.
Utökad evakuering.
Jodtabletter.
Lite oförutsett är det hursomhelst,att en kärnreaktor faktiskt exploderar i ett land vars infrastruktur har havererat.
Det är allvarligt.
Jag känner mig rätt säker på det, fast jag inte har pratat med vare sig Bödvarsson eller svenska Strålskyddsinstitutet.

Svensk media klagar på "alltför knapphändig information från japansk media"
Vilken tur då, att vi har svensk media, som bevakar, som kritiskt granskar och som ger saklig och objektiv information.

Vi behöver få veta hur allvarligt det är.
Vem är det som kan svara?
Kan vi enas om svaret 42?

"Now only an expert can deal with the problem
Because half the problem is seeing the problem
And only an expert can deal with the problem
Only an expert can deal with the problem"

(Laurie Anderson)

Mera Glenn

2011-03-09T13:52:00.000-08:00

Idag har det hänt.
En kille som heter Anton Hysén har kommit ut som homosexuell.
Han är dessutom fotbollsspelare.
Det blir bättre.
Han är son till Glenn Hysén.
Jag vill här ta tillfället i akt och gratulera!
Anton?
Nej.
Glenn?
Nja, lite.
Fotbollssverige?
Kanske.
Media?
Definitivt.
Så mycket sändningstid!
Så mycket Glenn!
Mest vill jag gratulera HBT-rörelsen!
Nu kan Glenn Hysén ha en ännu mer självskriven roll på gaygalorna.
Mer än någonsin, kan han glida fram i parader,paljettpromenader och prideparker.
Glenn berättar.
"Man skojar ju om homosexuella likväl som man skojar om negrer och judar.Det behöver inte betyda något."

Han diskriminerar inte, Glenn.
Han säger också att han skulle tycka lika mycket om sin son "om han så började med balett."
Stort av Glenn.
Borde rendera rätt många fler hedersuppdrag.
Vi kan se fram emot nya djärva invigningstal.
Glenn!

Hela dagen idag har radio, tv och tidningar låtit oss veta:
"Anton Hysén är den första homosexuella fotbollsspelaren på elitnivå i Sverige."
Jaså.
Här har en gått och haft för sig att det fullkomligt kryllar av homosexuella fotbollsspelare.
Jag trodde att jag kände flera stycken, en del i landslaget. Några världsberömda.
Victoria, Kicki, Pia, Lena, Lotta, Kajsa och Jill?
Har de kanske inte kommit ut?
Jo.
Har de kanske inte spelat fotboll?
Jo.
Är de släkt med Glenn?
Nej.
Då har de heller inte invigningstalat på Pride?
Nej.
Där har vi det.
Är det därför som ingen i media under hela dagen har nämnt att det har funnits och alltjämt finns många homosexuella inom elitfotbollen.

I Studio Ett idag, trängdes männen i familjen Hysén med en manlig folklivsforskare
som studerat fotboll och maskulinitet.
Folklivsforskaren hoppades att Anton "genom att komma ut, bidrar till att det blir lättare för killar och tjejer inom idrotten att våga vara öppna homosexuella".

Det verkar inte som om det hjälper att vara öppen homosexuell fotbollsspelare på elitnivå.

Jo, om man heter Hysén.

Roten till det onda

2011-03-06T13:09:00.000-08:00

Det är inte lätt att vara centerpartist.
Inte lätt att vara miljöminister.
Andreas Carlgren har nog en del att fundera över.
Väljarsympatierna.
Framtiden.
Kärnkraften.
Vargslakten.
Tjuvjakten.
Att djurskyddet blivit sämre.
Att staten gör alldeles för få kontroller av djurbesättningar i Sverige.
Tågen som inte rör sig.
Att det är vinter.
Nej.
Han är mer selektiv och spetskompetent än så.
Mina löpsedelsåsikter är väl inget för en expert som han.
Han fokuserar på lösningar, inte på problem.
Det måste löna sig att arbeta.
Andreas Carlgren har haft sportlov.
Han är inte nöjd.
Meterologerna.
Självklart!
"Det handlar ju om allt från hur vi planerar våra vintersemesterdagar till vad vi har för krisberedskap i landet. De måste bli bättre. De kan lära av meterologer i Norge och i England." (Andreas Carlgren)

Det är meterologerna som är roten till allt ont.
De "levererar" inte.
De har fel.
"Det är oacceptabelt".
Det också.
"Jag bedömer att Khadaffis agerande är oacceptabelt" (Barack Obama)
"Khadaffis agerande är oacceptabelt" (Nicolas Sarkozy)
"Förra vinterns tågkaos var oacceptabelt".(Per Unckel)
"Denna vinters tågkaos är oacceptabelt" (Resenärerna)
Beatrice Ask vill sätta fotboja på alla som kanske kommer att begå brott.
"För då kan de inte springa ifatt sina kriminella kompisar." (Beatrice Ask)
Meterologerna då?
De har tydligen redan begått så rejäla misstag, att brottstankar borde rubriceras.
Då tycker jag inte att det räcker med fotbojor.
Sändningsuppehåll.
På livstid.
Minst.
Meterologerna.
Jag hade faktiskt ingen aning om det.

Klockrent

2011-03-01T00:37:00.000-08:00

I morse ringde det före nio.
En andfådd och angelägen kille presenterar sig som Mattias Ett eller annat.
-Är det Christina jag pratar med?
-Ja.
-Va bra,då har jag kommit rätt!
Mattias drar efter andan.
Det gör jag också.
Väntar.
Sen börjar det.

Mattias beskriver "de osannolika fördelarna" med en viss Ipad i någon slags förening med Telenor.
Och det är här som det börjar brista i vår kommunikation.
Jag: Vill du sälja något?
Mattias:...om jag bara får prata till punkt...
Jag: Mattias, hör du mig?
Mattias:...som jag vill att du ska veta...
Jag: Du vill sälja något?
Mattias:...vi kan säga så här, Christina, att jag sitter på ett....
Jag: Var sitter du, Mattias?
Mattias: ...jag sitter på ett klockrent erbjudande!

Pratar han i koder?
Är han tagen som gisslan?
Ett Klockrent Erbjudande?
Är det lokalpuben Gyllene Suggan som bytt namn och målgrupp?
Vill Mattias ha sällskap eller pengar?

Oavsett vad Mattias råkat ut för,kan det vara rätt att bekräfta honom där han är.
Jag: Du sitter på ett klockrent erbjudande?
Mattias: Ja just det!
Jag: Fortsätt med det, Mattias!
Jag låter positiv. Stöttande.

Kanske är det ett misstag.
Föregrep jag, en, för honom, nödvändig inre process?
Vi börjar glida ifrån varandra.

Mattias:...men jag förstår inte?
Jag: Vad är det du inte förstår?
Mattias:...varför du låter så tveksam, Christina? Är det IPad som gör dig tveksam eller är det Telenor?
Jag: Det är du, Mattias.
Mattias: Va?
Jag: Det är du, Mattias, som gör mig tveksam.
Mattias: Varför det?
Jag: För att du låter som en försäljare.
Där upphör samtalet.
Det är inte jag som lägger på luren.

Vad hände med Mattias?
Blev han tystad av kidnappare?
Personalen på Gyllene Suggan?
Hur ska jag få veta?

Troll

2011-02-22T07:35:00.000-08:00

Tjugofem år sen Olof Palme mördades.
Fortfarande vet vi inget om vem eller vilka som mördade honom.
Utredningsarbetet har också pågått i tjugofem år.
En rad spaningsledare har kommit och gått.
Den nuvarande heter Stig Edqvist.
Han är frustrerad över att spaningsarbetet går så dåligt men han har faktiskt en teori.
Det har gått troll i Palmeutredningen.
Det ante mig!
Jävla troll.

Att de är så ihärdiga?
Kan det ha trampat troll i tjugofem år?
Är det samma troll eller har de bytts ut?

Stig Edqvist förtydligar:
"Det gick mycket troll i utredningen redan under det första året."
Jaha.
Typiskt.
Att ingen sett det tidigare?
Nu har de tjugofem års försprång.

Så mycket polisarbete för fäfot!
Först jagade de PKK.
Sen var de missnöjda med Lisbeth Palme.
Det var något som inte stämde.
Troll!
Nu vet vi.

Kanske var det ett troll och inte Hans Holmer som övernattade hos Ebbe Carlsson.
Ebbe var en knepig kille, men nåt troll var han inte.
Inte Christer Petersson heller, om sanningen ska fram.
Han såg bara sån ut.
Nu är de döda nästan allihop.

Socialdemokratin också.
Palmegruppen fortsätter arbeta.
År efter år.
Så mycket kompetens.
Så mycket resurser.
Så många spår.
Trådar och tips.
Pärmar.
Personer.
Så många dykningar efter så många vapen.
Så många frågor.
Det skulle dröja ända till 2011 innan Stig Edqvist lokaliserade problemet.
Troll.

Nu återstår det en del arbete.
Hur får man bort troll?
Finns det preskriptionstid för troll?
Trolldom?
En schaman kanske kan infiltrera Palmegruppen.
Slå lite på trolltrumma och ropa.

Vi har all tid att förlora.

Om Kommunikation och Kina

2011-02-16T11:38:00.000-08:00

"Kina stagnerade ju under kommunismen."
Så inleds den femtimmars föreläsning jag tvingas åhöra denna kväll.
Sitter, på resande stuss,fast fast, på resa genom mörker och snö, alldeles för nära två temporära reskamrater som har osannolikt mycket att säga.
Den ene är 50 plus.
Dena andre är 15 plus.
Båda har en starkt utpräglad Östersundsdialekt.
"Man ska passa sej för svartmögel", säger 15plus.
Detta efter en utdragen bisats om blåmögelostar och dess historia.
Hur kom de in på Svartmögel?
De började i Kina.
50plus hade varit där nyligen.
Han vill prata om det.
15plus vill också prata om Kina.
De påstår varsina saker.
Om kommunismens era.
Om de språk som talas i Kina.
Om fördelarna med kinesiskt te.
Om skillnaderna mellan det engelska teet och det kinesiska.
Om hur det är att tala kinesiska.
Om nyanserna i det kinesiska språket.
Om ekonomi. Om föroreningar.
Detta leder raskt vidare till ämnet rasbiologi.
15plus kan citera långa stycken från en specifik rasbiologs nedskrivna tankar om Kinesiska föroreningar.
50plus skrattar.
De påstår.
Om resten av Asien, när de ändå är där.
Om Japan.
Mat.
Människor.
Komponenter.
Dioder och kristallmottagninar.
Sextiotalet.
Afrika.
Apelsiner.
Båda vet exakt hur kakaobönor växer och under vilka omständigheter en kakaoböna gror bäst.

Sverige.
Mörk choklad.
"Det är ju ett korrrupt system."

De hummar och fyller i varandras påståenden.
Med fler påståenden.
Om råvaror.
Om rostade skorpioner.
Om nattmarknader i Peking.
Om nudeltillverkning.
15plus har varit i Peking och påtalat "fusk och brister i deras nudeltillverkning".
Jag är säker på att det stämmer.

50plus vet en massa om vinäger.
Nu vet jag det också.
15plus myntar begreppet "standardvinäger."
Han har aldrig, säger han, aldrig varit med om att en sån där standardvinäger har blivit dålig.
De pratar om uppskattade produkter.
Om läkekonst.
Om läkemedelshistoria.
Om Korea.
Om Vietnam.
Om ris.
Om insekter.
Är det insekterna eller riset som leder föreläsningen vidare till Italien?
Vi gör hursomhelst en avstickare till Italien.
Berlusconi.
De påstår att Berlusconi inte har tillräckligt med kunskap om det italienska folket.
Om media och medias makt.
Om maffian.
Om maffians uppkomst, dess medlemmar,metoder, struktur,organisation, funktion, förgreningar och roll.
Om samhällets roll gentemot maffian.
Om rättssystem. I Italien.
Och Sverige,
Om korruption.
50plus farfar kom från Amerika, via Trondheim. Han var 97 år när 50plus föddes.
Farfarn var också i Kina.

Här sluts en cirkel?

Nej.
15plus har några påståenden om 1800-talet.
Om fasta kejsardömen och bristande stabilitet.
50plus pratar om dagsläget.
Om västvärlden.
15plus djupdyker ner i boktryckarkonsten.
Om stora uppfinningar.
Det är märkligt, säger 15 plus att vissa länder har kommit att hamna efter på grund av industrialiseringen.
50plus kontrar med att faktiskt recenscera en trilogi om mongolernas erövring av Kina.
Om krigsapparaten.
Om hierarkiska strukturer.
15plus talar om "vad forskaren idag imponeras över".
Sen drar han lite forskningshistoria.
Kommer in på krigshistoria.
Om organiseringen kring häst-träning i Asien.
15plus vet varför Djingis Khan nådde så långt.
Han avslutar en mening just så.
"Det var därför Djingis Khan nådde så långt."
50plus piggnar till och drar lite basfakta om mobilisering.

Jag tror att vi är i Gävle.
Jag tror att jag är vaken.

Jag kan ha fel.

Strålande idéer!

2011-02-09T05:07:00.000-08:00

"Oops, jag tappa mössan i reaktorn,
hälsningar från den mänskliga faktorn!"
Så ropade vi när jag gick med i min första demonstration mot kärnkraft.
Vi visste så lite.
Så mycket ängslan.
Så många frågor.
Vad skulle vi göra med det radioaktiva avfallet?
Vi var nervösa.

Vi höll en folkomröstning 1979.
Det fanns tre alternativ att rösta på.
Linje 1 var för kärnkraft.
Linje 3 var emot.
Linje 2 vann.
"Avveckla kärnkraften men med förnuft."
Jaha.

Sen dess har vi byggt ut kärnkraften.
Vi är mindre nervösa.
Avfallet?
Äsch.
Orka.
Det lönar sig inte.
Kärnkraft lönar sig.
Inte avfall.
Tids nog kommer vi på en bra lösning.

Nu vet vi!
Ibland är det så enkelt.
I Canada har de löst avfallsproblemet!
Hur?
De skickar det radioaktiva avfallet till Sverige.

Vad ska Sverige göra med avfallet?
Återvinna det förstås!
Hur då?
Blandar ut det med annat material och gör byggmaterial och hushållsartiklar av det.
Sen säljer vi det!
Är materialet fortfarande radioaktivt?
Ja.

Vem vill köpa det?
Vi berättar inte för köparna att de får radioaktivt byggmaterial och radioaktiva kylskåp!Visst är det bra?
Får man göra så?

Ja.

Lägenhetsnummer!

2011-01-29T00:46:00.000-08:00

Brev från Skatteverket.
Stränga kuvert.
Jag öppnar allltid såna brev direkt, utan bedövning och med en slags fatalistisk hållning.
Nu ska det uppdagas.
Lika bra att erkänna.
Börja sona, bearbeta och gå vidare.

En andlig process.
Som en liten resa, tänker jag, när jag står med benen lagom brett isär och jag andas djupt några gånger innan jag sliter upp brevet.

Nu är det dags att lämna lägenhetsnummer!

Jaså?
Där ser man.

Vilket tilltal!
Utropstecken minsann.
Som om jag avsiktligt undanhållit omvärlden mitt lägenhetsnummer.
Som om jag, alltför länge, åtnjutit fördelarna med att ha ensamrätten till sagda siffror.
Slut på sötebrödsdagarna alltså?

Är jag beredd?
Ska jag våga?
"Svara så snart som möjligt dock senast inom 14 dagar."
Är de arga på mig?

Jag vill inte tro det.
Kanske är det meningen att utropstecknet ska fungera som ett positivt imperativ?
Skapa en förväntan kring korrespondensen?
Nu är det dags!
Som vi har väntat.

Lägenhetsnummer?
Såvitt jag vet är det 27.
Det har jag sagt i alla år, till alla som frågat.
I folkmun,trapphus och i all postgång som cirkulerat kring knutarna, har siffran 27 stått stark.
Allenarådande.

Man ska inte lägga alla ägg i en korg.
Nu har jag fått en PIN-kod från Skatteverket.

"Enklast är att gå in på www.skatteverket.se och ange e-legitimation, PIN-kod och tolvsiffrigt personnummer och ett fyrsiffrigt lägenhetsnummer."

Fyra?
27.
Det blir två siffror det.
Vaga decimalminnen från en svunnen skoltid.
Jag lägger till ett par nollor före.

0027.
Fel.

www.skatteverket ryter i röda gemener.

Jag experimenterar vidare utan framgång med min käpphäst 27.
Man kan använda knapptelefon också.
Jag ringer upp.
Knappar in.
Tolvsiffrigt personnummer och PIN-kod.
"Här kan du lämna lägenhetsnummer" säger en maskinell kvinnoröst.
Nu är det dags.
Jag ser fram emot att bli av med det.
27.
0027!
2700?
"Det nummer du lämnat stämmer inte med adressen.Lägenhetsnummer finns angett på ditt hyreskontrakt."
Jag lägger på.
Jag hittar kontraktet.
Lägenhetsnummer 27 står det.
På flera ställen.

Nu undrar jag om jag bor på rätt adress?
Är det jag som bor här, eller är det någon annan?
Vem ska jag fråga?
Vem är det som frågar?

Vad var frågan?
Jag upprepar 27.
Som om det vore ett svar.

Acceptans

2011-01-17T07:35:00.000-08:00

Det är viktigt med acceptans.
Som en slags existensiell balans.
Om vi vill ha sinnesro ska vi börja med att försöka uppnå acceptans.
Hur gör man det?
Ett sätt kan vara att skaffa sig kunskap.
Ett annat sätt kan vara att gradvis utsätta sig för det som man har svårt att acceptera.
Att bli mindre rädd.
Att lära sig mer.

Den borgerliga regeringen, med miljöminister Andreas Carlgren i spetsen, menar att man kan skjuta sig till acceptans.
Är man rädd för varg eller om man inte gillar varg så ska man skjuta den.
Om man tillåter att 7.000 beväpnade personer, får skjuta ihjäl de få vargarna vi har i landet.
Då ska acceptansen öka.

Gosse!
Undrar om Andreas Carlgren vet hur svårt jag har att acceptera det resonemanget.

Om han visste hur svårt jag har att acceptera att han som miljöministern ignorerar Rovdjursföreningen, Naturvårdsverket och Världsnaturfonden, för att få driva igenom en rituell och omotiverad slakt på vargar.

Om han visste hur svårt jag har för centerpartister.
För rödhåriga.
För rödhåriga centerpartister som heter Andreas.

Om han visste hur många vi är.
Som strävar efter balans.
Efter sinnesro.
Kan man skjuta sig dit?

Det går hem i stugorna

2011-01-09T10:52:00.000-08:00

Det är 2011.
Runt hela Göteborg hänger affischer.
På bilden figurerar en skäggig herre.
CORNELIS står det under bilden.
Det är alltså reklam för filmen om Cornelis Vreeswijk.
Bilden föreställer skådespelaren i filmen.
Jaha.
Det kunde lika gärna ha varit CORNELIS.
De ser likadana ut.
Vad gjorde CORNELIS?
Sjöng, spelade och skrev låtar.
Han dog i november 1987, endast 50 år gammal.
CORNELIS levde ett, vad man brukar säga, ett hårt liv.
Med det menas missbruk.
Jag såg CORNELIS live några gånger.
Han var full.
Publiken var också full och skrek "HÖNANAGDA".
Sen gick vi hem.
Vi kunde säga att vi sett CORNELIS och att han varit full.
Han skrev flera fina sånger.
Han skrev också riktigt dåliga låtar.
En av de sämre heter: "Balladen om hurusom Don Quijote gick på en blåsning" och handlar om en gång när CORNELIS knivskar två transpersoner.
Han begick och erkände ett regelrätt sk hatbrott och skrev en sång om händelsen.

Turalleri turallera.

"Ty tager man ett skamgrepp som man tror att man har rätt till.
Får någonting i handen som man inte vill ha.
Ja, tänk vad som kunnat hända och vad det hade lett till.
Vilken tur, sa Don Quijote, att jag inte är sådan jag.……

Men jag tog min lilla klubba och frustande av vrede.
Ristade jag små märken på damerna här och var.
Och vrålade om byxor och fy för den lede.
Och damerna försvann och lämnade sina lösbröst kvar"

Turalleri turallera.

I går var det ett TV-program om CORNELIS.

Om jag vill veta vad Sverige tycker så frågar jag min mor.
Hon är nog det folkligaste jag vet.

Jag behövde inte fråga om hon sett programmet om CORNELIS.
Hon ringde själv och berättade hur bra det var.
Mor: "...och han sjöng den där låten, som är så jävla bra."
Jag: "Vilken då"?
Mor: "Ja, HÖNANAGDA och den där med Turalleri... nåt med Don Quijote..?"
Jag: " Menar du sången om när han knivskar transorna?
Mor: "....nja, det vet jag inte men den är i alla fall JÄTTEBRA!"

Jag vill inte se filmen om CORNELIS.
Jag har sett CORNELIS.
Och hört CORNELIS.

Ett hål i folksjälen?
Det finns en CORNELIS-kvot, som måste vara fylld.
Det räcker inte med de koleriska, packade och skäggiga vita män med gitarr som befolkar scenerna och mediakanalerna.
Vi måste ha en CORNELIS.
På affisch.
Och film.
Turalleri.

Jag var på en ofrivillig julfest häromsistens.
Där framfördes en nyskriven sång om en fyrtioårig man som bodde hemma hos sin mamma.
Dessutom lånade han sin mammas kläder.
Till råga på allt, ville han vara kvinna.
Och som inte denna yttersta förnedring vore tillräcklig, önskade han sig dessutom att "...i nästa liv få heta Siv."
Publiken skrattade och jublade.
Flera i publiken hette Siv.

Sången gick, så att säga, hem i stugorna.
Turalleri.
Jag mådde illa resten av kvällen och tänkte på Don Quijote.

...för går en på en julfest, som en tror att en har rätt till
och får nånting i halsen som man inte vill ha,
förstår ni, kära vänner, vad just detta kunde lett till,
Vilken tur, tänkte Christina, att jag är en Sådan, jag.

Det är 2011.
Turalleri...

2011-01-05T00:39:00.000-08:00

Uppmaning från Trafikkontoret i Göteborg:

•Respektera parkeringsregler så att snöröjarna kommer åt att snöröja och halkbekämpa gatan.
•Röj snön och grusa trottoarer och gångbanor utanför din fastighet.
•Om du har en rännstensbrunn utanför din fastighet se då gärna till att den är snöfri så att smält snö och regn leds bort.
•Skotta upp hål i snövallarna så att de som lämnar ut din post, tidning eller hämtar dina sopor kommer fram.
•I Göteborg har vi ett delat ansvar mellan staden och fastighetsägarna.

Nu är det så att jag inte har någon bra spade.

"Grusförrådet"? Ska man ha ett sånt?

"Rännstensbrunnar" känner jag inte till. Däremot minns jag en film som hette "Rännstensungar". I filmens slutscen reser sig en liten flicka från sin rullstol , vinglar ut på en blomsteräng, sträcker ut sina armar mot Cornelis Vreeswijk:
"Jag kan gå! Pappa! Jag kan gå"!

I Göteborg är det ingen som kan gå.
Det har snöat, ser ni.
Hur det är att vara rullstolsburen, vill jag inte ens tänka på.
Ingen annan vill tänka på det heller.
Det lönar sig inte.
Det är billigare att låta bli.
Förr eller senare försvinner snön.
Ja.
Förr eller senare försvinner vi alla.
Några i förtid, med frakturer.

"Vi vill inte veta hur sjuk du är, vi vill veta hur mycket du kan arbeta".
På Ärlegatan är det ingen som har plogat på hela vintern.
Våra bilar står, översnöade inramade av halvmeterhöga iskanter.
Glömda?
Nej.
Det är fullt med spännande fotspår mellan bilarna.
Kanske är det tomtar?
I gryningstimma och med små, frostnupna vantar, gnider någon bort snön på ett litet, litet hörn av framrutan.
För att kolla.
Så att våra parkeringsbiljetter ligger där de ska.
Annars blir det dyrt.
Om vi står still för länge blir det riktigt dyrt.
Att inkassera böter lönar sig!
Inte att skotta.

"Respektera parkeringsregler så att snöröjarna kommer åt att snöröja och halkbekämpa gatan."

Snöröjarna?
Vilka är de?
Som inte kommer åt?
De kanske är tagna som gisslan?

"Halkbekämpa" är ett svårt ord.
Det låter som en finsk efterrätt.

Om man hade mer sisu.
Om man hade en spade.
Så skulle jag kanske kunna:
"Skotta upp hål i snövallarna så att de som lämnar ut din post, tidning eller hämtar dina sopor kommer fram".
Att det skulle hänga på mig?
Det trodde jag inte.

Om jag kunde flytta bilen, skulle jag kanske ta mig ut och köpa en bra spade.
Det går inga bussar och vagnar och förresten tar jag mig inte ner till hållplatsen.
Måste ut.
Ut och lägga på parkeringsavgiften.
Pappa?

När uppslagen tryter...

2010-12-29T04:29:00.000-08:00

När SVT och TV 4 kört slut på samma kända ansikten, skapar de nya.
Han som kallas för Ipren-mannen har uppnått en oförklarlig och märklig position i media och därigenom i vårt kollektiva medvetande.
Samma med ICA- Stig.
De syns.
Alltså finns de.
Även när de inte syns.
Radio har lite bekymmer med just synligheten, även om de gör sitt yttersta för att locka oss till hemsidor, studiobilder, videofilmer från radioinspelningar med mera.
Det är ändå ett obestridligt faktum.
Radio syns inte.
Radio hörs.
P 1 redaktionen upprepar tv-konceptet:
"Vi använder samma människor hela tiden, vi tar de som är mest kända och är de inte redan kända så får de hålla på och prata tills de blir tillräckligt kända och sen får de fortsätta prata för att de är så kända."
Har de något att berätta?
Det spelar ingen roll.
Om de faktiskt inte har nåt särskilt att säga, får de ha en sidekick.
En som är mer känd.
Sidekicken kan prata.
Sommar i P1.
Uthärdligt just för att det är begränsat.
Nu har de börjat med Vinterpratare.
Kända Vinterpratare.

Snälla, säg inget till P1-redaktionen om att det finns två årstider till!
De kanske redan har kommit på det.
Då kommer vi att få Vårpratare och Höstpratare.
Hur ska de lösa det?
Kommer kändisarna att räcka till?
Tveksamt.

Redaktionen brainstormar.

-Ett fotbollslag är känt!
Det fina med just fotbollslag är att de har åtminstone elva spelare.
Med reserver blir det ännu fler.
Alla dessa måste få Sommarprata.
Eller Vinterprata.
Ja. Reserverna också.

-Och det finns ju fler lagsporter!
Hur många som helst egentligen.
De måste få prata.

-Sen finns det ju damer!
Som håller på med lagsport.
Damerna ska också prata.
Det är lika bra att damerna också får prata så har de fått prata.
Sen kan de vara sidekick, efter att de har pratat.
Sidekick.
Åt Iprenmannen och ICA- Stig.
Så kan vi fylla programtiden.
Så vi har nåt, vi måste ju ha.
Nåt.

Alla de som inte brukar prata?
Vad gör vi med alla de?

Socialdemokratisk härdsmälta

2010-12-09T07:34:00.000-08:00

Morgonens huvudnyhet i ekot:
Folk som varit långtidsarbetslösa tvingas nu till att jobba gratis.
Deras så kallade arbetsgivare får, förutom fri arbetskraft, femtusen kronor per gratisarbetare, i någon slags ersättning.
För vad? Av vem?
Moderaterna ökar i poularitet.
SD ökar.
Socialdemokraterna fortsätter att sjunka i opinionsmätningar.
Nu är de nere på ca 29 %.
Vad ska de göra nu då?
Vem ska nu avgå?

Vad vill dagens sossar?
Vi måste lyssna på vad människorna tycker, säger Tomas Östros.
Vi måste sänka ersättningsnivån på A- Kassan.
Sätta en bortre gräns för hur länge man ska kunna få A- kassa.
Så det blir som "människorna" vill.

S förlorar väljare till moderaterna.
Och till sverigedemokraterna.
Säg inte det till Östros!
Då kommer han och partitoppen att högeranpassa resten av S:s partiprogram.
Bli mer som SD.
Man måste ju veta vad folk vill ha.
Så sa SkaraBert.
Så säger Östros.

Politik är att vilja, sa Olof Palme, som var socialdemokrat.
Det känns mycket länge sen.

2010-11-18T10:16:00.000-08:00

Ja, jag vet.
Så mycket som jag klagar på radio P1 så borde jag förstås inte lyssna alls.
Men jag vill höra.
Får för mig att jag missar något annars.

Nu försöker jag tillgodogöra mig ett program om jordbruk och fiske.
Det är omöjligt.
Kossor råmar så till den grad att de överröstar de medverkande.
Intervjuerna och inslagen spelas förstås in i en ladugård, nära kossorna och strax innan mjölkning, så de är ljudligare än annars.
Kossorna har en slags peak.
Säkert över hundra decibel.
Efter en stund vill intervjuobjektet, som är människa, gå in på sitt kontor.
Jag antar att hon vill kunna prata utan att behöva skrika.
Det är tröttande att bli överröstad.
Inspelningsutrustning och människor flyttas in till en tyst miljö.

Ett ögonblick av nåd.
Jag kan koncentrera mig på att lyssna.
Människan börjar prata.
Underbart är kort.
Teknikern har spelat in kossorna.
Separat och i stereo.
Teknikern klipper in detta i intervjun.
I varje andningspaus brölar kossor.
Högt.
Omotiverat.
Omotiverat högt.

Det uppstår en tillfällig lättnad, när handlingen och reportern förflyttar sig till ämnet Marulk.
Marulkar råmar inte.
De låter inte överhuvudtaget.
Vemodigt värre.
Teknikern kompenserar den mutistiska marulken med att spela upp får.
Får som bräker.
Jaha?

Finns det någon pedagogisk tanke med det?
Djur som djur?
Blir det bättre radio?
Är det inte för nåt särskilt?
Kanske bara för att det ska bräka?
Eller bröla?
Jag kan inte urskilja vad som sägs om marulken.

Nästa mening jag kan uppfatta handlar om räkor.
Åtminstone tror jag det.
Svårt att uppfatta något, eftersom intervjun görs intill en båtmotor på högvarv, ute på en räktrålare.

Jag tycker om räkor.
Får och kossor också.
Och den tysta marulken.

Det är inte det.

2010-11-13T13:30:00.000-08:00

Tänk att vi sa JA.
Tänk om vi hade sagt NEJ.
Då hade vi hamnat i utanförskap.
Jag pratar om EU.

Att vi kan röra oss fritt.
Att vi inte är kontrollerade.
Att vi inte har det som i Ryssland.
Köer.
Fattigt.
Korruption.
Att vi har en fri marknad.
Köer är destruktiva.
Att vi kan köpa biljetter på nätet.
Att vi har dator.

Min mamma har ingen dator men hon får ändå åka tåg.
Jag köper biljetter till mamma, på nätet.

En gång skulle jag också åka tåg.
Till Skövde, som ligger i Europa.
Då blev det som i Ryssland.

-Du heter Barbro, sa konduktören.
-Nej, sa jag.
Han granskade min legitimation.
-Då är det nåt fel, sa han och försvann.
Med min legitimation.

Jag satt kvar med en stark känsla av oro.
Deportation?
Folk och boskapsräkning?
Barbro?

Konduktören kom tillbaka med en lapp som han läste ifrån.
Han uppgav min mammas fullständiga namn.
- Det står här, sa han, att du ska heta så.
- Nej, sa jag. Det är min mor.
-Din mor, hur kan det vara din mor?
Jag hade inget bra svar på det, så jag teg.

Misstänksamheten i hans röst.
En bra bit kvar till Skövde.

Jag berättade lite om min mamma för konduktören,
att hon inte har någon dator men att hon brukar åka tåg i alla fall
och att jag köpt biljetter till henne på nätet.
-Då måste det vara nån bugg, sa konduktören.
-Bug, sa jag.
Han kliade sig i nacken.
-Vi kan säga så här,sa han, att din biljett är giltig ändå.
-Tack, sa jag.
Jag fick tillbaka min legitimation och kom ända fram till Skövde.
Återresan:
För att slippa reda ut släktrelationer och identitetsförvecklingar beställde jag biljetten via sms.
Den kom som den skulle.
Segervisst höll jag upp mobilen framför näste konduktör.
Han viftade avvärjande.
- Ja, ja, jag ser att du har mobil, sa han, jag kan inte läsa så liten stil, det stämmer säkert.
Sen gick han.

Jag behövde inte ens visa legitimation!
Är detta verkligen lagligt?
Anar vi en förflackning?
En spricka i marknadsmuren?
Tänk om jag hade varit någon helt annan, som plötsligt och oförhappandes bestämt sig för att lämna Skövde.
En avhoppare fast omvänt?
Ett påhopp?
Om jag hade varit min mamma?
Var hade jag då varit idag?
Tur att jag har körkort.

2010-11-02T12:43:00.000-07:00

Har du och dina arbetskamrater gjort knepiga grejer på jobbet?
Kanske misshandlat någon?
Kommer media att få reda på det?
Då har vi några standardsvar att ta till.

Läs, repetera och upprepa:

Utifrån den information vi hade anser vi att vi gjort en korrekt bedömning.
Vi anser att vi agerat korrekt utifrån den situation vi bedömde.
Vi hänvisar till pågående utredning.
Det här är ny information för oss och vi ska lägga till den informationen i pågående
utredning.

Vi kan inte kommentera pågående utredning.

Det här är en enskild företeelse som vi inte kan kommentera.
Det här är ett enskilt ärende.
Vi kan inte kommentera enskilda ärenden.

Vi valde att informera om att vi anser att vi handlat korrekt i den situation vi
inte kan kommentera men med den information vi hade vid det tillfället och utifrån
den anser vi att vi agerat korrekt och bedömer att vår bedömning var riktig eftersom
vi då inte hade anledning att ifrågasätta att den information vi fått bedömts som
riktig och i övrigt hänvisar vi till pågående utredning som vi inte kan kommentera
men är det så att vi agerat fel så har vi ändå agerat utifrån den bedömning som
gjordes vid det tillfället och är det så att den bedömningen visar sig vara felaktig
kan vi inte kommentera pågående utredning utan vi får vänta på vad pågående
utredning visar men i nuläget gör vi ingen som helst annan bedömning
än att vi handlat korrekt utifrån den information vi hade vid tillfället
som vi inte kan kommentera.

Börja om från början.

Tills preskribtionstiden gått ut.

Malmö

2010-10-20T09:17:00.000-07:00

Inte en gång till.
Så tänkte jag när brunskjortorna i SD kom in i riksdagen.
Minns alltför väl turerna kring Ny Demokrati.
Ian och Bert, populism, högerkrafter och Lasermannen.
Nu är vi där.
Igen.

Gellert Tamas skrev en bok om Lasermannen.
Han skrev en bok till,"De Apatiska", om hur flyktingbarn behandlas i Sverige.
En mycket angelägen bok.

Bert har aldrig varit borta från rampljuset.
Han förekommer i media nästan varje dag.
Tillsammans med andra högerextremister.

Media, inte minst P1, har gett orimligt mycket utrymme åt sverigedemokraterna.
Före och efter valet.
SD har fått tala ut länge och väl,utan att bli emotsagda eller kritiskt granskade.
Kritisk journalistik?
Antikt.
Kändisar.
Saker som är inne.
Stockholmssaker.
Eller Bert.
Svensk, heteronormativ, narcissistisk, mediatränad medelklass ska det vara.
Gärna populister och högerextremister.
Studio Ett.
Jerzy Sarnecki säger idag att skjutningarna i Malmö kan ha ett direkt samband med det nuvarande politiska klimatet.
Så var det sist det begav sig.
Så är det nu.

Dagens radio P1 och tv-nyheterna rapporterar om
"de oförklarliga skjutningarna" i Malmö.
Polisen håller presskonferens.
De tror sig ha hittat ett motiv för skjutningarna.
"Så gott som alla offren är invandrare."
"Invandrare måltavlor i Malmö" står det på text-tv.
Är det ett motiv?
Om det skulle vara det, är skjutningarna ändå "oförklarliga"?
Är det bara Jerzy Sarnecki som ser ett samband?
Kanske finns det fortbildningskurs för journalister?
Kanske vore det läge?

Invandrarna är subjekten.
Ok.
Måltavlorna förstås.
Inte förövaren.
Det är viktigt med subjekt och predikat.
Prejudikat.

Angela Merckel skanderade häromdagen, till åhörarnas ohöljda förtjusning:
"Det multi-kulturella samhället har misslyckats."
Det låter särskilt illa på tyska.

Svenska politiker, med Sabuni i fronten, pratar om "en misslyckad integration".

Är det på grund av "misslyckad integration" som någon eller några bestämt sig för att avrätta människor i Malmö?
Hur kan det vara det?

Är förövarna inte integrerade?
Är de kanske redan svenska?

Får "måltavlorna" skylla sig själva, eftersom de är just måltavlor?
Vem vill vara en måltavla.
Bättre då att vara svensk.
Eller?

2010-10-17T05:55:00.000-07:00

Tågen är sönder.
Det kanske är lika bra.
Rälsen är också sönder.
Nåt med is.
Eller snö.
Eller regn.
Eller löv.
Eller sol.
Ingen som vill laga.
Varför skulle någon vilja laga?
Man tjänar inga pengar på att laga saker.

Det måste löna sig att arbeta.
De som arbetar med att laga rälsen riskerar livet.
Det är riskfyllt att åka tåg, särskilt när de är sönder.
Vilken tur att vi sålde SJ, medan det fortfarande fungerade?
Det var i grevens tid.
Så dyrt det hade blivit att åka tåg annars?
Om vi hade fått betala för reparationerna?

Ändå är det billigare att flyga.
Vi flyger som örnar i luften.
Klimatet?
Vi vet.
Känns inget vidare.
Vi gör en vindkraftspark av Norrland, så känns det bättre!
Norrland är ju redan exploaterat av Vattenfall.
Uranbrytning.
Vi säljer Norrland.
Vi kan inte ha.
För dyrt.
För lite konkurrens.

Telefonerna är också sönder.
Nåt med ledningarna.
Nåt med antennerna.
Nåt med träd.
Eller is.
Eller storm.
För dyrt.
Kan inte hålla på och ha.
Vilken tur att vi sålde Televerket, i grevens tid!
Medan det fortfarande?

Minns ni Apoteket?
Så trist det var där!
Så antikt.
Massa sjuka som hostade.
Tungt.
Vi kan inte hålla på.
Vi vill inte veta hur sjuka de är.
Vi vill veta hur mycket de kan arbeta!

De döda?
De döda hamnar definitivt i ett utanförskap.
Sossetjafs.
Som död kan man ställas mot en del av arbetsmarknaden.
Som lik till exempel.
Det vimlar av döda.
I deckare.
På film och teater.
Inga talroller.
Enkelt.
Inga större löneanspråk.
Billig arbetskraft.
Döda kan vi ha.
Ett tag.

Som död kan man arbeta ihop till sina egna begravningskostnader.
Man måste våga tänka nytt.
Det måste löna sig.
Det är dyrt att dö.
Det kostar skjortan.
Vi säljer skjortan.

Snart har vi sålt allt.
Utom kungahuset.
Kungahuset kan vi ha.
För att.
För att det är lönsamt.
För att det fungerar.
I snö som sol, i grevens tid.

Vi håller kalas för hertigen av Västergötland.

Det måste få kosta.

72 glas vin

2010-10-07T07:32:00.000-07:00

Vetenskapsradion meddelar idag:
En gravid kan dricka två glas vin i veckan!
Det visste jag redan.
En gravid kan dricka mycket mer vin än så.
Jag har träffat rätt många som gjort det.

Jag har också träffat rätt många barn som fått livslånga konsekvenser av föräldrars drickande.
Dessa barn har lidit av exempelvis:
ångest,
kontrollbehov,
depressioner,
ätstörningar,
fobier,
otrygghet,
brist på rutiner,
brist på tillit,
minnesstörningar,
inlärningssvårigheter,
koncentrationsproblem,
sömnstörningar,
vredesutbrott,
permanenta specifika och ospecificerade hjärnskador.

Så är det.

Hur mycket "kan" man dricka?
Mycket.
Nu kan man dricka vetenskapligt.

Hur kommer man fram till att två glas i veckan är en rimlig mängd?
Beror det inte på vem som dricker dem?

En graviditet är plus minus 36 veckor.
Två glas vin i veckan blir således 72 glas vin.
Mycket vin blir det.
Vem håller räkningen?
Hur stora glas kan man ha?
När börjar en vecka?
Hur mycket hasch kan man röka under en graviditet?
Hur mycket amfetamin kan man ta?
Är det bättre att snorta eller är det sprutor som gäller?
När barnet är fött?
Om man inte har några barn?
Hur mycket kan man då?

Till min dotter om jag hade haft någon.

2010-09-28T13:40:00.000-07:00

Till min dotter om jag hade haft någon.

Du måste vara snygg.
Du måste vara glad.
Du måste vara smal.
Du måste vara tyst.
Du måste sitta still.
Du måste vara bäst.

Du måste ha en läkare.
Du måste ha mediciner.
Du måste vara snäll.
Du måste vara dig själv.
Du måste ta av dig glasögonen.
Du måste ta plats.

Du måste söka hjälp.
Du måste skriva under.
Du måste vara duktig.
Du måste vara ödmjuk.
Du måste ha tålamod.
Du måste hjälpa till.

Du måste ha en diagnos.
Du måste ta ansvar.

Du måste vilja själv.
Du måste vara öppen.
Du måste kunna själv.
Du måste kunna be om hjälp.
Du måste göra ett test.
Du måste ha KASAM.

KASAM.
Begreppet KASAM omfattar tre delkomponenter.
En grundläggande upplevelse av att det som sker i och utanför individen är förutsägbara, begripliga och strukturerade (begriplighet)
och att de resurser dessa skeenden kräver finns tillgängliga (hanterbarhet)
samt att livets utmaningar är värda att investera sitt engagemang i (meningsfullhet).(Antonovskij.)

Har du lågt KASAM?

Du måste vara snygg.

Tvångsarbete

2010-09-22T23:53:00.000-07:00

P1 Morgon fördjupar sig idag.
I Kina är det inte roligt, säger de.
Där kan man hamna i fängelse utan rättegång.
I kinesiska fängelser är det inte roligt.
Enligt "ett Marxistiskt, nej ursäkta, enligt ett Maoistiskt tankesätt"
har man en stark tro på arbete och i fängelserna har de dessutom "tvångsarbete".
Fångar gör jobb, tillverkar saker som vi köper.
Inte bra säger expertisen i P1.

"Det kan vara dödsstöten för ett varumärke", säger expertisen.
På så sätt drabbas även vi.
Annars drabbas vi ju rätt sällan i Sverige.
Det är tur att dödsstötar alltid sker i något annat land.
Tänk om vi hade tvångsarbete i fängelserna.
Om vi hade en sån syn på arbete här.

Tänk om sjuka människor skulle vara tvungna att arbeta.
Tänk om psykiskt sjuka och psykotiska personer skulle arbeta i Sverige.
Det skulle ju inte vara särskilt lönsamt, inte för någon.
Det måste löna sig att arbeta.
Tänk om exempelvis Volvo skulle använda sig av tvångsarbetare.
Tänk om jag hade jobbat på ett dagcenter där utvecklingsstörda fick packa oljefilter åt Volvo, för 20 kronor om dagen.
Tänk om man skulle tvingas till heltid.

I Danmark är det inte roligt heller.
Där har man lobotomerat en massa människor med utvecklingsstörning.
Ända till 1983.
Tänk om vi hade gjort det i Sverige.
Tänk om jag hade jobbat på ett svenskt mentalsjukhus 1982 där det var fullt med lobotomerade patienter med utvecklingsstörning.
Det kunde ju ha varit dödsstöten för den svenska psykiatrin.

I Frankrike utvisar man romer.
Tänk om vi hade gjort det.
Tänk om vi hade arresterat romer och skickat ut dem.
Tänk om vi hade haft rasister som beslutade i asylärenden.
Nu är det Frankrike som har det så.
Och Tyskland kanske.
Och Holland och Danmark.
Här är det annat.

Här är det friare, mer som Amerika.

I kväll ska de avliva en utvecklingsstörd kvinna i USA.
Hon är dömd för anstiftan till två mord.
Snacka om dödsstöt.
Trippelstöt.

I Kina är det inte roligt.
Det ser man ju på långt håll.

Biggest Loser Sverige

2010-09-20T10:01:00.000-07:00

Jaha.
Det gick ganska precis så som jag trodde i valet.
TV 4 sänder såpa ikväll också.
Biggest Loser Sverige.
TV 4 påannonserar "Den fruktade Invägningen."

Det handlar alltså inte om valet.

När Kristian Luuk och Bert Karlsson valvakat klart i rutan, finns kanske inget att tillägga?
Alexander Bard har också sagt sitt.
Jaha.
Lets Dance.
Vem blir utröstad i Lets Dance?
Vem blir The Biggest Loser?

Studio 1 i radions P1 har spelat skivor i veckan.
Tunna skivor med Siw Malmqvist och en lång lång intervju.
Det trodde jag inte.
Att det skulle handla om Siwan.
Har hon varit med i Lets Dance?

Tidigare val har man kunnat följa rösträkningen, distrikt för distrikt.
Vi brukade också få se på en karta, hur varje kommun röstat.
Det hanns visst inte med i år?
För mycket Bert?
Kan det bli för mycket Bert?

Analysen?
Ska någon avgå?
Vänsterpartiet kanske?
Idag säger samlad media att det är Vänsterpartiets fel att SD kommit in i riksdagen.
Om inte S hade samarbetat med V, säger de.
Då hade inte SD kommit in.
Det är alltså vänsterns fel.
OK.

Mona har hållit på och vänstrat?
"Mona Sahlin har inte lyckats erövra medelklassväljarna i storstäderna".
OK.
Socialdemokraterna behöver alltså inte "erövra" arbetslösa, besvikna fackföreningsmedlemmar,kommunalarbetarförbundet, metall, hela LO, inte pensionärer eller sjukskrivna,inte lågavlönade, fattiga, inte kvinnor, glesbygdsbor eller invandrare?
Det var ju skönt att S inte har svikit dessa grupper.
Vilket jättejobb de då hade haft framför sig!

Medelklassväljarna i storstäder klarar sig nog.
De brukar liksom göra det.
Och Mona, hon kan ju vara med i Lets Dance.
Hon kanske kan dansa med Siw Malmqvist.

Maud Olofsson vill inte dansa med Vänsterpartiet.
Reinfelt vill inte men han måste fråga chans på Miljöpartiet.
MP vill inte dansa med Reinfelt och Ohly vägrar att dansa med Åkesson.
Ingen vill dansa med Åkesson.

Ingen vill.

Jo skåningarna.
Och smålänningarna.
Och storstadsregionerna.
Och nästan alla kommuner.
Och SVT.

Jag ska nog gå och väga mig.
Väga in mig.

.

Byt ut Karl-Bertil!

2010-09-08T07:14:00.001-07:00

Socialbidragen ökar.
Det vill säga, fler människor behöver få ekonomiskt bistånd från socialen.
Trettio tillfrågade kommuner meddelar att det beror på att fler och fler blir utförsäkrade från a-kassa och försäkringskassa.
En rimlig förklaring.

Socialförsäkringsminister Cristina Pösmunk Pehrsson tycker inte att det stämmer.
Hon säger att det ökade behovet av socialbidrag beror på "finanskrisen."
Dessutom, säger hon, är det bara trettio kommuner som tillfrågats och ingen vet väl hur ser de ut i de andra kommunerna, de som inte illfrågats.
Finanskrisen.
Jaså.
Där ser man.

Vi går mot val och opinionssiffrorna talar tydligt för att den borgerliga alliansen kommer att sitta kvar i 4 år till.
Det verkar vara det som de flesta önskar.
Samma väljare som i decennier bänkat sig framför Karl Bertil Jonssons julafton.
Att ta från de rika och ge till de fattiga.
Att sprida lite glädje i samhällets bottenskikt.

Och vilket bottenskikt sen?
De super, skrattar och spelar fiol.
Ändå får de paket.
Japanska servettringar av päronträ och en tavla med Bodens fästning av Byrådirektör H.K. Bergdahl.

Varför får bottenskiktet paket?
Det måste väl vara kontraproduktivt så det förslår?
Hur blir det då med motivationen?
Vi måste minska utanförskapet, inte belöna det.

Om alliansen vinner, vill jag se en annan julsaga i år.
En där Kharl Bhertil, nu medelålders och glöggfryntlig,tar taxi till Slumkvarteren och kräver tillbaka julklapparna.
Rätt ska vara rätt.
Änkan ska fan inte ha nån Aqua Vera flaska.
Vad sänder det ut för signaler?

Det måste löna sig att arbeta.

Ett rött litet flygplan

2010-08-31T11:12:00.000-07:00

I flera dagar har ett rött litet flygplan kretsat över Majorna.
Efter sig har det en röd banderoll.
Ser mysigt ut, som något ur Kalle Anka.
Det ligger nära till hands att gissa på valpropaganda.
Bara ett par veckor kvar till valet och vägarna kantas av blå blå dunster.
Ett rött litet flygplan kanske kan hjälpa upp den rödgröna opinionssvackan, även om det ur miljöhänseende vore korkat.
Så tänker jag.
Tills jag får se vad det står på banderollen.
STENA GERMANICA 240 M.
Så står det.
Vad ska jag göra med den informationen?
Är det menat som reklam eller är det ett hot?
Det kan inte vara reklam.
Varför skulle jag vilja befatta mig med sagda fartyg?
För att det är 240 meter?
En gång åkte jag till Fredrikshavn med Stena.
Resan skedde medelst katamaran, fylld av asfulla kedjerökande människor, köerna var så långa att jag inte lyckades få något att äta eller dricka, vilket förmodligen var min smala lycka.
Resan kostade 3.000 kronor (!) "eftersom det var högsäsong".
Sen dess får jag ständigt reklam från rederiet Stena, per post och E-post.
Och nu kretsar ett rött litet flygplan över mig.
Det kan inte vara annat än ett hot.
Stenaterminalen är en grotesk företeelse som förstör hela Göteborg.
Leder all tung trafik genom stan.
Ockuperar hela hamnen.
Förr åktes det båt, förr handlades det taxfree.
Så är det inte längre.
Om man ska till Danmark eller Tyskland, borde man väl kunna ta sig ut till exempelvis Skandiahamnen för att DÄR gå på en båt?
Står det och faller på att vi måste komma så nära Järntorget som möjligt?
240 meter?
Jag undrar hur de har mätt.
Kanske fören eller aktern på STENA GERMANICA kommer att ligga i direkt anslutning till min lägenhet?
Påfarten?
Lastbilarna?
Kommer jag att kunna bo kvar hemma?
Jag googlar på STENA GERMANICA.
Det står att den är 29 meter bred.
Jag kommer att behöva flytta.
Förr eller senare kommer jag att behöva flytta.
Den som ändå hade ett rött litet flygplan.

2010-08-14T12:01:00.001-07:00

Aktuellt klockan 21.00?
Nej, tydligen inte.
Rapport kanske?
Inte det heller.
Har de bytt kanal nu igen?
Nej.
Inga nyheter i tv kl 21.00
Varför inte det nu då?
Är det antikt att ha nyheter på bestämda tider?
Vad är de rädda för?
Att vi ska sluta zappa?
Att vi ska tappa sugen?

Min käpphäst P1 har tappat sug och gnista och är snart en fullfjädrad skvalkanal.
Jag skulle vilja höra ett radioprogram i realtid, från början till slut.
Det är liksom det som är radio.
Inte fragment av program och inte femtio gånger under flera dygn innan det ska sändas.
Jag vet att jag kan ladda hem.
Jag vet att jag med hjälp av internet och telefoner kan sätta mig i förbindelse med personalen på Sveriges Radio.
Men jag vill inte.
Jag vill bara ha den informationen som finns i programmen.
I realtid och gärna bara en gång.
Det är det som är poängen med radio.

"...du vet väl om att du också kan klicka på..."

Om jag skulle ridas av en besynnerlig drift att titta på bilder tagna inifrån radiostudion, så vet jag att jag kan gå in på SR:s hemsida och samtidigt klicka mig fram till samtliga medarbetares porträttbilder, musiksmak, favoritrecept, grilltips och tandstatus.
Jag vet det.
Men jag vill inte.

Vill inte mjölka ur varje liten sänd sekund, vill inte betrakta allt som sägs som en händelse, vägrar kommentera, kommunicera med hela redaktionen, masturbera massmedia in i minsta häpnadsväckande detalj, jag vill bara höra ett program i realtid och på det programmets utsatta sändningstid, inte mer.

Sardinen vill att burken öppnas mot havet.

2010-07-26T08:39:00.000-07:00

Jag tycker om Varberg.
Varför?
Av många skäl.
Främst för att där finns ett nakenbad för damer, mitt i stan.
Jag stannar alltid till där och tar ett dopp.
Livgivande, skoj och dessutom gratis.
I Göteborg är det i princip omöjligt att komma ner till vattnet.
Helst ska man ha bil, kontanter och gott om tid.
Idag slog jag på stort och for till Hovås kallbadhus.
Förr var det damavdelning där.
Herravdelning också och ett obligatoriskt och trivsamt litet bögberg i bakgrunden,sammantaget en plats för kontemplation och samvaro, där man kunde simma naken och fullständigt ifred, för trettio kronor.
Så är det inte längre.
De Bemedlade Barnfamiljerna har köpt små ljusblå fågelholkar som de ställt på rad vid vattnet.
Hela området är avspärrat.
Fullt badklädda,leker rosa flickor och små blåbyxade pojkar på den glest bemedlade sanden, regisserade av straighta, stenrika och uttråkade stekar-föräldrar i brunt och blont.
För att få tillträde till vattnet måste man betala.
50 kronor för en heldag.
Vem står ut där en heldag?
Som tur var kom jag lagom till kl 16 och kom därmed undan med att "bara" betala 35 kronor.
För vad?
Simmade håglöst fram och åter, de ljusblå holkarna var tillslutna och raka.
Inga nakna tanter.
Inga herrar.
Bögberget var öde, som en plötsligt övergiven fågelkoloni.
Jag önskade att jag haft en vuvuzela.
Då skulle jag ha simmat på rygg och tutat i den.
Högt.
Jag skulle ha annekterat hela luftrummet.
Nu blev det inte så.
Istället åkte jag hem och i trappan mötte jag min utarbetade granne.
Hon hade jobbat 28 timmar i sträck.
- Sovande jour, sa hon.
Jag minns.
När man tillbringar dygn i sträck, på sin arbetsplats.
Det som facket, av outgrundlig anledning, inte kallar för "arbetstid."
-Det har jag också gjort,sa jag, året var 1979 och då tjänade vi 12.50 i timmen.
- Nu får vi 35 kronor i timmen, sa grannen, men det är ingen pensionsgrundande inkomst, eftersom det inte räknas som arbetstid.
En löneutveckling.
På trettioett år har lönen stigit med 22 kronor och femtio öre.
Jag önskar att jag hade en vuvuzela.

Om alienation och att dansa

2010-07-17T12:25:00.000-07:00

Stadsfestivaler.
Öltält.
Folk, folk, folk.
Ansiktsmålning,smycken, hög mainstreammusik och såna där plastsnurror på pinnar, som man bör ha på barnvagnar med barn eller barnbarn i,ballonger,pliktkännande kommunalråd, kyrkans obligatoriska tält och socialdemokratiska aktiviteter för hela familjen.
Alienerad.
Kan inte uppföra mig i masskulturer.
Saknar jämnåriga.
Har inte sett jämnåriga på flera år, har de avrättats allihop?
I ett fåfängt försök att känna samhörighet, gick jag en gång på en konsert med Nationalteatern i Göteborg.
Jag kände inte en människa i publiken, eftersom min Nationalteatern-era utspelades i en annan stad, en annan tid...
Alienerad.
Nu sommarturné.
Sommarstäder. Festivaler. Karnevaler.
Ikväll är det Landskrona.
Efter utförd spelning, på väg till hotellet,stannar jag och köper en älg-kebab, en sensationellt god liten sak, samtidigt äntras scenen av gamla bandet Torsson.
Vet inte hur det går till men snart står jag längst framme vid scenen.
Fem farbröder med pinnsmala punkben och glesa kalufser gungade loss med sina karaktäristiska låtar.
Jag kunde flera.
Jag sjöng och klappade i händerna.
Bredvid mig, dansade en egendomlig flock, en egendomlig dans.
De sjöng. De söp. De regredierade.
Jämnåriga.
Mina jämnåriga.
Är det här de har hållits hela tiden?
Med skvimpande ölburkar och fimpar i mungiporna, fuskblondinerna med handväskorna och pumpsen, killarna med attityden, ölmagarna, polisongerna, rörelsemönstren.
Stela överkroppar, vaggande fram och tillbaka, sjungande för fulla, fulla halsar:
"Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid."
En stor grupp med glada men troligen och rättmätigen förvånade nysvenskar, tittade lika mycket på publiken som på Torson.
Vi dansade och sjöng.
Överlevarna.
Jag har aldrig förut varit i Landskrona.
Aldrig sett Torsson tidigare.
Ändå.
Inte längre alienerad.
"Det spelades bättre boll..."

2010-06-30T13:09:00.000-07:00

Idag ringde det en till.
Den här gången var det en kvinna i Borås.
Det brukar vara män.
Män i alla åldrar, från världens alla hörn.
Man kan tro att jag är populär.
Det är inte sant.
Det är min bil de är ute efter.

Jag äger en Toyota Corolla, årsmodell 96 tror jag att det är?
Den har gått precis hur långt som helst.
Rosten breder ut sig för varje dag som går.
Jag tänker att den får gå så länge som den går.
Den vet det.
Den går och går och nu är vi så samkörda att jag har svårt att tänka mig ett liv utan den.
Särskilt som den verkar vara en av de mest efterfrågade bilarna i Sverige?
Det senaste året har jag fått brev, handskrivna, maskinskrivna, rättstavade, felstavade,firmabrev, privata brev, telefonsamtal och sms från mer än 50 personer, som mig veterligen, oberoende av varandra, beslutat sig för att försöka köpa min Toyota.
"Det har kommit till vår kännedom att Ni är ägare till en Toyota...vi undrar om Ni vill sälja den till oss?"
Vad värre är, när jag stannar för att tanka eller krypkör genom en kranskommun eller parkerar bilen eller stannar för rött ljus, så sitter det lappar på rutan från folk som vill ha min bil.
Det har hänt att jag faktiskt blivit förföljd av främmande män, som åkt efter mig långt och länge, män som bara vill en sak.
Köpa min gamla Toyota.
En erbjöd mig 20.000 kr kontant.
Då var det nära.
Tur att jag är den trofasta typen.
Och jag undrar så.

Jag har försökt fråga männen om varför de vill ha min bil, varför så många lägger ner så mycket tid, pengar och energi på detta.
De säger att de vill sälja bilen till Afghanistan.
Afghanistan?
Har de inte nog med problem där?

Kvinnan i Borås sa att hon också ville sälja bilen till Afghanistan.
"Eller till Afrika" sa hon.
Hon sa också att hon ringde från "en riktig firma med F-skatt" och hon sa att jag skulle vara försiktig om jag skulle sälja bilen "...för det finns så många fula fiskar som handlar med bilar."
Jaså.
Hur då?
Jag måste få veta.

2010-06-09T05:49:00.000-07:00

I går tillkännagavs årets sommarpratare i P1.
Någon däremot?
Massor, tydligen.
Hela dagen har det dryftats i P1 huruvida det är passande att låta Annika Östberg-Deasy vara sommarvärd. Kritiken har varit massiv.
Allt ifrån vältaliga debattörer till mer blodtörstig pöbel har ringt, mailat och sms:at.
"...om jag också mördar några, får jag också vara sommarpratare då...?"
"Ska en som är dömd för dubbelmord finnas på SR:s hemsida,finklädd och med blomsterkrans i håret?"
"Vad säger brottsoffrens anhöriga om hennes medverkan i sommar?"
"Har redaktionen verkligen tänkt igenom det här??"

Herregud.

Vad står dessa röster för?
Vilka känslor är det som väcks?
Själv är jag mycket glad över att hon tackat ja till uppdraget.
Hoppas att hon känner något av den värme och av välkomnandet hem, som jag och många fler velat förmedla till henne.
Hon har suttit i fängelse i 28 år, för något som hennes pojkvän gjorde.
Man kan säga att hon åkte i fel bil.
Det har jag också gjort. Många gånger.

Jag ser fram emot Annikas sommarprogram den 8 augusti.
På Cornelis Vreeswijks födelsedag.
Han åkte också i fel bil då och då.
En gång knivskar han två transsexuella personer.
Han dömdes för det.
Sen skrev han en "rolig" låt om det.
Om hur det är att "få något i handen, som man inte har beställt..."

"Man" får ta det med jämnmod.
Sommaren är kort.
Ett sommarprogram är ännu kortare.
Särskilt om man suttit inne i 28 år.

Håll avståndet. Fortsätt framåt!

2010-05-21T08:25:00.000-07:00

Håll avståndet. Fortsätt framåt!

Så står det på de roterande glasdörrarna i det stora köpcentret.
Det gäller livet.
Att vi inte kan lära oss hålla avstånd.
Att vi inte ska glömma att fortsätta framåt.
Idag behövde jag köpa en flaska Vademecum.
Ägnade förmiddagen åt att försöka tänka ut var man kan tänkas köpa en sån flaska.
Om det fortfarande säljs?
Vademecum.Det är latin och betyder väl ungefär "Kom med mig?"
Om det är den vetskapen som gör mig generad vet jag inte men jag är generad inför mitt inköp. Vill inte fråga någon.Vill inte verka antik och akterseglad. Vill vara inkognito.
Är det också latin?
Smög in i den gigantiska affären, där precis allting finns.
Förutom alla varianter av livsmedel och hushållsartiklar finns också hyllmetrar med sexhundra sorters tandkräm.Fotkräm. Krämer för kropp och själ, hallonkrämer, hudkrämer, krämer För Honom, krämer För Henne, krämer att ta bort krämer med, vätskor,flaskor, burkar, påsar, små jävla snoddar, klämmor,såpor, tvålar, balsam, schampo, lotion, sprayer,Listerine total dental mental care, profylax,after during cleaning all including meaning SB tusen turbo plus allt.
Allt utom Vademecum.
Jag håller avståndet. Fortsätter framåt.
Det gör inte två plitar, som tar tillfället i akt och försöker fostra en fånge som är där och socialtränar i kassakön.
Jag har mycket liten erfarenhet av plitar. Mest fragment från svenska B-filmer där håglösa och frustrerade män med skitigt hår är elaka mot fångar. De här plitarna var som hämtade ur en sån film. De ville markera för fången, kassörskan och oss andra att de minsann inte var fångar utan plitar. Därigenom visade de också tydligt vem som var fånge.De fällde tråkiga kommentarer om killen, om att han gjorde fel i kassakön. Det verkade viktigt att vi alla skulle höra det.
Generad. Men inte fånge. Inte plit.
Håller avståndet. Fortsätter framåt.
Hittar Vademecum.
Kom med mig.

2010-05-10T07:15:00.000-07:00

Det finns många facebookgrupper.
Många är harmlösa eller konstiga.
Andra angelägna, aktuella,nördiga, roliga, kreativa.
Sen finns det grupper som, enligt mitt förmenande, är a true waste of cyberspace.
"Jag är ingen rasist men uppför dig ordentligt eller dra."
Så heter en grupp som har 24.095 medlemmar.
Tjugofyratusennittiofem personer ställer sig bakom budskapet, som går ut på att invandrare är skattesmitare, arbetsvägrare, våldsamma och oärliga människor som inte passar in i Sverige.

Jag är inte heller någon rasist, men jag ställer mig frågan om svenskar är annorlunda än andra?
Är vi mindre våldsbenägna per capita? Betalar vi tillräckligt med skatt? Är "vårt svenska" rättspatos eftersträvansvärt och enhetligt?
Naturligtvis inte.
Jag blir bara förvånad (igen) över att så många (igen) är så blåsta (igen) och engagerar sig (igen och igen) i frågor de inte vet något om.
Det enda som jag med säkerhet vet är "svenskt" är allemansrätten.

"I Sverige har vi den stora förmånen att kunna vistas i och bruka naturen på alldeles unikt sätt. Naturen i vårt land står öppet för alla och du kan med rent samvete promenera runt och njuta av dofter, syner och intryck. Men det finns vissa restriktioner och naturen med allt vad den erbjuder är trots allt bara till låns. Du är besökare och måste vara varsam och visa hänsyn mot både människor, växter och djur."

Jag är egentligen en människovän. Tycker att vi är ganska rörande i våra strävanden att försöka förstå oss själva och varandra.
Tycker om skilda referenser.
På grund av bostadssegregationen i Göteborg, ser jag alltför sällan till annat än vita medelklasspersoner utom i servicesektorn.

Personalen på restaurang Yokohama är jag glad för, inte bara för att de gör fantastisk sushi 6 dagar i veckan utan för att vi absolut inte har någonting att säga till varandra, trots att jag sedan länge regelbundet äter där.
Vi delar inte referenser.
Det är jag mycket tacksam för.
Jag törs svära på att ingen i personalgruppen bryr sig om vare sig Jan Guillo eller Yrsa Stenius.
Jag avskyr att skriva dessa namn men jag gör det ändå.
Jag kan inte laga sushi.

Amir jobbar nere på Statoil, som har öppet dygnet runt, sju dagar i veckan.
För att jag ska kunna glömma köpa mjölk på Konsum Mariaplan, där mjölkpriserna snart är tresiffriga.
Amir har aldrig sett Pecka Langer och han har nog väldigt lite att säga om Birgitta Stenberg.
Jag tycker om den egenskapen hos honom.

2010-05-05T06:38:00.001-07:00

Vårdcentralen Majorna har försökt gömma sig nere i Fiskhamnen.
Ändå är vi rätt många som hittar dit, så det står väl inte på förrän de försvinner någon annanstans.
Det är mycket länge sen man kunde ringa dem.

Idag är jag där, en mycket gammal man med rullator har också tagit sig ända fram och upp till 6:e våningen, i en anonym byggnad, som för tankarna till något ur milleniumtrilogin.

Den Gamle är andfådd och har svårt med balansen och tydligen också med hörseln.
I receptionen sitter en Ung Man.
Den Gamle säger:
-Jag vill beställa en tid.
Ung Man svarar:
-Du kan beställa tid eller komma på Drop In.
Den Gamle:
-Va?
Ung Man:
-Du kan beställa tid eller komma på....vi har DROP IN OCKSÅ!
Den Gamle:
-Jag vill beställa en tid.
Ung Man:
-Då är det nästan bättre att de ringer dig.
Den Gamle:
-Va?
Ung man:
-Vi har så mycket folk här.
Den Gamle:
-Jaså?
Ung man:
- Ja.
Den Gamle:
-Ja, jag skulle beställa TID.
Ung man:
-Då är nog det bättre att de ringer hem till dig.
Den Gamle:
-Vilka då?
Ung man:
-Ja...den som du ska prata med.
Den Gamle:
-Va?

Här lämnar jag männen.
Det finns en sannolikhet att de står kvar i exakt samma position ännu.
Den sannolikheten tycks mig större än att Den Gamle lyckas beställa en tid på Vårdcentralen i Majorna.
Imponerande att han tog sig till receptionen i alla fall.
Han är nog frisk.
Jag önskar honom ett långt och lyckligt liv.

2010-05-03T20:29:00.000-07:00

"I kvävande vaknätter ändlösa långa,
när minnen sticka som retade bin..."
Så skrev Dan Andersson.
Precis så är det.

På grund av stambyte är jag både hemlös och husvill och helt beroende av vänners gästfrihet.
Den här natten har jag ägnat åt att växelvis ligga på en resårsäng och på ett trägolv.
Ingetdera rekommenderas.

Och minnena sticker.

Många gånger har jag förbannat mitt musikminne.
Jag kan sällan glömma låtar jag hört.
Inte ens de dåliga och de börjar bli många nu...
I natt har jag ältat en låt som kanske bara två personer i världen minns.
Jag och Gösta Spjuth.

Vem är Gösta Spjuth?
En före detta chef på Svensk television.
Någon gång, för kanske tjugo år sen,överraskades Gösta och vi andra tv-tittare av ett uppsluppet rockband bestående av svt-personal, som framförde en låt de skrivit till hans ära.

En enda gång spelades låten.

"Hårda bud, hårda bud, hårda bud, hårda bud, bud, bud.
Hård hud, hård hud, hård hud, hård hud, hård hud."
Så löd refrängen.

Jag skulle kunna spela den i sömnen.
Om jag kunde sova, vill säga.

Undrar vad Gösta Spjuth gör just nu?
Han sover nog.
Hoppas att han också minns.
Då har vi nåt gemensamt....

2010-05-01T13:58:00.000-07:00

Idag hörde jag ett långt reklaminslag i P1.
Visste inte att det var tillåtet?
Dessutom gällde det drogförsäljning.
Programmet heter "Meny" och innehåller,förutom recept och matlagningstips, rekommendationer om vilka vinsorter som sägs "passa bra till".
Förutom vinets namn, får vi reda på ursprung, karaktär och beställningsnummer.

Även i teve förekommer detta.
När blir det reklam för andra droger?
"Ett par gram amfetamin till frukost, passar bra till kaffet..."
"Banta med crystal meth!"
Eller: "...inhalera lite solution till efterrätten..."
"Brygg ditt eget ekologiska te på majablad..."
"Så här får du cocabusken frodig..."

Inte särskilt troligt, eller hur?
Inte särskilt roligt?
Droger är farligt.
Ja.Och alkohol är en drog.
Den som dödar flest.

Det som brukar kallas för kvinnomisshandel, familjetragedier,hatbrott,läktarvåld,gängkrig, rasistdåd, våldtäkter och övergrepp, har en stor gemensam nämnare:
Alkohol är nästan alltid med i bilden.
Det tycker jag är passande att nämna.
Varför inte en stödgala?

2010-04-20T08:40:00.000-07:00

Insistance of sameness.
Ett begrepp som brukar användas i samband med diagnosticering av exempelvis autism.
Det betyder att en person insisterar på att saker ska vara samma och mår dåligt av förändringar.
Detta tillstånd tycks ha drabbat och lamslagit svensk media.
När en person eller företeelse väl kommit upp på agendan, är det bara den eller det som samtliga public-service kanaler uppehåller sig kring.

Jag har tidigare gnällt över det myckna Hitler-visandet i tv.
Han har nu, åtminstone tillfälligt, fått lämna rampljuset till förmån för en annan spektakulär herre som vi följt i media i många år.
Han är mest känd som Thomas Quick och är svårt sjuk.
Hans sjukdom avhåller inte media från att fläka ut honom i alla tänkbara och otänkbara sammanhang.
Snarare tvärtom.
Härom veckan hörde jag en journalist i P1 (kvinna vars namn jag förträngt) besöka Quick inne på Skönviks psykiatriska slutenvård, där han alltjämt vistas.
Quick fick prata i bortåt en timme, om hur det är att vara "nedfrusen" och "väckas till liv igen."
Avslutningsvis läste han egna dikter och fick rikligt med respons från kvinnan.
-Du är ju poet, sa hon.
Han skriver böcker nu.
Han och journalisten gjorde reklam för dessa i radio.
Några dagar senare var det P 1 igen, som bjudit in Quick, nu som twittrare.
"Hela svenska folket..." uppmanades att ställa frågor till Quick, under programmets gång.
Varför?
Dagligen rapporterar såväl tv som radio alla turer kring rättsprocesser och resningsansökningar.
Piskar upp märkliga stämningar hos lyssnare, tittare och läsare som i gemen saknar den kunskap som behövs för att begripa dylika processer.
Varför?
GW Persson får litervis med vatten på kvarn och frustar värre än annars när han tvärsäkert yttrar sig om alla fall där Quick förekommit genom åren.
Har detta något som helst allmänintresse?
Quick uttryckte besvikelse i samband med sin poesistund i radio.
Han var snopen över att ingen ur personalen på Skönvik kommenterat hans litterära karriär.

Personalen på Skönvik visar därvidlag såväl respekt som yrkesheder!
Det är mer än vad man kan säga om personalen på P1.
Vem står på tur?
Ankan igen?
Tigern?
Insistance of madness...

2010-04-12T06:09:00.000-07:00

Idag ringde SJ!
Det var spännande.
Jag kunde se ett välbekant nummer på min mobildisplay: 0771-75 75 75.
Nåt man känner igen, som en kär gammal vän, nånting från gamla tider, det var SJ det!
Jag gnolade och var förväntansfull när jag svarade.
Det var en maskin som meddelade att de biljetter jag bokat och betalat inte gäller, eftersom "tågen är inställda".
Anmärkningsvärt.
Sträckan Göteborg- Stockholm-Göteborg, alltså.
Fredag respektive söndag.
Ett konkursbo?
Där ser man.
Blev lite vemodig där jag satt.
Tänkte på tåg.
På alla som vill åka.
På all räls som ligger.
På rallarkyrkogårdarna i Norrland.
Kändes avslaget.
Ville ha någon att prata med.
Ringde SJ.
En flicka svarade ganska snabbt. (Tutti* var uppenbarligen på annan ort.)
Flickan var bestämd.
De tåg som jag köpt biljetter till var inställda. Båda två.
När jag frågade hur det kom sig, informerade hon mig om att det berodde på Otur.
Där ser man, sa jag.
Sen sa hon att det skulle gå två andra tåg fast på samma tider jag ville åka.
Se där ja, sa jag.
Ja, sa hon. Det var bara att boka om.
Det gjorde vi.
Utan extra kostnad.
Två biljetter, andra klass, Stockholm-Göteborg tur o retur.
När jag upplyste om att jag betalat för första klass började flickan ursäkta sig.
Det tog ganska lång tid.
Det var mer som en bikt.
Flickan kunde inte nog understryka hur mycket hon förstod hur frustrerande det måste vara när tågen blir inställda.
Som en biktfader satt jag och hummade och höll med.
Kanske skulle byta jobb?
Slippa resa så mycket.
Snart börjar högsäsong för visartister. Mycket åka blir det.
Släpper en samlingsplatta idag: Sagt & Gjort.

Köp den här via Bengans nätbutik:

https://www.bengans.se/popup/christina_sagt/se.aspx

(*Se tidigare blogg SJ Farväl)

2010-04-06T12:11:00.000-07:00

"Starka reaktioner", tycks vara veckans nyhetstema i svensk media.
Jag ligger i feber. Ingen stor nyhet.
En förklaring kan det dock vara, en förklaring till att jag inte förstår de starka reaktionerna, det är gott att kunna skylla på något och det kan jag nu.
Feber.
Vi förväntas bli upprörda och förvånade över att amerikanska militärer avrättar människor i Irak.
Det visste jag redan.
"Civila och journalister" skriker de i Aktuellt.
Vad är det som är nytt?
Att militärerna uppfört sig "som om de spelat dataspel" och inte som om de är i krig?
Att de visar "sällsynt grymhet"?
Begår "krigsbrott"?
Som om Irak-invasionen från början skulle ha varit laglig och moraliskt försvarbar?
Som om kriget hittills varit OK?
Bara de inte sköt just de här civila, på det här sättet, inför den här kameran?
Bara inte filmen läckt ut till allmänheten.

Starka reaktioner rapporteras också från Landskrona.
En äldre kvinna har dött efter att ha misshandlats av en man på en parkeringsplats.

Vi måste ut och manifestera, att vi inte tycker att det är rätt att mörda.
Tända ljus. Man ur huse.
Kyrkor och kulturföreningar: Vi kan inte ha det som vi har det i Landskrona.
Alla är där.
Radio, TV, nätet,tidningar, alla eldar på.
"Integrationen har misslyckats", orden upprepas i media hela dagen.
Kan detta vara en dödsorsak?
Huruvida någon av de inblandade varit integrerad eller inte?
Offrets etnicitet?
Gärningsmannens?
Jag tycker snarare att det verkar röra sig om en konflikt kring en parkeringsplats.
En kommunal angelägenhet, alltså.
Det var tydligen inte något mord.
Inte enligt Tingsrätten och polisen.
Det verkar snarast som en olycka, säger de.
Vad ska vi göra nu då?
Vad ska vi nu reagera starkt emot?
Tända ljus?

2010-03-26T12:51:00.000-07:00

Den lille havfruen.
Bronsstatyn, ni vet.
Nu lämnar hon Danmark.
Hon ska till Shanghai.
Jag förstår henne.
Det verkar både trist och tungt att vara en lille havfrue i brons.
Enformigt.
Danskarna rasar. Skorrar.
De tycker att hon ska stanna hemma.
Det verkar vara ett danskt drag detta, att människor och nationalmonument ska stanna där de hör hemma.
Utom när det gäller Irakinvasioner eller Afghanistankrig, då måste man vara där.
Hörde en talesperson för motståndarna till havfruens kinaresa i P1.
Han var ilsken.
"Ett verk ska ikke tas ur sitt sammanhang, skrek han.
"Det är kränkande för verket!"

Jag tror inte att havfruen blir kränkt av att röra lite på sig.
Hon kommer hem igen i november. Lite mer erfaren.
Jag tänker att det borde finnas ett ordspråk som passar in här.
Genast kommer jag på det med berget och Muhammed.
Men det slår jag ur hågen.
Slår inte in öppna dörrar.
Undrar bara om inte havfruen skulle göra sig i en rondell?

SJ - farväl

2010-03-24T10:42:00.000-07:00

Att boka en tågbiljett till sin mor.
Ånge-Göteborg-Ånge.
Det är svårt det!
Det tar timmar.
Lika många timmar som en vän hölls gisslan nere vid Centralen, i ett av SJ:s tåg.
Fem timmar fick hon och ytterligare några hundra fogliga, sitta inlåsta nere vid lokstallarna.
Det var "för farligt" att gå ut ur tåget.
Allting är relativt.
Näringsbrist kan man också dö av.
Det är hälsovådligt att försöka boka biljetter.
Man blir så gränslöst förtvivlad.

SJ har en hemsida.
I likhet med tågtrafiken, läggs den ner, när det är för många som behöver den.
Då måste man ringa.
"Välkommen till SJ, det är många som ringer just nu,du har plats trettionio i kön."

Efter en timmes väntan och parerande för att försöka slippa höra Lill-Babs informera om sina föreställningar i Stockholm, kommer nytt och oväntat besked:
"Du har plats....Tutti... i kön."
Tutti?
Nyss var det nitton?
Borde det inte vara arton efter det?
Det är spännande nu.
Jag har plats Tutti.
Länge är det spännande.
Som "I huvudet på John Malkovich."
Mellan våningarna.
Kontinentalt.
Plats Tutti.
Tänk att jag fick den!
Ånge ligger i Europa.

Sen händer ingenting.

"Du har plats trettiosex i kön."

Från nitton, via Tutti, till trettiosex.
Tutti var en bad guy alltså?
En Soprano.
En som drar ner.
En energitjuv.
Kanske är det Tutti som bråkar med tågen också?
Käppen i hjulet. Den felande länken.
Tutti is not pulling his weight.

När ett barn i tolvårsåldern, slutligen svarar hos SJ,finns det ingen biljett.
Jo, förresten, en, medger barnet efter en lång talande tystnad.
Högst upp under taket, i en blandad sovkupé.
Bara psykopater som Soprano lägger sin gamla mor i ett sånt läge.
Inte ens han.
Den biljetten skulle kosta tvåtusentvåhundra kronor.
Vi lägger på.
Det gick inte bra.
Nytt försök med hemsidan,plötsligt vänder det.
Där finns den biljett, som överallt jag söker.
Sovvagn, dam, längst ner.
Ånge-Göteborg-Ånge.

Priset?
Trettonhundra kronor.
Man ska välja sina strider.
Min salig far sa ofta:
"Man ska inte bråka med tåget, för det går ändå."
Det var då det.
Innan Tutti.
Som det gick bra.

Att vilja glömma

2010-03-18T09:41:00.000-07:00

Idag såg jag henne igen.
En kvinna som jag läste svenska med 1983 på komvux.
Det är 27 år sen.
Vi pratade aldrig då. Det gör vi inte nu heller.
Hon har samma frisyr som hon hade då, samma frisyr som hon haft i åtminstone 27 år. Hur vet jag det? Jag har sett henne regelbundet sen 1983. Noterar varje gång att där är hon som jag läste svenska med på komvux.
Vad heter hon?
Vet inte.
Vad lärde jag mig på komvux?
Ingen aning.
Vad har jag gjort sen dess?
Klippt mig?
Skaffat ett jobb?
Jag minns inte.
Kommer jag alltid att minnas kvinnan från komvux och hennes frisyr?
Antagligen.
Undrar varför.

2010-03-15T14:19:00.001-07:00

Vitt, svart,grått,brunt,
silver, guld, brons, rosa, turkos,
rött, orange, gult, grönt, mörkblått,
ljusblått,beige,indigo och violett.
Detta är exempel på kulörer.

Det finns en hel del att välja på om man skulle vilja göra en logga.
Den så kallade "Alliansen" valde rött.
En mörkblå högerregering väljer en färg som i västvärlden främst förknippas med kärlek, revolution och socialism.I Kina betyder rött "Lycka".

Kanske är det Lyckan som drar?
Vårkänslor?
Yrsel och Lyckorus mellan Rut-avdragen, eller en präktig storfylla hos rådgivarna från tankesmedjan Timbro?

Är det ett rörande försök att erövra ordet S O L I D A R I T E T?
"Vi vill visa enighet, trovärdighet och lekfullhet."
Federley hånflinar i rutan.

Vill Alliansen fiska röster?
Har de förstått att de har riktigt risiga opinionssiffror och att KD kommer att åka ut i kylan nästa val?

Tror de att de ska vinna fler väljare genom att ha en röd logga?
Tror de att vi är idioter?
Alliansens tid vid makten har präglats av:
Ignorans, Inkompetens och Inhumanitet.

Tre i:n.
Without Pricks.

Visa respekt, för fan och byt färg på loggan!
Skäms!

Simbassäng

2010-03-08T07:11:00.000-08:00

Vad är värst i en simhall?
Är det ljuset?
Eller vattnet.
Kanske kaklet.
Färgerna.
Lukterna.

Simningen?
Gallskriken från friska normalbegåvade barn.
De aphanedundrande och överviktiga tonårsgrabbarna på trampolinen.
Kallsuparna.
Vågorna?
Vågen.

Männen.
Kvinnorna.
Min attityd.
Kanske allt detta.
Kanske är det inget av detta.

Det börjar redan i kassan.
Där "arbetar" ett par osannolikt håglösa ungdomar, som klarar arbetsdagen genom att flirta med varandra. Blir irriterade när det kommer betalande kärringar och stör.

Du erlägger en tilltagen summa pengar och får ett armband som du vet inte kommer att funka som vare sig entrebiljett eller skåpnyckel.

Sen vidtar träningen.

1. Du konstaterar att armbandet inte funkar.
2. Du tränar på att försöka påkalla uppmärksamhet från de håglösa i kassan.
3. De håglösa upplyser om att det är du som gör fel och att armbandet visst funkar.
4. Du vidhåller din ståndpunkt beträffande armbandet. Tränar din argumentationsteknik och ditt tålamod.
5. De håglösa masar sig ur sina gömmor, under ljudliga suckar.
6. De håglösa konstaterar att det är fel på armbandet.
7. Du får ett nytt armband, som funkar.

8. Du kommer in i omklädningsrummet.
9. Du tränar på att försöka få tag på ett skåp med låsanordning som är kompatibel med ditt armband.
10. Du kan, förhoppningsvis byta om och gå in i duschen.

11. Morsorna är i duschen.
Du tränar på att undvika att trampa på deras bebisar som sitter överallt på golven. Du måste vänta tills de lite större barnen har lärt sig hur man duschar.
12.Du måste lyssna på när Morsorna uppfostrar alla medhavda barn.
Du tränar på att få grepp om den avancerade och ofta diskriminerande familjedynamiken hos samtliga badande.
13. Du lär dig alla namn och vem som är släkt med vem.
Även vilka hushåll som har husdjur hemma, husdjurens art och namn samt de frånvarande männens preferenser beträffande mat och deras samfälliga aversioner mot hushållsarbete.

14a.Du tränar på att bortse från allt du någonsin lärt om genusfrågor.
14b.Du tränar på att hålla tyst.

15. Du kommer förhoppningsvis ner i bassängen.

16. Män i bassäng hatar att bli omkörda.
De riskerar ofta ditt, sitt och andras liv, för att undvika denna sociala och genitala (?) katastrof.
Män simmar sakta mitt i vägen. Det går inte att ändra på.
17. Kvinnor rullar sig i parfymer och oljor innan de går ner i bassängen. Detta går heller inte att ändra på.
Man tränar således på att hålla andan även ovanför vattenytan.
18. Barn och tonåringar gallskriker så fort de kommer in i en simhall och skriker sen ihållande under hela vistelsen. Du tränar på att hålla öronen under vattnet.
19. Du kan, förhoppningsvis simma några längder, utan att skada dig själv eller andra.

20. Du går upp ur bassängen och in i bastun.
Där är Morsorna. Du tränar på att lyssna på detaljerna kring deras förlossningar/samliv/livmödrar/svärmödrar.

21. Du går ut i omklädningsrummet. Morsornas manierade röster håller hov under fruktstunden, som pågår i och omkring ditt skåp.
Du tränar på att undvika att klibba fast i frukt.
22. Du tar dig förhoppningsvis ut genom spärrarna,som du måste ha ett fungerande armband för att forcera. Du tränar på att förstå varför man måste gå genom spärrar för att gå UT ur simhallen?

Man får mycket för pengarna.
Och så är det är ju skönt att simma.
Undrar hur det är på Herrarnas?
Tänker på Nils Ferlin:
"....men den vackraste dagen som sommaren ger, har det hänt att jag längtat dit."

2010-03-02T13:04:00.000-08:00

Hushållsnära tjänster.
Borgarna skanderar med bekymmersmin och darr på rösten om hur hemskt
det vore om dessa tjänster skulle betalas av arbetsköparna.
Deras oro smittar. Jag blir nervös.
-Kvinnor och Män arbetar ju heltid skriker Maud Olofsson.
Ja.Många gör det.Det vet jag också.
Därför måste Kvinnorna och Männen få betalt för att få städat hemma.

Jag förstår inte kopplingen.
Jag är en ganska enkel flicka från landet.
Kanske är det därför jag inte begriper.

Vem ska då städa hos de som städar?

Det kommer ju att bli omöjligt att hålla reda på?
Och- de som inte har råd med att köpa tjänster?
De Kvinnor och Män som arbetar heltid med hushållsnära tjänster?
Deras hem kommer att förfalla!

Är det bara jag som oroar mig för detta?
Ju mer jag funderar på saken, ju mer framstår det som ett stort missförstånd.
Det kan ju inte vara Kvinnor och Män som ska städa, de arbetar ju redan heltid?
Kanske är det Barn som ska städa?
Barn.
Eller Djur.

Så måste det förstås vara.

Barn och Djur har det ju rätt så förspänt egentligen.
Behöver inte så mycket pengar.
Bor billigt.
Små i maten.
Noggranna.
Lojala.

Kvinnorna och Männen kan utföra sina Arbeten och vila om kvällen i sitt pyntade Hushållsnära.
Visst kan vi väl hjälpa dem att betala Barnen och Djuren, vi är väl inte aviga på det viset?

Är vi?

Payback time

2010-02-23T09:14:00.000-08:00

Vad vore vi utan Jägarnas Riksförbund?
Knappt har de hunnit hem från vargjakten förrän de laddar om och siktar nya landvinningar.
Mandom mod och morske män och kvinnor riskerar liv och kanske också lem,när de osjälviskt ger sig ut i det vilda och gröna, för att förbättra livsvillkoren för allt levande.

Nu har turen kommit till sångsvanarna.

"Sångsvanen, med dess aggressiva revirhävdande, tillåter inte andra arter i sitt närområde"

Det ante mig.
Jävla sångsvanar.
Hålla på och hävda.
Nu är det tid för svanesång.
Payback time!
Nu kanske de lär sig.
Att dela med sig.
Att bli mer toleranta.
Man måste ju markera.
Sätta ner foten.
Ta bladet från munnen.
Ta tjuren vid hornen.
It´s a dirty job but someone´s gotta do it.
Go ahead, make my day, som Dirty Harry sa.
Hård mot de hårda.

Tranorna också, förresten.
Vi kan inte ha så många tranor.
Skyddsjakt.
Tranorna förstör jordbruken.
Jägarnas Riksförbund säger visserligen att de inte har några vetenskapliga belägg för detta men det är väl sånt som de känner på sig.Jägarna.

Huligan-tranor.
Kan de inte hålla sig till Hornborgasjön?
Destruktiva djur, det där.
Vi kan inte ha det så.
Det säger ju sig självt.
Revirhävdande.

Själv tycker jag mycket om att vara ute i skog och mark och jag vill gärna kunna fortsätta med det.
Det kan vara nog så knepigt, när man bor i en storstad.
Som tur är finns det friluftsområden.
Kan vara svårt att ta med sig hundar.
Svårt att koppla av.

Svårt att göra sig hörd.
Skjutbanorna.
Delsjöområdet är fullt med skyltar:
Livsfara!
Egen risk.
Skarpa skott.
Riktiga salvor.
Timme efter timme. Dag efter dag.
Ett oavbrutet skjutande.

Sisjöområdet:
Skjutbanor.

Jävla sångsvanar.
Hålla på.

Cykla

2010-02-20T06:52:00.001-08:00

Att skotta snö

2010-02-20T06:17:00.000-08:00

2010-02-20T02:52:00.000-08:00

Att skotta snö.
Är det nån idé?
Kanske.
Om man sitter fullständigt fast i en snödriva kan det vara av nöden att försöka skotta sig fri.
På med varma kläder. Vira en sjal runt ansiktet, sådär som Emil i Lönneberga gjorde, när han körde Alfred på släden till Mariannelund.
På med mössan och vantarna.
Vinterskorna. Kängorna. Inte tal om annat.
Fram med snöskyffeln.
Ut i kylan.
Flyttar snö.
I barndomslandet Jämtland satte man en ära i att ha jämna fina snökanter.
Inget slarv.
Bra känsla i början. Det verkar möjligt att fullfölja.
Blir varm.
Fina kanter.
Det snöar. Stormar.
Flyttar snö.
Tänker på Emil. Hur han somnade på släden, fast i en driva, med en döende Alfred.
Väcktes av bjällrorna från snöplogen.
Saved by the bell.
-Är det plogad väg ända fram till Mariannelund?
-Om du skynner dej,om en halvtimme är det samme elände igen.
Emil fick nya krafter och kunde fortsätta sin sisyfosfärd.

Om en halvtimme.
Flyttar och flyttar snö.
Kallt nu.
Undrar när plogen tänker komma.
Kommer jag att ångra mig om jag sliter i onödan?
Om plogen inte tänker komma idag.
Kommer jag att ångra mig om jag inte skottat?

Och snön.

Det måste väl sluta snöa nån gång?
Förr eller senare kommer plogen.
Så måste det vara.
Förr eller senare.

När man vill vara ifred

2010-02-14T06:20:00.000-08:00

När man vill vara ifred med sin bästa vän i lugn och ro,kan det vara läge att åka ut i skärgården.I går var det en sån dag.
Vi mötte upp på Saltholmen.Det var inte särskilt många människor där, men jag la märke till en man som bar på en stor såg.
Man och såg skulle med samma färja som vi.
Vi kom fram till rätt ö och i god ordning.
Där gick vi iland. Mannen med sågen också.
Vi promenerade en bra stund med sågmannen i hälarna, innan min vän bjöd mig på en fantastisk lunch på ett värdshus. Därefter bestämde vi oss för att gå över isen till en intilliggande och öde ö.
Vi gjorde så.
Där var det ännu tystare.
Snö och is,inte en människa syntes till.
Jag tänkte skriva "Inte ett spår" men det vore att ljuga.
Ett spår syntes.
Vi följde detta spår.
Det tog oss ut i en vild och vacker natur, ända ut till kanten på den öde ön.
Där satt mannen med sågen.
Vi bytte några ord.
Han hade sågat ner några buskar, sa han.
Han pekade på en hög med kvistar och höll upp sågen i luften.
Vännen och jag gick vidare,väglöst, vind för våg i ett par timmar.
Sen skulle vännen åka åt ett annat håll och vi följdes åt ner till färjeläget. Mannen med sågen var där och vi log igenkännande där vi satt, tre på rad, i ett litet vindskydd.
En färja kom. Jag och mannen med sågen klev ombord.
Vi gick av på fastlandet. Jag försökte skynda mig lite, det var kallt och jag var trött efter en lång promenad.
Gick på spårvagn 11. Den rörde sig inte ur fläcken.
Först när mannen med sågen klivit på, kunde vagnen skramla iväg.
Mannen med sågen satte sig på sätet bakom mig, jag hörde hur han andades.
Vi gick av vid Mariaplan.
Sida vid sida, sneddade vi över torget.
Jag försökte gå riktigt fort, han var med på noterna och vi tog sikte på den långa trappan som går uppför hela Gråberget. Jag låg i täten nu, men var väldigt trött.
Mannen med sågen hade flera utmärkta lägen att gå upp jämsides och sen dra ifrån, men det ville han inte.
Kanske var det vanans makt.
Kanske var det sågen.
Kanske var han också trött.
Kanske tyckte han också att det var skönt att komma hem.
Att få stänga in sig.
Att få vara ifred.

Forskning och framsteg

2010-02-10T05:30:00.000-08:00

Kommer ni ihåg Christopher Gillberg?
Professor i barn och ungdomspsykiatri.
En av världens främsta experter inom neuropsykiatriska funktionshinder.
Resultatet av hans forskning ifrågasattes av sociolog Eva Kärve.
Hon tyckte att Gillberg hade fel.
Trots att hans statistik beträffande förekomst av ADHD/DAMP mycket väl stämmer överens med övriga länders statistik, påstod Kärve att Gillbergs statistik var felaktig.
Dessutom ifrågasattes hans forskarkarriär, hans motiv och hans person.
Problemet sades i stället ligga hos föräldrar(läs mamman)och bristande kunskap hos personal i skolan.
En grundlös och mycket märklig debatt resulterade i förvirring och spekulation. Detta, i sin tur, bidrog till ytterligare sten på börda för den stora grupp, och anhöriga, som försöker leva med neuropsykiatriska funktionshinder.
En egendomlig rättsprocess följde.
Sen blev det tyst...

Jag minns ett 70-tal, där autism sades bero på mödrars känslokyla.
Absurt.
Än mer absurt är dagens inslag i Vetenskapsradion.
Ny forskning från Karolinska institutet,överläkare Maria Sääw, spekulerar kring den ökade förekomsten av autism hos somaliska familjer i Sverige.
D-vitaminbrist sägs vara en faktor.
Somaliska kvinnor får inte tillräckligt mycket sol.
Det beror på att de bor i Sverige och envisas med att klä sig som de vill.

De direkta orsakerna kopplas alltså till mödrarnas handlande.

Autism hos barn sägs också kunna bero på att "mödrarna försöker bleka sin hud med preparat som innehåller kvicksilver." (?!)

Samt att fäderna tuggar kat.
Fäderna har en viss betydelse här, alltså?

Är det det som kallas för framsteg?
Är det det som kallas för forskning?
Vad säger sociologen Kärve?

2010-02-08T08:50:00.000-08:00

"De förluster vi har lidit, har vi lidit för att ondskans nätverk inte ska kunna rota sig på nytt och hota allt vi håller kärt..."
Fredrik Reinfeldts ord apropå döda svenskar i Afghanistan.
Vad menar han med det?
Förutom att det är angeläget att skicka dit fler svenska soldater.

Försvarsminister Tolgfors yttrar sig också:
"Vi är inte längre neutrala. Vi har tagit ställning..."
Har vi?
När då?
För vad?
Mot vad?

Studio Ett ägnar en stor del av dagens sändning åt att försöka utröna vem "förövaren" kan tänkas vara.
"Förövaren kan ha varit utklädd till polis".

Är det måhända han som är ondskans nätverk?
Vet han om det?
Vet han om att han hotar allt vi håller kärt?
Förövaren?

2010-02-04T05:16:00.000-08:00

Att planera är stort. Att slippa är större.
Jag hör till de där som anmäler mig till minst en ny kurs varje terminsstart.
En guldgruva för studieförbund och aktivitetscentra.
Det är såna som jag som finansierar deras verksamheter.

Jag betalar in avgifterna och kommer i god tid till det första sammanträffandet.
Sen är det stopp.
Det finns alltid en liten sidodörr som står vidöppen...

Om jag fullgjort mina plikter skulle jag kunnat titulera mig tolvspråkig esperantist,anarkosyndikalist,marxist-leninist,motorcyklist,boxare,litteraturvetare, kulinarisk,idehistorisk, fallskärmshoppande svampexpert,filmvetare,keramiker, myntsamlare, flugfiskare, croupier och storviltjägare.
Med taxikort.

Intet av dessa stordåd fullbordades.
Stora hål i plånboken har det blivit.
Men lättnaden!
Att, snöiga tisdagskvällar såväl som våriga onsdagsdito och höstgula torsdagar slippa maka sig iväg till en unken kurslokal.
Att bli hemma i soffan, sängen,på balkongen.
Eller ännu hellre, att vara ute i skog och mark, på fri fot, utan sällskap av komplicerade kurskamrater och ambitiösa och underbetalda ledare.
Jag tycker inte om grupper.
Tycker inte om mig själv i grupper.
Tycker inte om deltagare.
Tycker inte om gruppledare.
Betalar gärna en bra slant för att slippa.
I kväll slipper jag gå på filmfestivalfilm.
Biljetterna ligger i jackfickan...

2010-02-02T11:00:00.000-08:00

När man lär sig att cykla.
Den där känslan.
När man fått upp farten och plötsligt funkar det.
Balansen är där och koordinationen.
Självförtroendet.
Händerna på styret, man kan styra.
Man kan bromsa om man vill men man vill inte, man behöver inte bromsa.
Man kan cykla.

Kanske håller någon i pakethållaren,kanske inte.
Man vill inte vända sig om, man vågar inte riskera att bli rädd, om det inte skulle vara någon som håller i.
När man cyklar själv,utan skyddsnät.
Man vrider inte på huvudet, man cyklar.
Man väljer att tänka att någon springer efter och håller i.
Väljer att vara trygg.

Det är så länge sen jag vågade vända mig om.

2010-01-28T08:55:00.000-08:00

Sent blev jag med dator.
Kunde inte förstå vad jag skulle ha den till.
Nu vet jag.
Snabbt blev jag beroende.
Innan morgonkaffet är klart har jag loggat in.
Det är ju så smidigt.
Det går ju så fort.
Problem?
Inte rent tekniskt.Eftersom jag har en obefintlig impulskontroll hinner jag aldrig stöta på patrull,utan trycker oavbrutet tills det blir som jag vill. Annars ringer jag Sören.
Sören säger att jag har problem med semantiken.
Det kan jag hålla med om.
Så här: En "mapp".
Så futtigt det låter!
Som "mupp" eller "lapp".
Flyktigt, oseriöst, något man har under armen och glömmer på bussen eller bara slänger.
App lapp sa att du slapp mapp.
Det är så ytligt.

"Dokument", däremot.
Det låter nåt det!
Ett Dokument dräller man inte med hur som helst.
Dokument är tunga grejer.Det hörs ju!
Skulle aldrig falla mig in att "skapa en mapp" av mina Dokument.
Aldrig!

Vissa ord inger mer respekt än andra, så är det bara.
Subjektivt? Ja.
Men det är ju min dator det handlar om.
Ord som "Kunskapsportal" scrollar jag med vördnad förbi.
När "Kunskapsportal" tornar upp på min skärm, är det som om jag stod utanför portarna till Eton.
Fåfängt.Obehörigt.

Samma med "Ikoner".
Inget man kan befatta sig med.
Inte i min division.

Idag har jag lärt mig att om jag ska vara "semantiskt korrekt" så gäller det att "rätt data finns i rätt sorts element".
Hur ska jag kunna veta om det är så?
Element, förresten, det är väl de där luft, vatten, jord, eld?
För det kan väl inte vara mina värmeelement?
Är jag avlyssnad?
Semantik förresten,det är väl snarare fonologi det handlar om?
Alltså läran om ordens ljud?
Eller form?

Om man använder teckenspråk, har orden "Mamma" och "Doktor" samma handform, men de har olika rörelse och position.
Det visste jag redan.
Om min Mamma vore Doktor, skulle det inte finnas några vårdköer.
Hon har inte suttit ner på 70 år.
En Doktor har ju en helt annan position.
Rent subjektivt.
Sören?
Lägg inte på!

2010-01-25T13:02:00.001-08:00

Ännu en kväll med rykande bilder från andra världskriget.
Än en gång ser vi fartygen, stridsvagnarna, ubåtarna,bomberna, flygplanen,hangarerna, de raka barackerna i koncentrationslägren.
Än en gång ser vi aktörerna.
De som det handlar om.

Det tycks finnas en outsinlig källa med film och fotomaterial från de här åren.
Det tycks finnas flitiga redigerare som kontinuerligt bearbetar och sammanställer materialet.
Det tycks finnas ett stort behov av att visa detta i TV.
Jag vet inte hur många gånger jag sett Eva Braun åka skridskor.

Världskartor smälter ihop under feta hakkors, nationsgränser flyter omkring i en blodröd sörja och över hela TV-rutan ser vi Hitlers ansikte, timme efter timme, kväll efter kväll, år efter år. Ibland är det Goering eller någon annan av höjdarna men oftast är det Hitler och alltid omges han av den stora, applåderande, segerrusiga massan.
Jugend. Kvinnor. Män.

Döda ryssar, utmärglade avrättade lägerfångar i massgravar, miljoner döda.
Filmerna blir tydligare, färgrikare, skarpare, längre, snyggare, mer autentiska för varje dag som går.

Den så kallade slutgiltiga lösningen myntas oupphörligt och strategier och invasioner framställs detaljerat och i realtid.
Tyskar lutade över kartor, förhandlingsborden.
Speer, Himmler, Hess, jag vet exakt hur de ser ut.
Vem som är vem.
Hur många ryska officerare känner jag till?

Hur många krigsoffer?
Hur många likviderade romer, homosexuella och judar?
Fast det kanske inte finns nåt intresse av att visa sånt?
Kanske ingen som vill se sånt.
Inte lika ofta.
Inte så detaljerat.
Kanske är det för otäckt.
Ointressant.

Såg en facebookgrupp som går under namnet: "En bra bög är en död bög."
Den har över hundra medlemmar.
Män. Kvinnor. Barn.
Det tycker jag är intressant.

2010-01-18T10:20:00.000-08:00

...sen har vi fenomenet "Radioteater".
Det kännetecknas huvudsakligen av ett fantastiskt överdramatiserande.
Antyds en harkling i manuset, så brakar helvetet löst.
Om man tänker sig ett tuberkulöst och fullbelagt epidemisjukhus.
Sätt dit några hypermoderna rundupptagande mikrofoner. Rigga ljudbordet. Sätt volymen på max.Låt patienterna andas in något livshotande.
Tryck på REC. Invänta resultatet.
Det låter som Radioteater.
Släpp sen lös ett par manusskribenter med utpräglat sinne för effektsökerier.
Återskapa bullriga miljöer.
Låt det skramla.
Dra runt stolar.
Tillsätt också en pretentiös kompositör med faiblesse för tolvtonsskalor.
Ganska många likriktade sångerskor behöver få stort utrymme här.
Dubba deras läten.Förstärk.
Ett groteskt och entonigt vokalt tema ska ligga genom hela föreställningen.
Då börjar vi komma ganska nära stor konst.
Vi snackar Lars Norèn.
Aktörerna ska bo på Söder i Stockholm och heta ungefär Saskia Nordenflycht och Lucas Lutherkort.
Mikrofonerna ska, om möjligt, vara inne i deras munhålor. Puffskydden ska gå att vrida ur efteråt.
Puffskydd,förresten? Antikt.

Det ska höras att det är människor.

De måste få låta.
De måste få skrika.
De måste få smaska.
De måste få hosta.

Det är Radioteater.

2010-01-17T13:29:00.000-08:00

Svensk snutfilm i tv 4.
Hur vet man det?
Jo, tolv, fjorton anonyma och håglösa män står i skum belysning och tuggar på något. Tandpetare? Tuggummi?
I den mån det förekommer dialog är den mycket svår att uppfatta.
Och är det samma män i hela filmen eller byts de ut?
Svårt att se.
Omöjligt att höra.
Stötvisa, tonlösa fraser mumlas mellan män i korridorer, män i bilar, män i nersläckta kontorslandskap,män i jackor, män under huvor.Många heter Martin. Dessutom förekommer en eller två inkvoterade kvinnliga bildsköna snutar med stel mimik, de försöker svära och låta naturliga när de tar sina manliga kolleger i tukt och förmaning medan de utför något spaningsarbete framför en flimrande dataskärm. Ordet "Kalaschnikov" nämns i varje hörbart replikskifte och skådespelarna klamrar sig fast i sina märkliga repliker, som råttor på ett sjunkande skepp. När de upprepar ordet "Fuck" och "Dont give a shit" sprids ett vemod i mitt rum. Känner med de koppärriga och modstulna männen. Att de, utan märkbar regi och med omotiverade manuskript , ska behöva ta sig igenom ännu en långfilm och dessutom behöva strö amerikanska invektiv runt sig så fort de får ordet.
Sorgesamt.
Hjälpsökande.
De ser så övergivna ut, de där männen.
Kanske är det därför vi ska träffa dem varje söndag?
Tid för kontemplation och identifikation?
Samhörighet?

Handling? Nix.
Spänning? Nope.
Engagemang? Icke.
Långfilm? Ja. Oerhört.

Aj dåunt givv ö fack...

2010-01-15T07:56:00.001-08:00

2010-01-15T06:23:00.000-08:00

Snömannen av Jon Nesbö.
Så heter pocketboken som kom på posten idag.
Jag blir förvånad.
Ännu mer förvånad blir jag när jag läser i följebrevet från Pocketklubben.
De gratulerar mig till mitt val och berättar om prenumerationen jag beställt.
Jag har verkligen inte beställt någon prenumeration av pocketböcker.
Ringer upp Pocketklubben, för att reda ut missförståndet.
Sitter i en timma i växeln.
"Det är många som ringer just nu men du behåller din plats i kön..."
Jag kan tänka mig det. Tack.
Sent om sider svarar en Snipa.
Jag berättar för henne att jag inte beställt vare sig Snömannen eller någon prenumeration.
Snipan tror mig inte.
Och,även om hon skulle tro mig,säger hon, så kan hon inte rätta till missförståndet, eftersom det inte är säkert, säger hon,att det ÄR något missförstånd.
För att få reda på om det verkligen ÄR ett missförstånd,måste hon göra en beställning, säger hon, hon måste beställa en kopia av en ljudfil, en ljudfil med telefonsamtalet mellan mig och försäljaren, där det i så fall framgår om jag accepterat någon prenumeration eller inte men det kommer att ta många dagar, säger hon, innan kopian på ljudfilen når henne, "för den är ute på ett externt företag..."

Jag säger att hon inte behöver beställa någon ljudfilskopia eftersom jag inte beställt någon prenumeration och om jag, i djup sömn eller feberyra, skulle ha beställt Snömannen så vill jag inte ha den och heller ingen pocketprenumeration.
-Det spelar ingen roll, säger Snipan, för utan bevismaterialet på ljudfilen kan hon inte göra någonting.
Jag ber om att få prata med hennes chef. Det går inte.
-Jag sköter bara mitt jobb, säger Snipan.
När jag sjunker som en sten och säger till henne att just det argumentet spelade en viss roll i Tyskland under andra världskriget, vill inte Snipan prata med mig mer.
-Vi kommer ingenstans, du och jag, säger hon.
-Vi ska ingenstans, säger jag, det är därför.
-Du ska få prata med en kollega till mig, säger Snipan,eftersom vi inte kommer någonstans,du och jag, vi kommer inte vidare.
Där skiljs vi åt,jag och Snipan.
Min ena hand är trött efter mer än en timmas telefonerande. Den andra handen är matt av Snömannen som ligger där,oönskad och tung.

-Jag heter Elin, säger nästa kvinna, med ett förklarande tonfall, som om detta faktum legat till grund för all världens missförstånd, världskrigen inkluderade.
Det kan vara detta tonfall som ändrar min attityd.
I stället för att åberopa onda makter och strö kring mig germanska referenser, pratar jag en stund om demokratiska principer.
Att det, alldeles oavsett vad som ligger bakom ett omtvistligt tillstånd, måste vara möjligt och fullt lagligt att ändra sig?
-Visst är det det, säger Elin. Du har alldeles rätt i det du säger.

Elin säger vidare att om jag bara återsänder Snömannen till dem, i befintligt skick, så ska min prenumeration upphävas.
-Det kostar kanske bara tjugo kronor, säger Elin, sen är det klart. Och så behöver vi inte, säger Elin, vi behöver inte kopiera de där ljudfilerna.
Elin och jag tar adjö i kamratlig anda.
Eniga.
Lättade.
Tjugo kronor är ju ingenting.
Baggis.

Undrar om Snömannen är bra?

2010-01-11T10:20:00.000-08:00

Västerut.
Kan man köra landvägen längre västerut än Göteborg?
Ja.
Det finns alltid en liten bit till.
Har ägnat större delen av dagen åt att köra till Arvika.
En av Sveriges längsta sträckor.
Först den sanslöst dryga biten mellan Göteborg och Trollhättan, väg 45.
När man, matt och utsvulten passerar Skepplanda, känns det som om man råkat köra ner i en tidslucka.
Ett slags landsvägs-limbo, sakta, säkert, segandes i max sjuttio, bakom nåt kollossalt och traktorliknande, krypkör man, via Stallbackabron, en bro som, i sig, upphäver alla kända lagar kring perception och avstånd,en konvex svacka i tid och rum, styr vidare norrut mot och förbi självaste Åmål och när man kommer till Säffle har man blivit några år äldre.
Då är det 7 mil kvar till Arvika...
Det är alltid en liten bit till.
Likadant är det om man får för sig att åka så långt österut det bara går. Sträckan Göteborg-Västervik är märkvärdig. Efter en hel dags körning, när ortsnamnen börjar innehålla oroväckande många Z och X,när man börjar snegla efter Baltikum och tvivla på sina sinnen, när man i Vimmerby tvingas inse att det är 6 mil kvar till Västervik.
Alltid en liten bit kvar.
Undrar om det är så med alla sträckor?
Att det alltid är åtminstone en raksträcka kvar, en liten kurva att ta sig igenom och ut ur.
Ibland hoppas jag det.
Bara en liten bit till...

2010-01-09T11:34:00.000-08:00

Som jämtlänning i exil, har jag varit med om kyla. Har kört snöskoter med strumpbyxor fastfrusna på benen,kört bilar utan värme, kors och tvärs genom Orsa Finnmark, firat nyår i minus 40 grader celsius men jag har ALDRIG känt sån kyla som i Göteborg. Idag gick jag genom Slottsskogen i något som, enligt samlad expertis, borde vara minus tretton grader. Fan tro´t!

Den där vinden.
Blåser rakt igenom.
Jag fick nån slags utomkroppslig upplevelse strax efter säldammen, jag insåg att det var fullt möjligt att faktiskt frysa ihjäl där och då.
Och en sinnesfrid infann sig! En acceptans. Må det ske, det som sker, oberoende av konvenanser kring säldammar och fotgängare. Helt utan rädsla skulle jag ha kunnat lägga mig till vila, strax intill gångvägen. I harmoni. Med rena anletsdrag och ett frostnupet litet leende,som en klädsam kadens kunde jag ha klingat av och klirrat ut i det gnistrande vackra vinterlandskapet...
Istället fortsatte jag gå.
Peristaltik?
Pliktkänsla?
Principer?
Det är kallt på jorden.

2010-01-08T07:32:00.001-08:00

Nytt år, nytt decennium och nytt ryggskott.
Hög tid för kontemplation,kapitulation och kiropraktik.
Bichon Lisa (med matte)fraktade mig medelst bil, till en herre med legitimation och diplom.
I väntrummet stod jag käpprak och valde mellan Svensk Damtidning och Illustrerad Vetenskap.
Varför är det alltid dessa två tidningar?
Vad har de gemensamt, förutom att de ligger på varandra i väntrum?

En studsande herre kom och tog emot mig.
Han bad mig ta av mig kläderna och glasögonen.
Sen skulle jag stå still och därefter ligga ner och slappna av.
Alla dessa moment var mycket svåra.
Woody Allen har sagt att det bästa sättet att förvandla sig från subjekt till objekt är att ta av sig glasögonen.Så rätt han har!
Dessutom blundade jag och kan alltså inte redogöra för vad som skedde mellan mig och kotknackaren.Ont gjorde det. Dyrt blev det.
Blev det bättre eller sämre?
Absolut bättre!
Det är alltid lika kul att träffa sin bichon-kompis och när man lekt en stund så glömmer man bort sitt onda i ryggen. Och vem kan vara strakbent och svår när en lycklig hund påminner en om vikten av att vara glad... Tack Lisa!

Otrampad mark

2010-01-07T05:51:00.000-08:00

Hej!
Är "Hej!" ett lämpligt tilltal?
Detta är i sanning helt otrampad mark. Blogg. Inget vidare ord. Smakar inget, jo möjligen nåt rosa bubbelgum från ett svunnet sjuttiotal. Bugg å Blogg å Tugg.
Min eminente kamrat Sören haver introducerat denna nya arena till mig och därigenom också till Er! Han skall dock på intet sätt ställas ansvarig för innehållet, utan jag får vackert stå med konsekvenser av sagt och gjort. Här är det tänkt att jag ska hålla skrivaridentiteten igång, rapportera rafflande
vardagsbetraktelser,huvudsakligen från Västfronten, Majorna.Mina väl upptrampade stigar hemmavid brukar bjuda på varierande upplevelser. Nu till exempel är det blixthalt överallt, gatorna är fyllda av trillande människor och stabila parkeringsvakter som minutiöst skördar lagrarna från insnöade fordon. Snöröjning? Sandning? Nix. För lätt?

Halkade ner till Sjömansgården idag och åt ärtsoppa/pannkaka med gode vännen Arne.
Sjömansgården. Ett ganska osannolikt ställe. Så mycket Göteborg som det kan bli. Gott. Högt i tak. Garanterat otrendigt.